Metoclopramide baxter

På grund av den eventuella risken för allvarliga kardiovaskulära reaktioner inklusive hjärtstillestånd ska injektionsvätskorna endast användas då lämplig utrustning för återupplivning finns tillgänglig (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar).

Lösningen kan administreras intravenöst eller intramuskulärt.

Intravenösa doser ska administreras som en långsam bolusinjektion (under minst 3 minuter).

För förebyggande av postoperativt illamående och kräkningar (PONV) rekommenderas en engångsdos på 10 mg.

För symptomatisk behandling av illamående och kräkningar, inklusive illamående och kräkningar inducerat av akut migrän och för förebyggande av illamående och kräkningar inducerat av strålbehandling (RINV): är den rekommenderade engångsdosen 10 mg, vilken kan upprepas upp till tre gånger dagligen.

Den högsta rekommenderade dagliga dosen är 30 mg eller 0,5 mg/kg kroppsvikt.

Den totala behandlingstiden med injektioner bör vara så kort som möjligt och övergången till peroral eller rektal behandling bör göras så snart som möjligt.

Den rekommenderade dosen är 0,1 till 0,15 mg/kg kroppsvikt, vilken kan upprepas upp till tre gånger dagligen via intravenös administrering. Den maximala dosen under 24 timmar är 0,5 mg/kg kroppsvikt.

Doseringstabell

Den maximala behandlingstiden är 48 timmar för behandling av etablerat postoperativt illamående och kräkningar (PONV).

Den maximala behandlingstiden är 5 dagar för förbyggande av fördröjt illamående och kräkningar inducerat av cytostatikabehandling (CINV).

Äldre

Hos äldre patienter ska en dosreduktion övervägas baserat på njur- och leverfunktionen samt efter bedömning av patientens svaga allmäntillstånd.

Nedsatt njurfunktion:

Hos patienter med terminal njursjukdom (kreatininclearance ≤ 15 ml/min) bör den dagliga dosen reduceras med 75 %.

Hos patienter med måttligt till gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 15–60 ml/min) bör dosen reduceras med 50 % (se avsnitt Farmakokinetik).

Nedsatt leverfunktion:

Hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion ska dosen reduceras med 50 % (se avsnitt Farmakokinetik).

Pediatrisk population

Metoklopramid Baxter är kontraindicerat för barn som är yngre än 1 år (se avsnitt Kontraindikationer).

Ett minsta intervall om 6 timmar mellan två administreringar ska respekteras, även om dosen inte får behållas (t.ex. vid kräkning) (se avsnitt Varningar och försiktighet).

- Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

- Gastrointestinal blödning, mekanisk obstruktion eller gastrointestinal perforation där stimulering av gastrointestinal motilitet utgör en risk.

- Bekräftad eller misstänkt feokromocytom, på grund av risken för svåra hypertoniepisoder.

- Anamnes av neuroleptisk eller metoklopramidinducerad tardiv dyskinesi.Epilepsi (ökad anfallsfrekvens och intensitet).

- Parkinsons sjukdom.

- Kombination med levodopa eller dopaminagonister (se avsnitt Interaktioner).

- Tidigare känd methemoglobinemi orsakad av metoklopramid eller NADH cytokrom-b₅ brist.

- Användning hos barn yngre än 1 år, på grund av ökad risk för extrapyramidala störningar (se avsnitt

4.4).

Metoclopramide Baxter är indicerat till vuxna för:

- Förebyggande av postoperativt illamående och kräkningar (PONV)

- Symptomatisk behandling av illamående och kräkningar, inklusive illamående och kräkningar inducerat av akut migrän

- Förebyggande av illamående och kräkningar inducerat av strålbehandling (RINV).

Metoclopramide Baxter är indicerat till barn (i åldern 1–18 år) för:

- Förebyggande av cytostatikainducerat fördröjt illamående och kräkningar (CINV) som andra linjens behandlingsalternativ

- Behandling av etablerat postoperativt illamående och kräkningar (PONV) som ett andra linjens behandlingsalternativ.

