Kentera

Rekommenderad dos är ett 3,9 mg depotplåster som appliceras två gånger i veckan (var tredje till var fjärde dag).

Äldre

Baserat på erfarenheter från kliniska studier anses ingen dosjustering vara nödvändig i denna population. Kentera ska likväl ges med försiktighet till äldre patienter, som kan vara känsligare för effekterna av centralt verkande antikolinergika och uppvisa skillnader i farmakokinetik (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Kentera i den pediatriska populationen har inte fastställts. Kentera rekommenderas inte för användning för en pediatrisk population. Tillgänglig information finns i avsnitt Biverkningar men ingen doseringsrekommendation kan fastställas.

Plåstret ska appliceras på torr, oskadad hud på buken, höften eller skinkan omedelbart efter att det tagits upp ur sin skyddande dospåse. Ett nytt appliceringsställe bör väljas vid varje plåsterbyte för att undvika att samma appliceringsställe används inom 7 dagar. Plåstret får inte delas eller klippas i bitar. Skadade plåster ska inte användas.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Kentera är kontraindicerat för patienter med urinretention, allvarliga gastrointestinala tillstånd, myastenia gravis eller trångvinkelglaukom och för patienter som riskerar att drabbas av dessa tillstånd.

Symtomatisk behandling vid trängningsinkontinens och/eller täta miktioner samt trängningar utan läckage som kan uppstå hos vuxna patienter med instabil blåsa.

Kentera ska användas med försiktighet till patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion. Patienter med nedsatt leverfunktion som använder Kentera måste övervakas noga. Andra orsaker till täta miktioner (hjärtsvikt eller njursjukdom) ska uteslutas före behandling med Kentera. Om patienten har urinvägsinfektion, ska lämplig antibakteriell behandling sättas in.

Urinretention:

Antikolinergika ska administreras med försiktighet till patienter med kliniskt betydelsefulla rubbningar i blåstömningsfunktionen på grund av risken för urinretention.

Kentera ska ges med försiktighet till äldre patienter, som kan vara känsligare för effekterna av centralt verkande antikolinergika och uppvisa skillnader i farmakokinetik.

Totalt 496 patienter exponerades för Kentera i den randomiserade, dubbelblinda, placebokontrollerade 12-veckorsstudien och den förlängda säkerhetsstudien på 14 veckor. Av dessa var 188 patienter (38 %) 65 år och äldre och uppvisade inga övergripande skillnader i säkerhet eller effekt jämfört med yngre patienter. Baserat på klinisk evidens anses således ingen dosjustering vara nödvändig hos äldre patienter. Psykiska och antikolinergiska CNS-händelser såsom sömnstörningar (t.ex. insomni) och kognitiva störningar har förknippats med användning av oxybutynin, särskilt hos äldre patienter. Försiktighet bör iakttas när oxybutynin administreras samtidigt med andra antikolinergika (se även avsnitt Interaktioner). Om en patient upplever sådana händelser ska utsättning av läkemedlet övervägas.

Andra psykiska händelser som antyder en antikolinergisk mekanism har rapporterats vid användning efter godkännande för försäljning (se avsnitt Biverkningar).

Oral tillförsel av oxybutynin kan motivera försiktighet enligt nedan, men dessa beskrivna effekter observerades inte vid kliniska prövningar med Kentera:

Gastrointestinala störningar:

Antikolinergika kan minska den gastrointestinala motiliteten och bör användas med försiktighet till patienter med obstruktiv sjukdom i magtarmkanalen på grund av risken för ventrikelretention. Detsamma gäller för patienter med ulcerös kolit och tarmatoni. Antikolinergika bör användas med försiktighet till patienter med hiatusbråck/gastroesofagal reflux och/eller till patienter som för närvarande tar läkemedel (t.ex. bisfosfonater) som kan ge upphov till eller förvärra esofagit.

Antikolinergika bör användas med försiktighet till patienter med autonom neuropati, kognitiv störning eller Parkinsons sjukdom.

