Joenja

Behandlingen måste initieras av en läkare med erfarenhet av att hantera primära immunbristsjukdomar.

Den rekommenderade dosen är 70 mg leniolisib två gånger dagligen med cirka 12 timmars mellanrum. Joenja är indicerat för vuxna och ungdomar från 12 år och äldre och som väger 45 kg eller mer.

Behandlingen ska fortsätta så länge som klinisk nytta kan ses eller tills oacceptabel toxicitet uppstår.

Missad dos

Om en dos missas i mer än 6 timmar ska patienten inte ta den missade dosen utan återuppta doseringen vid nästa schemalagda tidpunkt.

Om kräkningar inträffar inom 1 timme efter att leniolisib har tagits ska patienten ta en ny tablett med leniolisib så snart som möjligt. Om kräkningar inträffar mer än 1 timme efter dosering ska patienten inte ta en extra dos.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för leniolisib för barn under 12 år eller under 45 kg har ännu inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Äldre

Det finns inga data på patienter som är 65 år och äldre. Inga modifieringar av doseringen rekommenderas för äldre patienter.

Nedsatt njurfunktion

Leniolisib har inte studerats hos patienter med nedsatt njurfunktion (kreatininclearance (CrCl) 15 till 89 ml/min). Ingen justering av doseringen rekommenderas för patienter med nedsatt njurfunktion.

Nedsatt leverfunktion

Leniolisib har inte studerats hos patienter med nedsatt leverfunktion. Användning av leniolisib rekommenderas inte till patienter med måttlig till svår nedsatt leverfunktion (Child-Pugh klass B eller C).

Oral användning.

Joenja kan tas med eller utan mat. Tabletterna ska sväljas hela. Dela, krossa eller tugga inte tabletterna.

Magsyrereducerande läkemedel

Patienter som använder lokalt verkande antacida regelbundet ska ta antacida antingen 2 timmar före eller 2 timmar efter administrering av leniolisib (se avsnitt Interaktioner).

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Joenja är indicerat för behandling av aktiverat fosfoinositid 3-kinas delta syndrom (APDS) hos vuxna och ungdomar från 12 år och äldre och som väger 45 kg eller mer.

Allvarliga, ibland dödliga, immunrelaterade biverkningar såsom allvarliga infektioner, allvarliga kutana biverkningar (SCAR), pneumonit, allvarlig diarré/kolit och levertoxicitet har förekommit hos patienter som fått andra hämmare av fosfoinositid 3-kinas delta (PI3Kδ) för behandling av hematologiska eller solida cancerformer. Dessa allvarliga biverkningar har inte associerats med användning av Joenja hos patienter med APDS. Joenja är inte godkänd för behandling av hematologiska eller solida cancerformer.

Samtidig behandling med en stark cytokrom P450 (CYP)3A4-hämmare ökade exponeringen för leniolisib. Undvik samtidig användning av leniolisib med starka CYP3A4-hämmare (se avsnitt Interaktioner). Om användning av starka CYP3A4-hämmare krävs rekommenderas det att Joenja sätts ut 2 dagar före administrering av CYP3A4-hämmare. Joenja kan återupptas 7 dagar efter utsättande av CYP3A4- hämmare.

Samtidig användning kan resultera i minskad exponering för leniolisib och därmed minskad effekt av leniolisib. Därför ska samtidig användning av leniolisib med starka och måttliga CYP3A4-inducerare undvikas (se avsnitt Interaktioner).

Samtidig användning kan resultera i ökad exponering för leniolisib, vilket i sin tur kan medföra en ökad risk för biverkningar. Därför bör samtidig användning av leniolisib och starka hämmare av transportproteinet BCRP (bröstcancerresistent protein) undvikas (se avsnitt Interaktioner).

Vid samtidig administrering fördubblar leniolisib den systemiska exponeringen för rosuvastatin. Samtidig användning av leniolisib med läkemedel som är substrat för dessa transportörer ska undvikas (se avsnitt Interaktioner).

För OAT3-substrat med ett snävt terapeutiskt index (t.ex. metotrexat) ska patienterna övervakas för biverkningar och dosjusteringar ska övervägas om samtidig administrering inte kan undvikas (se avsnitt Interaktioner).

In vitro är leniolisib en hämmare av UGT1A1 och även om en relevant klinisk interaktion inte förväntas bör samtidig administrering undvikas av leniolisib tillsammans med ett substrat för UGT1A1 (se avsnitt Interaktioner).

