Metalyse

Metalyse ska förskrivas av läkare med erfarenhet av trombolytisk behandling och med utrustning för att övervaka denna användning.

Behandling med Metalyse ska påbörjas så tidigt som möjligt efter symtomdebut.

Lämplig produkt/styrka innehållande tenecteplas ska väljas med omsorg och i enlighet med indikationen. Produkterna med 40 mg och 50 mg är endast avsedda för användning vid akut hjärtinfarkt.

Metalyse ska administreras baserat på kroppsvikt, med en maximal dos på 10 000 enheter (50 mg tenecteplas). Den volym som behövs för att administrera rätt dos kan beräknas från följande tabell:

Äldre (≥ 75 år)

Metalyse bör administreras med försiktighet till äldre (≥ 75 år) på grund av en högre blödningsrisk (se information om blödning i avsnitt Varningar och försiktighet och avsnitt Farmakodynamik om STREAM-studien).

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Metalyse för barn (under 18 år) har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Understödjande antitrombotisk behandling med trombocythämmare och antikoagulantia ska administreras enligt gällande relevanta behandlingsrekommendationer för behandling av patienter med hjärtinfarkt med ST-höjning.

För koronarintervention, se avsnitt Varningar och försiktighet.

Ofraktionerat heparin och enoxaparin har använts som understödjande antitrombotisk behandling vid kliniska studier med Metalyse.

Acetylsalicylsyra ska sättas in så snart som möjligt efter symtomdebut och behandlingen ska fortgå livet ut om den inte är kontraindicerad.

Den beredda lösningen ska administreras intravenöst och ska användas omedelbart. Den beredda lösningen är en klar och färglös till svagt gul vätska.

Den dos som krävs ska administreras som en intravenös engångsbolus under ca 10 sekunder.

Anvisningar om beredning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen eller mot gentamicin (ett spårämne från tillverkningsprocessen). Om behandling med Metalyse trots detta bedöms vara nödvändig, bör utrustning för hjärt-lung-räddning alltid finnas omedelbart tillgänglig.

Dessutom ska Metalyse inte användas i följande situationer eftersom trombolytisk behandling är förknippad med en ökad blödningsrisk:

- Signifikant blödningsrubbning, pågående eller under de senaste 6 månaderna

- Patienter som får effektiv oral antikoagulantiabehandling (t.ex. vitamin K-antagonister med

INR > 1,3) (se avsnitt Varningar och försiktighet, underrubrik ”Blödning”)

- Anamnes på skada i centrala nervsystemet (dvs. neoplasm, aneurysm, intrakraniell eller intraspinal kirurgi)

- Känd blödningsbenägenhet

- Svår okontrollerad hypertoni (se avsnitt Varningar och försiktighet)

- Större kirurgiska ingrepp, biopsi av parenkymorgan eller signifikant trauma under de senaste

2 månaderna (detta innefattar även trauma i samband med den pågående hjärtinfarkten)

- Färskt skalltrauma

- Bakteriell endokardit, perikardit

- Akut pankreatit

- Uttalad nedsättning av leverfunktionen; såsom leverinsufficiens, cirrhos, portal hypertoni

(esofagusvaricer) och aktiv hepatit

- Aktiv ulcerös magtarmsjukdom

- Känt arteriellt aneurysm och/eller arteriovenös missbildning

- Neoplasm med ökad blödningsrisk

- Känd anamnes på hemorragisk stroke eller stroke av okänd genes

- Känd anamnes på ischemisk stroke eller transitorisk ischemisk attack under de föregående

6 månaderna

- Demens

Metalyse är avsett för vuxna för trombolytisk behandling vid misstänkt hjärtinfarkt med kvarstående ST-höjning eller nytillkommet vänstersidigt grenblock inom 6 timmar efter debut av symtom på akut hjärtinfarkt.

För att underlätta spårbarhet av biologiska läkemedel ska läkemedlets namn och tillverkningssatsnummer dokumenteras.

Om primär perkutan koronarintervention (PCI, Percutaneous Coronary Intervention) är planerad enligt gällande relevanta behandlingsrekommendationer ska tenecteplas inte ges (se avsnitt Farmakodynamik, ASSENT-4 studien).