Patienten bör informeras om att det föreligger risk för prostration (feber och värmeslag på grund av minskad svettproduktion) om antikolinergika som oxybutynin används i miljöer där temperaturen är hög. Oxybutynin kan förvärra symtomen vid hypertyreoidism, kranskärlssjukdom, kronisk hjärtsvikt, hjärtarytmier, takykardi, hypertoni och prostatahypertrofi.

Oxybutynin kan ge upphov till hämmad salivutsöndring, vilket kan leda till karies, tandlossning och muntorsk.

3

De vanligaste rapporterade biverkningarna av läkemedlet var reaktioner vid appliceringsstället, vilket förekom hos 23,1 % av patienterna. Andra vanligt förekommande läkemedelsbiverkningar var muntorrhet (8,6 %), förstoppning (3,9 %), diarré (3,2 %), huvudvärk (3,0 %), yrsel (2,3 %) och dimsyn (2,3 %).

Biverkningar från kliniska fas 3- och 4-studier listas nedan efter organsystem och frekvensområde. Frekvenser definieras som: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000). Inom varje frekvensgrupp presenteras biverkningarna i ordningsföljd efter minskande svårighetsgrad. Även biverkningar efter godkännande för försäljning som inte setts i kliniska prövningar inkluderas.

4

# endast biverkningar från rapporter efter godkännande för försäljning (har inte setts i kliniska prövningar), rapporterade i samband med oxybutynin för topikal användning (antikolinergiska klasseffekter). Frekvenskategorin har uppskattats utifrån säkerhetsdata från kliniska studier.

Biverkningar som anses vara förknippade med antikolinergisk behandling i allmänhet eller som har observerats vid oral administrering av oxybutynin, men som ännu inte har observerats i kliniska prövningar eller efter godkännandet för försäljning av Kentera, är anorexi, kräkningar, refluxesofagit, minskad svettproduktion, värmeslag, minskad tårproduktion, mydriasis, takykardi, arytmi, mardrömmar, rastlöshet, kramper, förhöjt intraokulärt tryck och inducering av glaukom, paranoia, ljuskänslighet, erektil dysfunktion.

Under användning efter godkännande för försäljning i denna åldersgrupp har fall av hallucinationer (förknippade med ångestyttringar) och sömnstörningar kopplade till oxybutynin rapporterats. Barn kan vara mer känsliga för läkemedlets effekter, särskilt CNS och psykiska biverkningar.

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

5

Farmakoterapeutisk grupp: Urologiska spasmolytika, ATC-kod: G04B D04.

Oxybutynin verkar som en kompetitiv antagonist till acetylkolin vid postganglionära muskarinreceptorer, vilket har en avslappnande effekt på glatt muskulatur i urinblåsan.

Hos patienter med överaktiv blåsa, definierat som en instabil detrusormuskel eller hyperreflexi, har cystometriska studier visat att oxybutynin ökar urinblåsans maximala kapacitet samt ökar volymen till första detrusorkontraktionen. Oxybutynin minskar därmed urinträngningar och frekvensen av både inkontinensepisoder och avsiktlig miktion.

Oxybutynin är en racemisk (50:50) blandning av R- och S-isomerer. Den antimuskarina aktiviteten förekommer huvudsakligen i R-isomeren. R-isomeren visar större selektivitet för muskarinreceptorer av subtyperna M₁ och M₃ (som dominerar i blåsans detrusormuskel och öronspottkörteln) jämfört med M₂- subtypen (som dominerar i hjärtvävnaden). Den aktiva metaboliten, N-desetyloxybutynin, har en farmakologisk aktivitet i den mänskliga detrusormuskeln liknande den som visats för oxybutynin i in vitro-studier, men har större bindningsaffinitet för parotid vävnad än oxybutynin. Den fria basformen av oxybutynin är farmakologiskt ekvivalent med oxybutyninhydroklorid.

Sammanlagt 957 patienter med trängningsinkontinens utvärderades i tre kontrollerade studier där Kentera jämfördes med antingen placebo, oralt administrerad oxybutynin och/eller långtidsverkande tolterodin- kapslar. Reduktionen under en vecka av inkontinensepisoder, miktionsfrekvens och residualurinvolym studerades. Kentera uppvisade en konsekvent förbättring vid symtom på överaktiv blåsa i jämförelse med placebo.

