Desentol

Vuxna 10 ml 2–4 gånger dagligen.

Pediatrisk population 11–12 år (30–40 kg) 5 ml 3–5 gånger dagligen.

6–10 år (20–30 kg) 5 ml 2–4 gånger dagligen.

3–5 år (15–20 kg) 2,5 ml 2–4 gånger dagligen.

1–2 år (10–15 kg) 1 ml 2–4 gånger dagligen.

Under nyföddhetsperioden och upp till 1 år ingen doseringsrekommendation p.g.a. risk för sedativa och antikolinerga effekter och symtom.

Trångvinkelsglaukom. Samtidig medicinering med tricykliskt antidepressiva och atropinlika läkemedel.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Spädbarn upp till 1 års ålder (se avsnitt Dosering).

Allergiska tillstånd.

Difenhydramin ger i högre grad än andra antihistaminer antikolinerga symptom. Förlängda QRS-tider finns beskrivet. Den sederande effekten förstärks vid samtidigt intag av centralt dämpande medel och alkohol. Försiktighet skall iakttagas vid behandling av patienter med prostatahypertrofi, blåshalsobstruktion, gallvägsdyskinesier och pyloruduodenal obstruktion. Detta gäller även vid behandling av patienter med myastenia gravis.

Vid nedsatt lever- och njurfunktion bör läkemedel innehållande ammoniumklorid användas med försiktighet på grund av risken för acidos.

Ingående ammoniumklorid kan verka irriterande på magslemhinnan och framkalla illamående och kräkning, särskilt i högre doser.

Difenhydramin kan särskilt hos äldre patienter orsaka yrsel, sedation och hypotension. Behandlingen bör därför påbörjas med lägre doser för denna patientgrupp. Vid långtidsbehandling kan risk för tand- och munslemhinneskador föreligga. God tand- och munhygien bör därför iakttagas. Minskat tårflöde kan medföra problem för kontaktlinsbärare.

Det har förekommit fallrapporter av missbruk med difenhydramin. Risken för missbruk är större hos patienter med en historia av drogmissbruk.

Desentol innehåller 426 mg sorbitol per ml.

Additiv effekt av samtidigt administrerade läkemedel som innehåller sorbitol (eller fruktos) och födointag av sorbitol (eller fruktos) ska beaktas.

Innehåll av sorbitol i läkemedel för oralt bruk kan påverka biotillgängligheten av andra läkemedel för oralt bruk som administreras samtidigt.

Patienter med hereditär fruktosintolerans bör inte använda detta läkemedel.

Sorbitol kan ge obehag i mage/tarm och kan ha en milt laxerande effekt.

Desentol innehåller makrogolglycerolhydroxistearat som kan ge magbesvär och diarré.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per ml, d.v.s. är näst intill “natriumfritt”.

Den vanligaste centrala biverkan av difenhydramin är dåsighet.

Andra viktiga biverkningar är beroende på antikolinerg aktivitet såsom muntorrhet, oregelbunden hjärtverksamhet, förstoppning och urinvägsstörningar.

Biverkningarna är klassificerade enligt organsystem och frekvens.

Frekvenserna definieras enligt följande indelning: vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket Box 26 751 03 Uppsala

Farmakoterapeutisk grupp: Antihistamin H₁-antagonist, ATC-kod: R06AA02.

Difenhydramin tillhör gruppen etanolaminer. Difenhydramin har uttalad sedativ men även antikolinerg effekt. För dessa effekter föreligger stora individuella skillnader. Difenhydramin är en histaminantagonist som anses verka genom kompetitiv antagonism vid effektorcellernas H₁-receptorer. Difenhydramin hämmar histaminets effekter utom de som sker via H₂-receptorer, varav de flesta finns i magslemhinnan. Ett samband finns dokumenterat mellan plasmakoncentrationer av substansen och dess metaboliter och antihistaminerga och sedativa egenskaper men ej för antikolinerga effekter.

Oral lösning.

Klar färglös till svagt gulfärgad lösning.

Alkohol potentierar de centralnervösa egenskaperna hos difenhydramin och ökar därigenom den CNS- deprimerande effekten.

Difenhydramin har in vitro visat svagt hämmande effekter på det läkemedelsnedbrytande enzymet CYP2D6. Difenhydramin kan därför potentiellt hämma metabolismen av läkemedel som bryts ner via detta enzym:

Metoprolol

Difenhydramin minskar (2,5 gånger) clearance av metoprolol till α-hydroximetoprolol hos snabba hydroxylerare via CYP 2D6. Samtidigt förstärks metoprolols effekter.

Venlafaxin

Behandling med difenhydramin minskar clearance av venlafaxin till hälften vilket skulle motsvara en halvering av dosbehovet av venlafaxin. Mekanismen innefattar sannolikt hämmad metabolism via CYP 2D6.