Patienter som inte kan genomgå primär PCI inom en timme enligt behandlingsrekommendationerna och som får tenecteplas som primär koronar rekanaliseringsbehandling, bör utan fördröjning flyttas över till en avdelning med möjlighet till koronarintervention för angiografi och koronarintervention som understödjande behandling inom 6-24 timmar eller tidigare om det är medicinskt motiverat (se avsnitt Farmakodynamik, STREAM-studien).

Den vanligaste komplikationen vid behandling med tenecteplas är blödning. Samtidig antikoagulation med heparin kan bidra till blödning. Eftersom fibrin lyseras under behandling med tenecteplas kan blödning från nyligen punkterade ställen uppkomma. Trombolytisk behandling kräver därför noggrann uppmärksamhet av alla tänkbara blödningsställen (inklusive infarter för katetrar, arteriella och venösa punktionsställen, operationssår och nålpunktionsställen). Användning av stela katetrar, intramuskulära injektioner och andra ingrepp på patienten som är mindre viktiga ska undvikas under behandling med tenecteplas.

De vanligast förekommande blödningsställena är blödningar vid injektionsstället, samt urogenital eller gingival blödning.

Vid allvarlig blödning, särskilt vid cerebrala blödningar, ska samtidig heparinadministrering omedelbart avslutas. Administrering av protamin bör övervägas om heparin har administrerats under de senaste 4 timmarna innan blödningen började. Hos det fåtal patienter som inte svarar på dessa konservativa åtgärder kan omdömesgill användning av transfusionsprodukter vara indicerad. Transfusion med kryoprecipitat, färskfrusen plasma och trombocyter bör övervägas med stöd av

klinisk och laboratoriemässig utvärdering efter varje administrering. Fibrinogennivån bör vara 1 g/l vid kryoprecipitatinfusion. Antifibrinolytiska läkemedel finns tillgängliga som ett sista alternativ. Vid följande tillstånd kan risken vid behandling med tenecteplas vara ökad och ska noggrant vägas mot förväntad nytta av behandlingen:

- Systoliskt blodtryck > 160 mm Hg, se avsnitt Kontraindikationer

- Nyligen genomgången gastrointestinal eller urogenital blödning (under de senaste 10 dagarna)

- Nyligen given intramuskulär injektion eller nyligen upplevda mindre trauman, punktion av större kärl

- Hög ålder (patienter 75 år eller äldre)

- Kroppsvikt (< 50 kg)

- Patienter som får orala antikoagulantia: Användning av Metalyse kan övervägas då dos eller tid sedan senaste intag av antikoagulationsbehandling gör kvarvarande effekt osannolik och ifall lämplig(a) test(er) av antikoagulationsseffekt för produkten/produkterna inte uppvisar kliniskt relevant påverkan på koagulationssystemet (t.ex. INR ≤ 1,3 för vitamin K-antagonister eller om andra relevant(a) test(er) för andra orala antikoagulantia är inom respektive övre normalgräns)

- Långvarig (> 2 minuter) eller traumatisk hjärt-lungräddning eller hjärtmassage.

Koronar trombolys kan orsaka arytmier i samband med reperfusion. Reperfusionsarytmier kan leda till hjärtstillestånd, kan vara livshotande och kan kräva konventionella antiarytmiska behandlingar. Antiarytmisk behandling av bradykardi och/eller ventrikulär takyarytmi (pacemaker, defibrillator) bör finnas tillgänglig när tenecteplas administreras.

Samtidig behandling med GPIIb/IIIa-antagonister ökar risken för blödning.

Användning av Metalyse kan öka risken för tromboemboliska händelser hos patienter med befintliga tromber, t.ex. trombos i vänster hjärthalva (mitralisstenos eller förmaksflimmer osv.).