Depotplåster

Plåstret består av genomskinlig plast med en häftande baksida och en skyddsfilm som avlägsnas före applicering.

Användning av oxybutynin i kombination med andra antikolinergika eller med ämnen som konkurrerar om metabolisering via enzymet CYP3A4 kan öka eller försvåra muntorrhet, förstoppning och dåsighet.

Antikolinergiska substanser skulle kunna förändra absorptionen av en del andra läkemedel vid samtidig användning på grund av antikolinergiska effekter på den gastrointestinala motiliteten. Eftersom oxybutynin metaboliseras av cytokrom P 450-isoenzymet CYP3A4, kan interaktioner med läkemedel som hämmar detta isoenzym inte uteslutas. Detta bör beaktas när azolantimykotika (t.ex. ketokonazol) eller makrolidantibiotika (t.ex. erytromycin) används samtidigt som oxybutynin.

Den antikolinergiska aktiviteten hos oxybutynin ökar vid samtidig användning av andra antikolinergika eller läkemedel med antikolinergisk aktivitet, exempelvis amantadin och andra antikolinergika mot Parkinsons sjukdom (t.ex. biperiden, levodopa), antihistaminer, antipsykotiska läkemedel (t.ex. fentiaziner, butyrofenoner, klozapin), kinidin, tricykliska antidepressiva läkemedel, atropin och liknande sammansättningar som spasmolytika med atropin, dipyridamol.

Patienterna bör informeras om att alkohol kan öka dåsigheten som orsakas av antikolinergiska substanser som oxybutynin (se avsnitt Trafik och maskiner).

Oxybutynin kan motverka behandling med motilitetsstimulerande medel.

Adekvata data från användning av oxybutynin depotplåster hos gravida kvinnor med saknas. Djurstudier har visat mindre reproduktionstoxikologiska effekter av begränsad omfattning (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Kentera ska inte användas under graviditet om det inte är absolut nödvändigt.

En mindre mängd oxybutynin utsöndras i bröstmjölk under amning. Oxybutynin rekommenderas därför inte under amning.

Inga studier har utförts.

Eftersom Kentera kan ge upphov till dåsighet, somnolens eller dimsyn, bör patienterna rådas att iaktta försiktighet vid bilkörning och vid användning av maskiner (se avsnitt Interaktioner).

Plasmakoncentrationen av oxybutynin minskar inom 1–2 timmar efter att ransdermala system har avlägsnats. Patienten ska övervakas tills symtomen har försvunnit. Överdosering av oxybutynin har associerats med antikolinergiska effekter inklusive CNS-excitation, rodnad, feber, uttorkning, hjärtarytmier, kräkningar och urinretention. Förtäring av 100 mg oral oxybutyninklorid i kombination med alkohol har rapporterats hos en 13-årig pojke som drabbades av minnesförlust och hos en 34-årig kvinna som utvecklade stupor, följd av desorientering och oro vid uppvaknandet, dilaterade pupiller, torr hud, hjärtarytmi och urinretention. Båda patienterna blev helt återställda efter symtomatisk behandling.

Inga fall av överdosering har rapporterats i samband med Kentera.

Oxybutyninkoncentrationen hos Kentera är tillräcklig för att tillhandahålla en kontinuerlig administrering under det 3–4 dagar långa doseringsintervallet. Oxybutynin transporteras genom intakt hud och vidare in i blodomloppet genom passiv diffusion över stratum corneum. Efter appliceringen av Kentera, ökar plasmakoncentrationen av oxybutynin under 24–48 timmar, och når maximala koncentrationer i genomsnitt på 3–4 ng/ml. Steady-state uppnås under den andra appliceringen av depotplåstret. Därefter bibehålls steady-statenivåer i upp till 96 timmar. Skillnaden i AUC och maximal koncentration (C_max) av

6

oxybutynin och den aktiva metaboliten N-desethyloxybutynin som följer på den transdermala administreringen av Kentera på buk, skinka eller höft är inte kliniskt relevant.