Extrapyramidala störningar kan förekomma särskilt hos barn och ungdomar och/eller när höga doser används. Dessa reaktioner inträffar vanligtvis i början av behandlingen och kan förekomma efter en enda administrering. Metoklopramid ska sättas ut omedelbart vid extrapyramidala symptom. Dessa effekter är i allmänhet helt reversibla efter utsättande av behandling men kan kräva en symptomatisk behandling (bensodiazepiner till barn och/eller antikolinerga läkemedel mot Parkinsons sjukdom till vuxna).

För att undvika överdosering ska tidsintervallet som anges i avsnitt Dosering om 6 timmar mellan varje metoklopramidadministrering respekteras, även om dosen inte får behållas eller vid kräkning.

Långvarig behandling med metoklopramid kan orsaka tardiv dyskinesi, vilken potentiellt kan vara irreversibel, särskilt hos äldre. Behandlingen bör inte överstiga 3 månader p.g.a. risken för tardiv dyskinesi (se avsnitt Biverkningar). Behandlingen måste sättas ut om kliniska tecken på tardiv dyskinesi uppträder.

Malignt neuroleptikasyndrom har rapporterats med metoklopramid i kombination med neuroleptika samt med metoklopramid som monoterapi (se avsnitt Biverkningar). Metoklopramid ska sättas ut omedelbart vid symptom på malignt neuroleptiskasyndrom och lämplig behandling initieras.

Särskild försiktighet bör iakttas hos patienter med underliggande neurologiska tillstånd och för patienter som behandlas med andra centralt verkande läkemedel (se avsnitt Kontraindikationer).

Symptomen vid Parkinsons sjukdom kan också förvärras av metoklopramid.

Methemoglobinemi som kan vara relaterat till NADH cytokrom b₅-reduktasbrist har rapporterats. Om det inträffar ska metoklopramid omedelbart och permanent sättas ut och lämpliga åtgärder initieras (såsom behandling med metylenblått).

Det har förekommit rapporter om allvarliga kardiovaskulära biverkningar inklusive fall av cirkulationskollaps, svår bradykardi, hjärtstillestånd och QT-förlängning efter administrering av metoklopramid genom injektion, särskilt vid intravenös administrering (se avsnitt Dosering och Biverkningar).

Särskild försiktighet bör iakttas vid administrering av metoklopramid, särskild vid intravenös administrering till den äldre populationen, till patienter med kardiella överledningsrubbningar (inklusive QT-förlängning), till patienter med okorrigerad elektrolytrubbning, bradykardi och till de patienter som tar andra läkemedel som förlänger QT-intervallet (såsom klass IA och III antiarytmika, tricykliska antidepressiva medel, makrolider, antipsykotika (se avsnitt Biverkningar)).

Intravenösa doser ska administreras som en långsam bolusinjektion (under minst 3 minuter) för att minska risken för biverkningar (t.ex. hypotension, akatisi).

Hos patienter med nedsatt njurfunktion eller med gravt nedsatt leverfunktion, rekommenderas en dosreduktion (se avsnitt Dosering).

Metoklopramid kan orsaka förhöjda nivåer av prolaktin i serum.

Försiktighet ska iakttas vid användning av metoklopramid till patienter med tidigare atopi (inklusive astma) eller porfyri.

Särskild försiktighet ska iakttas vid intravenös administrering av metoklopramid till patienter med ”sick sinus syndrome” eller andra överledningsrubbningar.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dos, d.v.s. är näst intill “natriumfritt”.

Biverkningar klassificerade efter organsystem. Frekvenserna definieras enligt följande: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

* Endokrina störningar under förlängd behandling i association till hyperprolaktinemi (amenorré, galaktorré, gynekomasti).

Följande reaktioner, ibland associerade, förekommer oftare när höga doser används:

- Extrapyramidala symptom: akut dystoni och dyskinesi, parkinsonism, akatisi, även efter administrering av en enda dos av läkemedlet, särskilt hos barn och ungdomar (se avsnitt Varningar och försiktighet).

- Dåsighet, nedsatt medvetandegrad, förvirring, hallucination.

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

Läkemedelsverket Box 26, 751 03 Uppsala Webbplats: www.lakemedelsverket.se

Farmakoterapeutisk grupp: Motilitetsstimulerande medel.

ATC-kod: A03F(A).