Patienter som använder antacida kroniskt ska ta antacida antingen 2 timmar före eller 2 timmar efter administrering av Joenja (se avsnitt Interaktioner).

Fertila kvinnor ska använda mycket effektiva preventivmedel under behandling med Joenja och i 1 vecka efter den sista dosen (se avsnitt Graviditet och amning). Joenja rekommenderas inte under graviditet eller till fertila kvinnor som inte använder högeffektiva preventivmedel. Verifiera graviditetsstatus hos fertila kvinnor innan behandling med Joenja påbörjas.

Laktos

Detta läkemedel innehåller laktosmonohydrat. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos- galaktosmalabsorption.

Natrium

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per filmdragerad tablett, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

De vanligaste rapporterade biverkningarna under behandling med leniolisib var huvudvärk (32 %), kräkningar (16 %), viktökning (13 %) och alopeci (11 %). Baserat på laboratoriedata från de kliniska studierna minskade antalet neutrofiler hos 33 % av patienterna.

Säkerheten för leniolisib utvärderades hos 38 unga och vuxna patienter med APDS som deltog i den placebokontrollerade delen av studie 2201 och en oblindad säkerhetsstudie. Trettiosju av 38 patienter fick leniolisib 70 mg oralt 2 gånger dagligen i minst 60 veckor och 84 % exponerades i 108 veckor eller längre. Mediandurationen av leniolisibbehandlingen var cirka 4 år och 10 patienter exponerades för leniolisib i mer än 5 år.

Följande är en lista över biverkningar baserad på erfarenhet från kliniska prövningar och efter godkännandet för försäljning. Biverkningarna i tabell 1 är listade efter klassificering av organsystem och frekvens. Frekvenser definieras som: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100) och sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Inom varje frekvensgrupp visas biverkningarna efter fallande allvarlighetsgrad.

*Överkänslighet: inkluderande klåda, hudrodnad, nässelutslag, utslag, svårighet att andas eller svälja (baserat på användningen av Joenja efter godkännandet för försäljning) **Atopisk dermatit: inklusive atopisk dermatit och eksem

Minskat antal neutrofiler

Sju patienter (33 %) av de som fick leniolisib utvecklade ett övergående absolut neutrofilantal (ANC) mellan 500 och 1 500 celler/mikroliter. Inga patienter utvecklade ANC < 500 celler/mikroliter och det fanns inga rapporter om infektion i samband med neutropeni. Ett fall av minskat neutrofilantal av grad 3 som ansågs vara relaterat till leniolisib rapporterades.

Överkänslighet

Överkänslighetsreaktioner har noterats vid användning efter godkännandet för försäljning av Joenja.

Tretton patienter i åldern 12 till 17 år behandlades med leniolisib i de kliniska prövningarna. Frekvens, typ och allvarlighetsgrad av biverkningar var liknande de för vuxna.

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

Farmakoterapeutisk grupp: Immunstimulerande medel, övriga immunstimulerande medel, ATC-kod: L03AX22

Leniolisib hämmar selektivt PI3Kδ genom att blockera det aktiva bindningsstället för PI3Kδ. Varianter med ökad funktion i genen som kodar för p110δ-katalytisk underenhet (som resulterar i APDS1) eller varianter med förlust av funktion i p85α-regulatorisk underenhet (som resulterar i APDS2) leder båda till hyperaktiv PI3Kδ-signalering som leder till ökad produktion av fosfatidylinositol-3,4,5-trisfosfat och nedströms fosforylerat proteinkinas B (pAkt). Genom att hämma PI3Kδ och därmed minska produktionen av PIP3, reduceras hyperaktivitet av nedströms Akt/däggdjursmål för rapamycin (mTOR), efterföljande brister och dysreglering av B- och T- cellspopulationer normaliseras.

Effekten av leniolisib utvärderades i studie 2201, en 12-veckors randomiserad, blindad, placebokontrollerad fas 2/3-studie på 31 patienter med bekräftad APDS-associerad patogen variant i antingen PIK3CD eller PIK3R1. Patienterna randomiserades 2:1 för att få antingen leniolisib 70 mg eller placebo två gånger om dagen. Patientdemografi vid baslinjen presenteras i tabell 2.