Difenhydramin kan minska tarmabsorptionen av antituberkulosmedlet paraaminosalicylsyra.

Difenhydramin passerar placenta men inga teratogena effekter har rapporterats hos människa. Undersökningar p.g.a. rapporter om gomspalt har ej verifierats. Förskrivning till gravida kvinnor skall ske med försiktighet.

Difenhydramin passerar över i modersmjölk och bör därför inte användas av ammande mödrar.

Vid behandling med Desentol kan reaktionsförmågan nedsättas. Detta bör beaktas då skärpt uppmärksamhet krävs t ex vid bilkörning.

Toxicitet

Barn är känsligare än vuxna och får delvis andra symtom vid överdosering. Kombinationspreparat är särskilt riskabla. Den sedativa effekten potentieras av alkohol, narkotika, analgetika och neuroleptika. Difenhydramin 470 mg till 2-åring och 7,5 g till 14-åring gav letal intoxikation. 140 mg till 2 ½-åring och 210 mg till 3½-åring gav efter ventrikeltömning måttlig intoxikation, 350 mg till 3-åring och 750 mg till tonåring gav allvarlig intoxikation.

Ammoniumklorid 1,5 g till 2-åring gav inga symtom. 4,5 g respektive 5,4 g till 3-åringar och 9 g till 6-åring gav metabolisk acidos.

Symtom och behandling

Lindriga fall av överdosering karakteriseras huvudsakligen av framträdande antikolinerga symtom som muntorrhet, huvudvärk, illamående, snabb puls och urinvägsretention.

Vid mera uttalad överdosering tillkommer centrala antihistaminerga-effekter som kan stimulera eller deprimera CNS beroende på individuell känslighet. Hos små barn dominerar stimulerande effekter och kan yttra sig i symtom som hallucinationer, ataxi och krampanfall. Nedsatt hjärt- och respiratorisk funktion kan leda till koma och i mera allvarliga fall leda till döden inom 2 till 18 timmar.

Vuxna utvecklar vanligen dåsighet först, därefter konvulsioner och koma först i ett senare skede. Patienter som överdoserats behandlas bäst med ventrikeltömning och ev. krampanfall kontrolleras med något bensodiazepin preparat, t.ex. diazepam.

Difenhydramin ger i högre grad än andra antihistaminer antikolinerga symtom. Breddökade QRS- komplex och rhabdomyolos finns beskrivet. Eventuell hypertension kan kräva blodtryckssänkande behandling. Perifera antikolinerga effekter behandlas med små doser neostigmin 0,25 mg subkutant, medan fysostigmin som passerar blod-hjärnbarriären antagoniserar de centralnervösa biverkningarna i doser om 1–4 mg intravenöst. Effekten är dock kortvarig och kan behöva upprepas.

Ammoniumklorid ger vid överdosering illamående och kräkningar. Vid mycket höga doser hyperventilation, hyperkloremisk acidos och hypokalemi. Behandling vid överdos av ammoniumklorid innefattar om befogat ventrikeltömning, korrektion av acidos samt korrektion av rubbningar i vätske- och elektrolytbalans. Symtomatisk behandling.

Difenhydramin absorberas väl från magtarmkanalen, men genomgår omfattande presystemisk metabolism. Biotillgängligheten är ca 26–60 % och maximal plasmakoncentration uppnås 2-4 timmar efter intag. Plasmaproteinbindningen av difenhydramin är 85–98 % och distributionsvolymen är ca 3 l/kg. Difenhydramin metaboliseras främst i levern genom demetylering i flera steg, och utsöndras till

mycket liten del oförändrat i urin. Medelhalveringstiden i plasma är ca 3,3 timmar och under 96 timmar utsöndras 65 % av given dos huvudsakligen som metaboliter i urinen. Halveringstiden förlängs med tilltagande ålder. Difenhydramin passerar blod-hjärnbarriären.

Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömningen utöver vad som redan beaktats i produktresumén.

Ammoniumklorid 37,2 mg/ml, makrogolglycerolhydroxistearat, natriumcitrat, citronsyra, sorbitol, flytande (icke-kristalliserande), sackarinnatrium 0,35 mg/ml, lakritsessens, anisolja, renat vatten.

-

5 år.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Brun glasflaska 250 ml. Kapsyl vit plast.

Desentol kan kombineras med Lepheton oral lösning.

Desentol oral lösning

Difenhydraminhydroklorid 3,72 mg/ml

Hjälpämnen med känd effekt: sorbitol, makrogolglycerolhydroxistearat.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Viatris AB Box 23033 104 35 Stockholm

3866

Datum för det första godkännandet: 24 oktober 1951
Datum för den senaste förnyelsen: 1 juli 2008

2026-09-17