Någon varaktig bildning av antikroppar mot tenecteplas har inte observerats efter behandling. Det finns dock inte någon systematisk erfarenhet av upprepad administrering av tenecteplas. Försiktighet ska iakttagas vid administrering av tenecteplas till personer med känd överkänslighet (annan än anafylaktisk reaktion) mot den aktiva substansen, mot något av hjälpämnena eller mot gentamicin (ett spårämne från tillverkningsprocessen). Om en anafylaktoid reaktion skulle inträffa, ska injektionen avbrytas omedelbart och lämplig behandling sättas in. Tenecteplas ska inte administreras på nytt innan bedömning av hemostatiska faktorer som fibrinogen, plasminogen och alfa2-antiplasmin har gjorts.

Metalyse rekommenderas inte för användning till barn (under 18 år), eftersom data beträffande säkerhet och effekt saknas.

Detta läkemedel innehåller 3,2 mg eller 4,0 mg polysorbat 20 i varje 40 mg respektive 50 mg injektionsflaska. Polysorbater kan orsaka allergiska reaktioner.

Blödning är en mycket vanlig biverkning i samband med behandling med tenecteplas. Den vanligaste typen är ytlig blödning vid injektionsstället. Ekkymoser är vanligt förekommande, men behöver sällan åtgärdas. Dödsfall och permanent funktionsnedsättning har rapporterats hos patienter med stroke (inklusive intrakraniella blödningar) och andra allvarliga blödningar.

Biverkningarna har sorterats enligt frekvens och systemorganklass. Frekvensgrupperna definieras enligt följande kategorier: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Liksom med andra trombolytiska medel har följande händelser rapporterats efter hjärtinfarkt och/eller behandling med trombolytika:

mycket vanliga: hypotoni, förändrad puls och hjärtrytm, angina pectoris

−

vanliga: återkommande ischemi, hjärtsvikt, hjärtinfarkt, kardiogen chock, perikardit, lungödem

−

mindre vanliga: hjärtstillestånd, mitralisinsufficiens, perikardiell utgjutning, ventrombos,

−

hjärttamponad, myokardruptur sällsynta: lungemboli

−

Dessa kardiovaskulära händelser kan vara livshotande och letala.

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

Farmakoterapeutisk grupp: Antitrombotiska medel, enzymer; ATC-kod: B01A D11

Tenecteplas är en rekombinant fibrinspecifik plasminogenaktivator vars ursprung är kroppseget t-PA som modifierats på tre platser i proteinstrukturen. Det binder till fibrinkomponenten i tromben (blodkoaglet) och omvandlar selektivt trombinbundet plasminogen till plasmin, vilket bryter ned fibrinstrukturen i tromben. Tenecteplas har högre fibrinspecificitet och större motståndskraft mot inaktivering av den endogena inhibitorn (PAI-1) än kroppseget t-PA.

Efter tillförsel av tenecteplas har en dosberoende förbrukning av α2-antiplasmin (plasmininhibitorn i vätskefasen) observerats och som följd av detta en ökad nivå av systemisk plasminbildning. Denna observation överensstämmer med den avsedda effekten plasminaktivering. I jämförande studier sågs en minskning av fibrinogennivån med mindre än 15 % och plasminogennivån med mindre än 25 % hos patienter behandlade med maximal dos tenecteplas (10 000 E, motsv. 50 mg), medan alteplas minskade fibrinogen- och plasminogennivåerna med ca 50 %. Ingen kliniskt relevant bildning av antikroppar kunde påvisas efter 30 dagar.

Data från angiografiska fas I och II-studier talar för att tenecteplas, administrerat som en intravenös engångsbolus, effektivt löser blodproppar i infarktrelaterade artärer hos patienter med akut hjärtinfarkt. Effekten är dosberoende.

ASSENT-2 En stor mortalitetsstudie (ASSENT-2) med ca 17 000 patienter visade att tenecteplas är terapeutiskt likvärdig med alteplas beträffande reduktion av mortalitet (6,2 % för båda behandlingarna efter 30 dagar, övre gräns för 95 % konfidensintervall för den relativa riskkvoten 1,124) och att användning av tenecteplas innebär signifikant lägre incidens av extrakraniella blödningar (26,4 % jämfört med 28,9 %, p = 0,0003) vilket leder till ett signifikant lägre behov av transfusioner (4,3 % jämfört med 5,5 %, p = 0,0002). Intrakraniell blödning förekom hos 0,93 % i tenecteplasgruppen och 0,94 % i

alteplasgruppen.