SD – standardavvikelse ¹Patientens ålder från studiedag -4 upp till initial dosering

Patienterna hade nodal och/eller extranodal lymfoproliferation, mätt med indexnodal lesion vald med Cheson-metoden på CT eller MR och kliniska fynd och manifestationer förenliga med APDS (t.ex. historia med upprepade infektioner i öron, sinus, lungor, organdysfunktion). mTOR-hämmare och PI3Kδ-hämmare (selektiva eller icke-selektiva) förbjöds inom 6 veckor efter baslinjen och under hela studien. Dessutom uteslöts från studien patienter som behandlats med tidigare eller samtidiga läkemedel som utarmar B-celler (t.ex. rituximab) inom 6 månader efter baslinjen, såvida inte absoluta B-lymfocyter i blodet var normala. Läkemedel som utarmar B-celler var förbjudna under hela studien.

De co-primära effektmåtten var förbättring av lymfoproliferation mätt genom en förändring från baslinjen i lymfadenopati mätt med log10-transformerad summa av produktdiametrar (SPD) av indexlesioner, och normaliseringen av immunfenotyp mätt med procentandelen naiva B-celler utav totala B-celler. I tabell 3 visas resultaten för de co-primära effektmåtten.

KI=konfidensintervall; SD=standardavvikelse; SE=standardfel; SPD=summan av produktdiametrar; vs=jämfört med; LS- medelvärde=minsta kvadratmedelvärde Observera! LS-medelförändringen från baslinjen, skillnaden i LS-medelförändringen från baslinjen mellan leniolisib och placebo och dess p-värde erhölls från en analys av kovariansmodell med behandling som en fast effekt och log10- transformerad baslinje-SPD som en kovariat. Användningen av både glukokortikoider och IV Ig vid baslinjen inkluderades som kategoriska (ja/nej) kovariater.

^aFörändring i indexlesionsstorlek mättes med hjälp av den log10-transformerade summan av produktdiametrar (SPD) av de största lymfkörtlarna (maximalt 6) identifierade enligt Cheson-kriterierna på CT/MRT.

^bAnalysen exkluderade två patienter från varje behandlingsgrupp på grund av protokollavvikelser och en patient på leniolisib som hade fullständig upplösning av indexlesionen som identifierades vid baslinjen.

^cEndast patienter med en reducerad andel naiva B-celler vid baslinjen (definierad som under 48 % är det lägsta värdet för alla åldrar i litteraturen) inkluderades i analysen.

^dAnalysen exkluderade två patienter från varje behandlingsgrupp på grund av protokollavvikelser, fem patienter på leniolisib och tre patienter på placebo med mer än eller lika med 48 % naiva B-celler vid baslinjen, fem patienter på leniolisib utan dag 85-mätning och en patient på leniolisib utan baslinjemätning.

^eBaslinje definieras som det aritmetiska medelvärdet av baslinjevärden och värden dag 1 när båda var tillgängliga och om något av värdena saknades användes det befintliga värdet.

Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för leniolisib för en eller flera grupper av den pediatriska populationen för APDS (information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering).

Detta läkemedel har godkänts enligt reglerna om ”godkännande i undantagsfall”. Det innebär att det på grund av sjukdomens sällsynthet inte har varit möjligt att få fullständig information om detta läkemedel.

Europeiska läkemedelsmyndigheten går igenom ny information om detta läkemedel minst varje år och uppdaterar denna produktresumé när så behövs.

Filmdragerad tablett.

Gul, oval, bikonvex filmdragerad tablett med fasad kant med ”70” präglat på den ena sidan och ”LNB” på den andra sidan med en längd på cirka 16 mm, en bredd på 6,3 mm och en tjocklek på 6,0 mm.

Cyp3a4-hämmare

Leniolisib elimineras främst genom oxidativ metabolism (främst hydroxylering och dealkylering) av CYP-isoenzymer (främst CYP3A4, 95,4 %). I en studie av friska vuxna personer resulterade samtidig administrering av leniolisib och itrakonazol, en stark CYP3A4-hämmare, i en fördubbling av exponeringen för leniolisib. Samtidig användning av leniolisib och starka CYP3A4-hämmare (t.ex. kobicistat, danoprevir, elvitegravir, indinavir, itrakonazol, ketokonazol, lopinavir, ombitasvir, paritaprevir, posakonazol, ritonavir, sakvinavir, telitromycin, tipranavir, troleandomycin och vorikonazol) ska undvikas (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).