Oxybutynin distribueras i hög grad till kroppsvävnaderna efter systemisk absorption. Distributionsvolymen uppskattades till 193 liter efter intravenös administrering av 5 mg oxybutyninhydroklorid.

Oralt administrerad oxybutynin metaboliseras främst av cytokrom P450-enzymsystemen, i synnerhet CYP3A4, som huvudsakligen finns i lever och tarmvägg. Metaboliterna omfattar fenylcyklohexylglykolsyra, som är farmakologiskt inaktiv, och N-desetyloxybutynin, som är farmakologiskt aktiv. Vid transdermal administrering av oxybutynin kringgås första passage- metabolismen i magtarmkanalen och levern, varvid bildningen av N-desetylmetaboliten minskar.

Oxybutynin metaboliseras i stor utsträckning av levern (se ovan) och mindre än 0,1 % av den administrerade dosen utsöndras oförändrad i urinen. Dessutom utsöndras mindre än 0,1 % av den administrerade dosen som metaboliten N-desetyloxybutynin.

Gängse studier avseende akut toxicitet, allmäntoxicitet, gentoxicitet, karcinogenicitet och lokal toxicitet visade inte några särskilda risker för människa. Vid en koncentration av oxubutynin på 0,4 mg/kg/dag administrerat subkutant, ökar förekomsten av organanomalier signifikant, men observeras bara vid toxicitet hos modern. Kentera frisätter omkring 0,08 mg/kg/dag. Eftersom tillräcklig kunskap om sambandet mellan toxicitet hos modern och effekter på fosterutvecklingen saknas, kan relevansen för säkerheten för människa inte fastställas. I den subkutana fertilitetsstudie på råtta rapporterades inga effekter hos hanarna, medan en nedsatt fertilitet observerades hos honorna, och ett NOAEL-värde (no observed adverse effect level) på 5 mg/kg identifierades.

Den aktiva substansen oxybutynin är beständig i miljön.

Genomskinlig polyester/etylenvinylacetat (PET/EVA)

triacetin Häftmassa av akrylbaserad sampolymer innehållande 2-etylhexylakrylat; N-vinyl-pyrrolidon och hexametylenglykol-dimetakrylatpolymer.

Silikoniserad polyester

Ej relevant.

7

3 år.

Förvaras i skydd mot kyla. Får ej frysas.

Depotplåstren är förpackade ett och ett i dospåsar av polyamid/polyeten/aluminium/polyetentereftalat/papperslaminat och levereras i kartonger med patientkalender innehållande 2, 8 eller 24 plåster.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Applicera plåstret omedelbart när det tagits upp ur sin skyddande dospåse. Efter användning innehåller plåstret fortfarande påtagliga mängder aktiva innehållsämnen. Kvarvarande aktiva innehållsämnen i plåstret kan ha skadliga effekter vid kontakt med vattenmiljö. Efter användning ska plåstret därför vikas ihop med häftmassesidan vänd inåt, så att frisättningsytan inte exponeras, placeras i sin originaldospåse och därefter kastas utom räckhåll för barn. Använda eller oanvända plåster ska kasseras i enlighet med lokala bestämmelser eller lämnas in på apoteket. Använda plåster får inte spolas ned i toaletten eller kastas i avloppssystem.

Aktiviteter som kan orsaka kraftig svettning samt exponering för vatten eller extrema temperaturer kan bidra till att plåstret lossnar. Utsätt inte plåstret för solljus.

Kentera, 3,9 mg/24 timmar, depotplåster

Varje depotplåster innehåller 36 mg oxybutynin. Plåstrets yta är 39 cm² och det frisätter 3,9 mg oxybutynin per 24 timmar.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Teva B.V.

Swensweg 5 2031 GA Haarlem Nederländerna

EU/1/03/270/001 8 depotplåster EU/1/03/270/002 24 depotplåster EU/1/03/270/003 2 depotplåster

Datum för första godkännande: 15 juni 2004 Datum för senaste förnyat godkännande: 30 april 2009

8

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats

9