Kvarstående kranskärlslumen efter behandling (”patency”) och begränsade kliniska utfallsdata visade att patienter med hjärtinfarkt kan behandlas framgångsrikt senare än 6 timmar efter symtomdebut.

ASSENT-4 ASSENT-4 PCI, en studie med 4 000 patienter, utformades för att visa om behandling av patienter med stor hjärtinfarkt som förbehandlades med full dos tenecteplas och samtidigt en engångsbolus med upp till 4 000 IE ofraktionerat heparin administrerat före primär PCI som ska utföras inom 60-180 minuter, leder till bättre resultat än primär PCI enbart. Studien avslutades i förtid när 1 667 patienter hade randomiserats. Anledningen var en numerärt högre mortalitet i den PCI-grupp som fick tenecteplas. Förekomsten av primär endpoint, sammansatt av död eller kardiogen chock eller kronisk hjärtinsufficiens inom 90 dagar, var signifikant högre i gruppen som fick försöksmedicineringen med tenecteplas omedelbart följd av rutinmässig PCI: 18,6 % (151/810) jämfört med 13,4 % (110/819) i gruppen som enbart behandlades med PCI, p = 0,0045. Denna signifikanta skillnad mellan grupperna beträffande primär endpoint efter 90 dagar, visade sig redan under sjukhusperioden och efter 30 dagar.

Numeriskt visade alla delar av den kliniskt sammansatta endpointen fördel för behandlingen med enbart PCI: Dödsfall: 6,7 % jämfört med 4,9 % p = 0,14, kardiogen chock: 6,3 % jämfört med 4,8 % p = 0,19, kronisk hjärtinsufficiens: 12,0 % jämfört med 9,2 % p = 0,06. Sekundära endpoints, reinfarkt och upprepad revaskularisering av behandlade kärl, ökade signifikant i gruppen som förbehandlats med tenecteplas: reinfarkt: 6,1 % jämfört med 3,7 % p = 0,0279, upprepad revaskularisering av behandlade kärl: 6,6 % jämfört med 3,4 % p = 0,0041.

Följande biverkningar förekom oftare med tenecteplas före PCI: intrakraniell blödning: 1 % jämfört med 0 % p = 0,0037, stroke: 1,8 % jämfört med 0 % p < 0,0001, större blödning: 5,6 % jämfört med 4,4 % p = 0,3118, mindre blödning: 25,3 % jämfört med 19,0 % p = 0,0021, blodtransfusioner: 6,2 % jämfört med 4,2 % p = 0,0873, abrupt slutning av kärl: 1,9 % jämfört med 0,1 % p = 0,0001.

STREAM-studien STREAM-studien var utformad för att utvärdera effekt och säkerhet med en farmakoinvasiv strategi jämfört med en strategi med primär PCI enligt klinisk standard hos patienter med akut ST-höjningsinfarkt inom 3 timmar från symtomdebut, vilka inte kunde genomgå primär PCI inom en timme från första medicinska kontakt. Den farmakoinvasiva strategin bestod i tidig fibrinolytisk behandling med en bolusdos tenecteplas samt ytterligare trombocythämmande behandling och antikoagulationsbehandling följt av angiografi inom 6-24 timmar eller s.k. rescue koronarintervention.

Studiepopulationen bestod av 1 892 patienter som randomiserades genom ett interaktivt talsvarssystem. Den primära endpointen, sammansatt av död eller kardiogen chock eller hjärtsvikt eller reinfarkt inom 30 dagar, observerades hos 12,4 % (116/939) för den farmakoinvasiva behandlingsarmen jämfört med 14,3 % (135/943) i den primära PCI-armen (relativ risk 0,86 [0,68-1,09])

Enskilda komponenter från den primära sammansatta endpointen för den farmakoinvasiva strategin respektive primär PCI observerades med följande frekvenser:

Den observerade incidensen större och mindre extrakraniella blödningar var liknande inom båda grupperna:

Incidens av total stroke och intrakraniell blödning

* incidensen i båda grupper är de som förväntas hos STEMI-patienter som behandlas med fibrinolytika

eller primär PCI (som observerats i tidigare studier).