Cyp3a4-inducerare

Inga interaktionsstudier har utförts med leniolisib och starka och måttliga CYP3A4-inducerare. Samtidig användning kan resultera i minskad exponering för leniolisib och därmed minskad effekt av leniolisib. Därför ska man undvika samtidig användning av leniolisib med starka och måttliga CYP3A4-inducerare (t.ex. avasimibe, karbamazepin, mitotan, fenobarbital, fenytoin, rifabutin, rifampicin, johannesört, bosentan, efavirenz, etravirin, modafinil och nafcillin) (se avsnitt Varningar och försiktighet).

BCRP-hämmare

Leniolisib är ett substrat för BCRP-transportörer. Inga interaktionsstudier har genomförts med leniolisib och starka BCRP-hämmare. Samtidig användning kan resultera i ökad exponering för leniolisib, vilket kan medföra en ökad risk för biverkningar. Därför bör samtidig användning av leniolisib och starka BCRP-hämmare (t.ex. curcumin, cyklosporin) undvikas (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Magsyrereducerande läkemedel

Leniolisib uppvisar pH-beroende löslighet med lägre löslighet vid högre pH-värden. Lokalverkande antacida (t.ex. magnesium-, aluminium- och kalciumbaserade antacider, natriumbikarbonat) ska tas 2 timmar före eller 2 timmar efter administrering av leniolisib (se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet).

Substrat för oatp1b1, oatp1b3 och bcrp

Vid samtidig administrering fördubblade leniolisib exponeringen för rosuvastatin. Undvik samtidig användning av leniolisib med läkemedel som är substrat för OATP1B1, OATP1B3 och BCRP (t.ex. rosuvastatin, pitavastatin och letermovir).

Substrat för oat3

Leniolisib är en OAT3-hämmare och kan öka den systemiska exponeringen för OAT3-substrat (t.ex. adefovir, baricitinib, bumetanid, cefaclor, ceftizoxim, ciprofloxacin, famotidin, furosemid, metotrexat, oseltamivirkarboxylat, bensylpenicillin [penicillin G], tenofovir). Vid samtidig administrering ökade leniolisib exponeringen för furosemid med 1,4. Undvik samtidig användning av leniolisib med läkemedel som är substrat för OAT3 och som har ett snävt terapeutiskt index (t.ex. metotrexat).

Substrat för UDP-glukuronosyltransferas (UGT) 1A1 In vitro är leniolisib en hämmare av UGT1A1 och även om en relevant klinisk interaktion inte förväntas bör samtidig administrering undvikas av leniolisib med ett substrat för UGT1A1 (t.ex. irinotekan).

Hormonella preventivmedel

Administrering av leniolisib med en engångsdos p-piller innehållande etinylestradiol och levonorgestrel ökade exponeringen av etinylestradiol med cirka 30 % utan effekt på exponeringen av levonorgestrel. Det är osannolikt att ökningen av exponeringen för etinylestradiol minskar effekten av ett kombinerat oralt preventivmedel som består av etinylestradiol och levonorgestrel.

Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.

Fertila kvinnor ska använda mycket effektiva preventivmetoder under behandling med Joenja och i en vecka efter den sista dosen. Leniolisib kan orsaka fosterskador baserat på fynd från djurstudier (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Verifiera graviditetsstatus hos fertila kvinnor innan behandling med Joenja påbörjas.

Det finns inga data från användning av leniolisib hos gravida kvinnor. Djurstudier har visat reproduktionstoxicitet (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Joenja rekommenderas inte under graviditet eller till fertila kvinnor som inte använder högeffektiva preventivmedel.

Det är okänt om leniolisib och dess metaboliter utsöndras i bröstmjölk. Tillgängliga farmakokinetiska/toxikologiska data från djur har visat utsöndring av leniolisib i mjölk (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). En risk kan inte uteslutas för ammade nyfödda/spädbarn. Amning ska avbrytas under behandling med Joenja.

Inga humandata om effekten av leniolisib på fertiliteten finns tillgängliga. Djurstudier har visat effekter på de manliga reproduktionsorganen (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Leniolisib har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Om överdosering inträffar måste patienten övervakas med avseende på tecken på toxicitet (se avsnitt Biverkningar). Behandling av överdosering med leniolisib består av allmänna stödåtgärder inklusive övervakning av vitala tecken samt observation av patientens kliniska status.

Farmakokinetiken för leniolisib har studerats hos friska personer samt vuxna och ungdomar med APDS. Läkemedelskoncentrationer vid steady state kan förväntas uppnås efter cirka 2 till 3 dagars behandling med leniolisib. Farmakokinetiken för leniolisib är likartad mellan friska deltagare och APDS-patienter.