Metoklopramid är en substituerad benzamid. Det används bland annat på grund av sina antiemetiska egenskaper. Den antiemetiska effekten beror på två centrala mekanismer:

- dopamin D2-receptorerantagonism i kemoreceptor-triggerzonen och i kräkcentrum i medulla som är involverade i kräkning inducerad av apomorfin

- serotonerg 5HT₃-receptorantagonism och 5HT₄-receptoragonism som är involverade i kräkning inducerad av kemoterapi.

Förutom att verka i det centrala nervsystemet har metoklopramid en stimulerande effekt på magtarmkanalens motilitet genom en perifer verkningsmekanism. Det har en antidopaminerg effekt och en förstärkande effekt på acetylkolin. Som ett resultat av detta töms magsäcken snabbare och trycket på den nedre esofageala sfinktern ökar. Metoklopramid påverkar inte tarmsekretet.

Injektionsvätska, lösning.

Klar, färglös, steril lösning.

Osmolalitet: mellan 280 mOsmol/l och 320 mOsmol/l.

pH: 3,00–5,00.

Samtidig användning av levodopa eller dopaminerga agonister och metoklopramid är kontraindicerat på grund av ömsesidig antagonism (se avsnitt Kontraindikationer).

Alkohol förstärker den sedativa effekten av metoklopramid.

På grund av den prokinetiska effekten av metoklopramid kan absorptionen av vissa läkemedel påverkas.

Antikolinergika och morfinderivat

Antikolinergika och morfinderivat kan båda ha en ömsesidig antagonistisk effekt med metoklopramid på mag-tarmkanalens motilitet.

CNS-dämpande läkemedel (morfinderivat, anxiolytika, sedativa H₁-antihistaminer, sedativa antidepressiva, barbiturater, klonidin och relaterade produkter) Tillsammans med metoklopramid förstärks den sedativa effekten av CNS-dämpande medel.

Neuroleptika

Metoklopramid kan ha en additiv effekt till andra neuroleptika med avseende på extrapyramidala störningar.

Serotonerga läkemedel

Användningen av metoklopramid med serotonerga läkemedel såsom SSRI kan öka risken för serotonergt syndrom.

Digoxin

4

Metoklopramid kan minska biotillgängligheten av digoxin. Noggrann uppföljning av plasmakoncentrationen för digoxin är nödvändig.

Ciklosporin

Metoklopramid ökar biotillgängligheten av ciklosporin (C_max ökar med 46 % och exponeringen med 22 %). Noggrann övervakning av plasmakoncentrationen för ciklosporin är nödvändig. Den kliniska konsekvensen är osäker.

Mivakurium och suxameton

Metoklopramid Baxter kan förlänga den neuromuskulära blockaden (genom hämning av plasmakolinesteras).

Starka cyp2d6 hämmare

Metoklopramids exponeringsnivåer ökar vid samtidig administrering med starka CYP2D6-hämmare såsom fluoxetin och paroxetin. Även om den kliniska signifikansen är oklar, bör patienter övervakas avseende biverkningar.

Graviditet

En stor mängd data från gravida kvinnor (mer än 1 000 graviditeter) tyder inte på risk för missbildningstoxicitet och inte heller på fostertoxicitet. Metoklopramid kan användas under graviditet om det är kliniskt nödvändigt. På grund av de farmakologiska egenskaper (som andra neuroleptika) kan inte extrapyramidala syndrom hos nyfödda uteslutas vid administrering av metoklopramid i slutet av graviditeten. Metoklopramid bör undvikas i slutet av graviditeten. Om metoklopramid används bör neonatal uppföljning göras.

Amning

Metoklopramid utsöndras i bröstmjölk i låga nivåer. Biverkningar hos det ammade barnet kan inte uteslutas. Metoklopramid rekommenderas därför inte under amning. Utsättning av metoklopramid hos ammande kvinnor bör övervägas.

Metoklopramid Baxter kan orsaka dåsighet, yrsel, dyskinesi och dystoni som kan påverka synen och även påverka förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Extrapyramidala störningar, dåsighet, nedsatt medvetandegrad, förvirring, hallucinationer och hjärt- och andningsstillestånd kan inträffa.