** incidensen i den farmakoinvasiva gruppen är som förväntad för fibrinolys med tenecteplas (som

observerats i tidigare studier).

Efter halveringen av tenecteplasdosen hos patienter ≥ 75 år observerades ingen ytterligare intrakraniell blödning (0 av 97 patienter) (95 % KI: 0,0-3,7) jämfört med 8,1 % (3 av 37 patienter) (95 % KI: 1,7-21,9) innan dosreduktion. Gränserna för konfidensintervallet för de observerade incidenserna före och efter dosreduktion överlappar.

Hos patienter ≥ 75 år var den observerade incidensen för sammansatt primär endpoint för farmakoinvasiv strategi jämfört med primär PCI följande: Före dosreduktion 11/37 (29,7 %) (95 % KI: 15,9-47,0) mot 10/32 (31,3 %) (95 % KI: 16,1-50,0), efter dosreduktion: 25/97 (25,8 %) (95 % KI: 17,4-35,7) mot 25/88 (24,8 %) (95 % KI: 19,3-39,0). Gränserna för konfidensintervallet för de observerade incidenserna före och efter dosreduktion överlappar för båda grupperna.

Pulver och vätska till injektionsvätska, lösning.

Pulvret är vitt till benvitt.

Vätskan är klar och färglös.

Inga formella interaktionsstudier med tenecteplas och läkemedel som ofta administreras till patienter i

samband med akut hjärtinfarkt har utförts. Analys av data från mer än 12 000 patienter som behandlats under fas I, II och III har dock inte påvisat några kliniskt relevanta interaktioner vid samtidig behandling med tenecteplas och läkemedel som vanligen används vid akut hjärtinfarkt.

Läkemedel som påverkar koagulationen eller som ändrar trombocytfunktion (t.ex. tiklopidin, klopidogrel, lågmolekylärt heparin) kan öka risken för blödning före, under och efter behandling med tenecteplas.

Samtidig behandling med GPIIb/IIIa-antagonister ökar risken för blödning.

Det finns begränsad mängd data från användning av Metalyse hos gravida kvinnor. Prekliniska data utförda med tenecteplas har visat blödning med sekundär mortalitet för honorna på grund av den aktiva substansens kända farmakologiska effekt och i ett fåtal fall förekom abort och resorption av fostret (effekter som enbart observerats vid upprepad dosering). Tenecteplas anses inte vara teratogent (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Fördelarna med behandlingen måste vägas mot de potentiella riskerna under graviditet.

Det är okänt om tenecteplas utsöndras i bröstmjölk.

Försiktighet ska iakttas när Metalyse administreras till en ammande kvinna och ett beslut måste fattas om amningen ska avbrytas under de första 24 timmarna efter administrering av Metalyse.

Varken kliniska data eller prekliniska fertilitetsstudier finns tillgängliga för tenecteplas (Metalyse).

Ej relevant.

Vid överdosering kan det finnas en ökad blödningsrisk.

Vid svår och ihållande blödning bör substitutionsterapi övervägas (plasma, trombocyter), se även avsnitt Varningar och försiktighet.

Tenecteplas är ett intravenöst administrerat, rekombinant protein som aktiverar plasminogen. Efter en intravenös bolusadministrering på 30 mg tenecteplas till patienter med akut hjärtinfarkt, beräknas den initiala plasmakoncentrationen av tenecteplas vara 6,45 ± 3,60 µg/ml (medelvärde ± standardavvikelse). Distributionsfasen representerar 31 % ± 22 % till 69 % ± 15 % (medelvärde ± standardavvikelse) av den totala AUC efter administration av doser mellan 5 och 50 mg.

Data beträffande distribution till vävnader har erhållits genom studier av radioaktivt märkt tenecteplas i råttor. Tenecteplas distribuerades framförallt till levern. Det är inte känt om eller i vilken utsträckning tenecteplas binds till plasmaproteiner hos människa. Medelresidenstiden (MRT, mean residence time) i kroppen är ungefär 1 timme och genomsnittliga (± standardavvikelse) distributionsvolymen vid steady state (Vss) låg mellan 6,3 ± 2 liter och 15 ± 7 liter.