I en placebokontrollerad, stigande enkel- och multipeldosstudie på friska deltagare, absorberades leniolisib snabbt i fastande tillstånd, med mediantiden till maximal plasmakoncentration (t_max) cirka 1 timme efter dosering. T_max verkade oberoende av dos och ändrades inte efter flera orala doser.

Mateffekt

Samtidig administrering av en engångsdos på 70 mg leniolisib med en måltid med hög fetthalt fördröjde absorptionshastigheten (T_max) med 3 timmar (0,64 timmar [fastande] till 3,51 timmar [med måltid]) och minskade C_max i genomsnitt med 41 % men inte absorptionens omfattning (area under kurvan [AUC]). Matens inverkan på absorptionen av leniolisib förväntas inte vara kliniskt relevant (se avsnitt Dosering).

Den systemiska nedgången i plasmakoncentrationen av leniolisib över tiden är biexponentiell, vilket indikerar en distributionsfördröjning mot perifera vävnader. Den skenbara terminala elimineringen t_1/2 är cirka 10 timmar (uppskattning från steady state vid wash-out av läkemedel). Den orala mediandistributionsvolymen under den terminala fasen varierade från 33 liter till 57 liter, vilket indikerar att leniolisib har en måttlig till låg distributionsvolym. Hos människor är in vitro blod/plasma-förhållandet 0,643.

Leniolisib metaboliserades till 60 % av levern med CYP3A4 som det mest dominerande enzymet involverat (95,4 %) i den primära oxidativa metabolismen av leniolisib, med mindre bidrag från andra enzymer (3,5 % CYP3A5, 0,7 % CYP1A2 och 0,4 % CYP2D6). Den starka aktiviteten av rekombinant CYP1A1 antyder en möjlig involvering av detta enzym i metabolismen av leniolisib i extrahepatiska vävnader. Intestinal utsöndring av BCRP och extrahepatisk CYP1A1 kan inte uteslutas som utsöndringsvägar.

Massbalansen för en oral dos på 70 mg 14C leniolisib var 92,5 % (standardavvikelse: 2,3 %) 168 timmar efter dos (morgonen dag 8).

¹⁴C-leniolisib utsöndrades huvudsakligen via fekalier (67,0 %), medan utsöndringen via urin var cirka 25,5 %. Ungefär 70 % av ¹⁴C-leniolisib återfanns inom 48 timmar. Vid dosering två gånger dagligen med cirka 12 timmars mellanrum ackumuleras leniolisib cirka 1,4 gånger för att uppnå steady state (intervall från 1,0 till 2,2), vilket överensstämmer med en effektiv halveringstid (t_1/2) på cirka 7 timmar.

Linjäritet/icke-linjäritet

Dosproportionalitetsanalys av systemisk läkemedelsexponering (area under kurvan [AUC] och maximal plasmakoncentration [C_max]) anger att farmakokinetiken för leniolisib är linjär med avseende på både dos (20 till 140 mg två gånger dagligen och engångsdoser på 10 till 400 mg/dag) och tid.

Ex vivo farmakodynamik för leniolisib (proportion pAkt-positiva B-celler) bedömdes intra-individuellt vid 10, 30 och 70 mg två gånger dagligen i 4 veckor vid varje dosnivå hos patienter med APDS. Inom det utforskade dosintervallet var högre plasmakoncentrationer av leniolisib i allmänhet associerade med högre minskning av pAkt-positiva B-celler och högre doser associerades med en något högre minskningspotential och en mer ihållande minskning. Behandling med leniolisib 70 mg två gånger dagligen vid steady state beräknas ge en tidsgenomsnittlig minskning av pAkt-positiva B-celler med cirka 80 %.

Effekterna som observerades i toxicitetsstudierna med upprepad dos var främst i det hemolymphopoietiska systemet relaterade till de immunmodulerande egenskaperna hos leniolisib och mag-tarmkanalen hos möss, råttor och apor. Leniolisib orsakade utarmning/minskad aktivitet i lymfoida vävnader och hämmade det T-cellsberoende antikroppssvaret (TDAR) hos råttor. Som ett resultat av immunsuppression observerades en ökning av opportunistiska hudinfektioner (hos råttor) och gastrointestinal toxicitet (d.v.s. inflammation/infektioner hos möss och apor), vilket ledde till svår diarré och kräkningar (endast apor). Vid NOAEL-värdena för råttor och apor i studierna av kronisk toxicitet var den kombinerade plasmaexponeringen av hanar och honor (AUC_0-24h,u) liknande den mänskliga exponeringen vid den terapeutiska dosen.