I händelse av extrapyramidala symptom relaterade till överdos eller inte, ges enbart symptomatisk behandling (bensodiazepiner till barn och/eller antikolinerga läkemedel mot Parkinsons sjukdom till vuxna).

Symptomatisk behandling och en kontinuerlig övervakning av kardiovaskulära och respiratoriska funktioner ska utföras med hänsyn till den kliniska bilden.

Efter intramuskulär administrering är den relativa biotillgängligheten jämfört med intravenös användning 60–100 %. Maximal plasmakoncentration uppnås inom 0,5–2 timmar.

Distributionsvolymen är 2–3 l/kg; 13–22 % är bundet till plasmaproteiner.

Metoklopramid utsöndras huvudsakligen i urinen, både i naturlig form och som sulfat- eller glukuronidkonjugat. Den huvudsakliga metaboliten är N-4 svavelkonjugat.

Halveringstiden i plasma är 5–6 timmar, oberoende av administreringsväg.

Clearance av metoklopramid reduceras med upp till 70 % hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion, medan halveringstid i plasma ökas (cirka 10 timmar för kreatininclearance 10–50 ml/minut och 15 timmar för kreatininclearance < 10 ml/minut).

Hos patienter med levercirros har ackumulering av metoklopramid i levern observerats i samband med en 50 % minskning av plasmaclearance.

Data från djurstudier visar inte på några särskilda risker för människa. Detta baseras på data från studier avseende farmakologisk säkerhet, toxicitet vid upprepade doser, gentoxicitet, karcinogenicitet och reproduktionstoxicitet.

Citronsyramonohydrat (E330) Natriumcitrat (E331) Natriumklorid Natriumhydroxid (E524) (för justering av pH-värdet) Saltsyra (E507) (för justering av pH-värdet) Vatten för injektionsvätskor

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns i avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion.

8

Före öppnandet: 2 år.

Kemisk och fysikalisk stabilitet under användning har visats under 24 timmar vid 25 ºC. Ur en mikrobiologisk synpunkt bör produkten användas omedelbart. Om den inte används omedelbart är förvaringstid under användning och omständigheter före användning användarens ansvar, och ska normalt inte vara längre än 24 timmar vid 2–8 ºC, såvida inte spädning har skett under kontrollerade och validerade aseptiska förhållanden.

Förvara ampullen i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

Förvaras i skydd mot kyla. Får ej frysas.

För förvaringsförhållanden efter första öppnandet, se avsnitt Hållbarhet.

Ampuller av genomskinligt typ-I glas med fyllnadsvolym 2 ml och 10 ml.

Metoclopramide Baxter finns i glasampuller som innehåller 2 ml eller 10 ml lösning. Ampullerna är förpackade i blister och kartonger:

5 x 2 ml, 10 x 2 ml och 25 x 2 ml.

5 x 10 ml och 10 x 10 ml.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Om bara en del av ampullen används, kassera kvarbliven lösning.

Efter öppnandet: ur mikrobiologisk synpunkt bör produkten användas omedelbart. Om den inte används omedelbart är förvaringstid och omständigheter vid användning användarens ansvar.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Metoclopramide Baxter är kompatibel med följande injektions-/infusionsvätskor under 24 timmar:

1) 9 mg/ml (0,9 %) natriumklorid injektionsvätska

2) 50 mg/ml (5 %) glukos injektionsvätska

3) 40 mg/ml (4 %) glukos i 1,8 mg/ml (0,18 %) natriumklorid

4) Ringer laktat-lösning

Metoclopramide Baxter 5 mg/ml injektionsvätska, lösning

En ampull om 2 ml injektionsvätska, lösning innehåller metoklopramidhydroklorid monohydrat motsvarande 10 mg vattenfri metoklopramidhydroklorid.

En ampull om 10 ml injektionsvätska, lösning innehåller metoklopramidhydroklorid monohydrat motsvarande 50 mg vattenfri metoklopramidhydroklorid.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Baxter Holding B.V.

Kobaltweg 49 3542CE Utrecht Nederländerna

51802

Datum för det första godkännandet: 2018-06-05 Datum för förnyat godkännande: 2022-02-07

2022-08-30