Tenecteplas avlägsnas från cirkulationen genom bindning till specifika receptorer i levern följt av nedbrytning till små peptider. Bindningen till hepatiska receptorer är dock reducerad jämfört med kroppseget t-PA, vilket resulterar i en förlängd halveringstid.

Efter en intravenös bolusinjektion av tenecteplas till patienter med akut hjärtinfarkt, uppvisade tenecteplasantigen en bifasisk eliminering från plasma. Clearance av tenecteplas är inte dosberoende inom det terapeutiska dosintervallet. Den initiala, dominerande halveringstiden är 24 ± 5,5 min (medelvärde ± S.D.), vilket är 5 gånger längre än för kroppseget t-PA. Terminal halveringstid är 129 ± 87 min och plasma clearance är 119 ± 49 ml/min.

Ökande kroppsvikt medförde en måttlig ökning av clearance för tenecteplas, och ökande ålder medförde en lätt minskning av clearance. Kvinnor uppvisar i allmänhet lägre clearance än män, men detta kan förklaras av att kvinnor i allmänhet har lägre kroppsvikt.

Analys av doslinjäritet baserat på AUC antyder att tenecteplas uppvisar icke-linjär farmakokinetik i det studerade dosintervallet, dvs. 5-50 mg.

Eftersom tenecteplas elimineras via levern, förväntas inte nedsatt njurfunktion påverka dess farmakokinetik. Detta stödjs även av djurdata. Dock har njur- eller leverfunktionsnedsättningens påverkan på human farmakokinetik inte studerats specifikt. Följaktligen kan ingen vägledning ges för justering av tenecteplasdos till patienter med lever- och allvarlig njurinsufficiens.

Intravenös engångsadministrering till råtta, kanin och hund medförde endast dosberoende och reversibla förändringar av koagulationsparametrar med lokal blödning vid injektionsstället, vilket ansågs vara en följd av de farmakodynamiska effekterna av tenecteplas. Toxicitetsstudier med upprepad dosering till råtta och hund bekräftade ovanstående. Durationen av studierna begränsades dock till 2 veckor p.g.a. bildning av antikroppar mot det humana proteinet tenecteplas, vilket ledde till anafylaxi.

Säkerhetsfarmakologiska data från apa visade reducerat blodtryck följt av EKG-förändringar, men dessa inträffade vid betydligt högre exponering än vid klinisk dosering.

Med hänsyn till indikationen och engångsadministreringen till människa begränsades reproduktionsstudier till en embryotoxicitetsstudie på kanin (känsligt djurslag). Tenecteplas givet under den mellersta embryonala perioden orsakade total embryonal mortalitet. När tenecteplas gavs under den mellersta eller sena embryonala perioden uppvisade honorna vaginalblödningar dagen efter första dosering. Sekundär mortalitet sågs 1-2 dagar senare. Data från fosterperioden är inte tillgängliga.

Mutagenicitet och karcinogenicitet förväntas ej för denna klass av rekombinanta proteiner och undersökning av genotoxicitet och karcinogenicitet ansågs inte nödvändig.

Ingen lokal irritation av blodkärlen har observerats efter intravenös, intraarteriell eller extravasal tillförsel av den slutliga beredningsformen av tenecteplas.

Arginin Koncentrerad fosforsyra (E 338) Polysorbat 20 (E 432) Spårrest från tillverkningsprocessen: gentamicin

Vatten för injektionsvätskor

Metalyse får inte blandas med infusionsvätskor som innehåller glukos.

3 år

Kemisk och fysikalisk hållbarhet under användning har visats under 24 timmar vid 2-8 °C och under 8 timmar vid 30 °C.

Ur mikrobiologisk synpunkt ska den beredda lösningen användas omedelbart. Om den inte används omedelbart, är lagringstid och lagringsförhållanden användarens ansvar och bör normalt inte överskrida 24 timmar vid 2 °C-8 °C.

Förvaras vid högst 30 °C. Förvaras i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter beredning finns i avsnitt Hållbarhet.