Leniolisib visade ingen mutagen, klastogen eller aneugen potential i genotoxicitetsstudierna. Inga tecken på karcinogen potential (t.ex. hyperplasi/neoplasi) hittades i upprepade dostoxicitetsstudier. Långtidsstudier på djur för att utvärdera leniolisibs karcinogena potential har inte utförts.

I den 26 veckor långa råttstudien korrelerade lägre prostatavikter med en minskad sekretion sett mikroskopiskt. I denna studie och den 10 veckor långa studien av juvenila råttor var lägre testikel- och bitestikelvikt och lägre spermieantal kopplade till minskningar av det germinala epitelet och runda spermatider och förlust av spermatocyter. Dessa histologiska fynd inträffade vid 90 respektive ≥ 40 mg/kg/dag (motsvarande 2,4 och 1,5 gånger den maximala rekommenderade dosen för människa baserat på AUC). Inga effekter på manlig eller kvinnlig fertilitet eller reproduktionsförmåga noterades hos råttor upp till 90 mg/kg/dag (motsvarande 2,4 till 3,8 gånger den maximala rekommenderade dosen för människa baserat på AUC).

Studier av embryonal- och fosterutveckling på råttor och kaniner visade mikroftalmi samt minskad storlek på ögonhålor (råttor och kaniner) och anoftalmi (endast råttor) vid de högsta dosnivåerna (120 respektive 100 mg/kg/dag). Hos kaniner rapporterades även aglossi från 30 mg/kg/dag. NOAEL för embryo-fosterutveckling var 30 mg/kg/dag hos råttor och 10 mg/kg/dag hos kaniner, vilket motsvarar ungefär 1,7 respektive 0,1 gånger den maximala rekommenderade dosen för människa baserat på AUC. Baserat på inlämnade data kan man därför dra slutsatsen att leniolisib är teratogent hos råttor och kaniner och att det kan utgöra en klinisk potentiell risk.

I den pre- och postnatala utvecklingstoxicitetsstudien sågs negativa effekter på avkomman under perioden före avvänjning manifesterade som minskad överlevnad för ungar och konsekvent lägre vikt för ungar som håller i sig efter avvänjning vid doser till modern på 90 mg/kg/dag. Leniolisib upptäcktes i alla digivningsstudieprover med leniolisibkoncentrationer som ökade på ett dosberoende sätt vilket resulterade i en koncentration som var cirka 2 till 3 gånger högre än moderns plasmakoncentration vid 10 till 30 mg/kg/dag.

I den 10 veckor långa studien av juvenila råttor som initierades på 7 dagar gamla djur rapporterades en ökning av dödligheten under perioden före avvänjning vid 90 mg/kg/dag (AUC-nivåer uppmätta efter den första dosen var 9,5 gånger högre än vid den maximala rekommenderade dosen för människa).

Laktosmonohydrat Mikrokristallin cellulosa (E460) Hypromellos (E464) Natriumstärkelseglykolat (typ A) Magnesiumstearat (E572) Kolloidal vattenfri kiseldioxid (E551)

Hypromellos (E464) Titandioxid (E171) Gult järnoxidmonohydrat (E172) Röd järnoxid (E172) Talk (E553b) Polyetylenglykol (E1521)

Ej relevant.

48 månader

Detta läkemedel kräver inga särskilda förvaringsanvisningar.

Burkar av högdensitetspolyeten med induktionstätning av aluminium och barnskyddande skruvlock av polypropen.

Varje förpackning innehåller 1 burk med 60 tabletter.

Inga särskilda anvisningar.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Joenja 70 mg filmdragerade tabletter

Varje filmdragerad tablett innehåller leniolisibfosfat motsvarande 70 mg leniolisib.

Varje filmdragerad tablett innehåller 241,16 mg laktosmonohydrat.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Pharming Technologies B.V.

Darwinweg 24 2333 CR Leiden The Netherlands

EU/1/26/2034/001

Datum för det första godkännandet: 21 maj 2026

Detaljerad information om detta läkemedel finns tillgänglig på Europeiska läkemedelsmyndighetens