20 ml injektionsflaska av typ I-glas, med en grå gummipropp (överdragen med silikon) och ett flip-off-lock och fylld med pulver till injektionsvätska, lösning. Varje injektionsflaska innehåller 40 mg tenecteplas.

10 ml förfylld spruta av plast med 8 ml vätska.

Steril adapter till injektionsflaskan.

20 ml injektionsflaska av typ I-glas, med en grå gummipropp (överdragen med silikon) och ett flip-off-lock och fylld med pulver till injektionsvätska, lösning. Varje injektionsflaska innehåller 50 mg tenecteplas.

10 ml förfylld spruta av plast med 10 ml vätska.

Steril adapter till injektionsflaskan.

Metalyse ska beredas genom tillsats av hela volymen vätska från den förfyllda sprutan till injektionsflaskan, som innehåller pulver till injektionsvätska, lösning.

1. Välj lämplig storlek på injektionsflaskan beroende på patientens vikt.

2. Kontrollera att locket till injektionsflaskan är intakt.

3. Ta bort flip-off-locket från injektionsflaskan.

4. Öppna förpackningen med injektionsflaskans adapter. Ta bort locket från den förfyllda sprutan med vätska. Skruva sedan omedelbart fast den förfyllda sprutan på injektionsflaskans adapter ordentligt och punktera injektionsflaskans propp på mitten med piggen på flaskans adapter.

5. Tillsätt vätskan till injektionsflaskan genom att trycka ner sprutans kolv långsamt för att undvika skumbildning.

6. Låt sprutan sitta kvar på injektionsflaskans adapter och bered genom att snurra försiktigt.

7. Den beredda injektionsvätskan, lösningen är en färglös till svagt gul, klar lösning. Endast klar lösning, utan partiklar, ska användas.

8. Omedelbart före administrering av lösningen ska injektionsflaskan vändas upp och ned med sprutan fortfarande ansluten, så att sprutan hamnar under injektionsflaskan.

9. Överför avsedd volym av beredd Metalyse-lösning till sprutan, baserat på patientens vikt.

10. Skruva av sprutan från injektionsflaskans adapter.

11. En befintlig infusionsslang, som endast har använts för administrering av 0,9 % natriumkloridlösning, kan användas för administrering av Metalyse. Inga andra läkemedel ska tillsättas i injektionsvätskan.

12. Metalyse ska administreras intravenöst under ca 10 sekunder. Det ska inte ges i en slang som innehåller glukos eftersom Metalyse är inkompatibelt med glukoslösning.

13. Slangen ska spolas efter injektionen av Metalyse för en korrekt administrering.

14. Ej använd beredd lösning ska kasseras.

Alternativt kan den beredda lösningen beredas med hjälp av en nål i stället för injektionsflaskans adapter som finns i förpackningen.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Metalyse 8 000 enheter (40 mg) pulver och vätska till injektionsvätska, lösning Metalyse 10 000 enheter (50 mg) pulver och vätska till injektionsvätska, lösning

Varje injektionsflaska innehåller 8 000 enheter (40 mg) tenecteplas.

Varje förfylld spruta innehåller 8 ml vätska.

Varje injektionsflaska innehåller 10 000 enheter (50 mg) tenecteplas.

Varje förfylld spruta innehåller 10 ml vätska.

Den beredda lösningen innehåller 1 000 enheter (5 mg) tenecteplas per ml.

Styrkan av tenecteplas uttrycks i enheter (E) med hjälp av en referensstandard, som är specifik för tenecteplas och är inte jämförbar med enheter som används för andra trombolytiska medel.

Tenecteplas är en fibrinspecifik plasminogenaktivator som produceras i en ovariecellinje från kinesisk hamster genom rekombinant DNA-teknik.

Varje 40 mg injektionsflaska innehåller 3,2 mg polysorbat 20 (E 432).

Varje 50 mg injektionsflaska innehåller 4,0 mg polysorbat 20 (E 432).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Boehringer Ingelheim International GmbH Binger Strasse 173 55216 Ingelheim am Rhein Tyskland

EU/1/00/169/005

EU/1/00/169/006

Datum för det första godkännandet: 23/02/2001
Datum för den senaste förnyelsen: 23/02/2006

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats