Xoanacyl

Behandlingen ska inledas under överinseende av en läkare med erfarenhet av att behandla patienter med njursjukdomar.

Den rekommenderade startdosen av Xoanacyl är:

• Icke-dialysberoende CKD-patienter: 3 g per dag.

• Dialysberoende CKD-patienter som inte står på fosfatbindare: 3–6 g per dag baserat på järnparametrar och serumfosfatnivåer.

• Dialysberoende CKD-patienter som står på fosfatbindare och byter till Xoanacyl: 6 g per dag.

Xoanacyl ska tas tillsammans med eller omedelbart efter måltid. Den totala dagliga dosen ska om möjligt delas upp i lika stora doser mellan dagens måltider, avrundat till närmaste hel filmdragerad tablett. Om den totala dagliga dosen inte kan delas lika ska det större antalet filmdragerade tabletter tas i samband med dagens största måltid.

Effekten av Xoanacyl har inte studerats i kliniska prövningar på dialysberoende patienter utan att samtidig behandling med intravenöst järn och/eller erytropoetinstimulerande läkemedel (ESL) har tillåtits vid behov.

Behandling med andra orala järnprodukter och fosfatbindare ska avbrytas vid insättning av Xoanacyl. Det kan också vara nödvändigt att minska eller avbryta behandling med intravenöst järn (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Patienter som får detta läkemedel bör hålla sig till sin ordinerade kost med lågt fosfatintag.

Järnparametrar (t.ex. hemoglobin, serumferritin och transferrinmättnad [TSAT]) och serumfosfatkoncentrationer bör kontrolleras inom två till fyra veckor efter påbörjad eller ändrad dos av Xoanacyl, och ungefär varannan till var tredje månad när dosen är stabil. Dosen kan vid behov ökas eller minskas med en till två filmdragerade tabletter per dag med två till fyra veckors intervall för att bibehålla järnparametrar och serumfosfat på rekommenderade målnivåer, upp till maximalt tolv filmdragerade tabletter per dag. Hänsyn bör tas till produktens dubbla verkan för att undvika överbehandling (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Det finns begränsade tillgängliga data för doser över nio filmdragerade tabletter per dag för CKD- patienter som inte behandlas med dialys. För icke-dialysberoende CKD-patienter bör därför doser över nio filmdragerade tabletter per dag inte användas, såvida det inte sker under intensifierad övervakning.

Behandlingen bör tillfälligt avbrytas om hypofosfatemi utvecklas eller om serumferritin överstiger 700 ng/ml och/eller TSAT överstiger 40 procent. När värdena sjunkit kan behandlingen eventuellt återupptas med en lägre dosnivå (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Om ett intag missas under dagen ska patienterna instrueras att inte ta den bortglömda dosen vid nästa måltid.

Ingen dosjustering krävs för äldre patienter (se avsnitt Farmakodynamik).

Patienter med nedsatt leverfunktion ska inleda behandlingen med den lägre startdosen, tre filmdragerade tabletter per dag.

Säkerhet och effekt för Xoanacyl hos barn och ungdomar under 18 år har ännu inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Ska sväljas.

De filmdragerade tabletterna ska sväljas hela. De filmdragerade tabletterna får inte tuggas eller krossas eftersom det kan leda till missfärgning av munnen och tänderna.

3

• Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

• Aktiva allvarliga magtarmbesvär.

• Hemokromatos och alla andra järnackumuleringsstörningar.

Xoanacyl är indicerat för behandling av samtidig hyperfosfatemi och järnbrist hos vuxna patienter med kronisk njursjukdom (CKD).

Hos alla patienter som får detta läkemedel måste järnförrådsparametrarna i serum (serumferritin och TSAT) kontrolleras minst en gång i kvartalet för att säkerställa tillräcklig effekt och undvika järnöverskott, vilket kan få negativa hälsoeffektertill exempel minskad bentäthet.

Behandling med Xoanacyl ska avbrytas tillfälligt om serumferritin överstiger 700 ng/ml och/eller TSAT överstiger 40 procent. Strategin för järntillskott (till exempel samtidig behandling med intravenöst järn) ska i sådana fall ses över.

Samtidig behandling med intravenöst järn och erytropoetinstimulerande läkemedel (ESL) kan behövas, särskilt hos dialysberoende patienter. Doserna ska väljas med omsorg för att uppnå lämpliga nivåer av hemoglobin med hänsyn till de mål som rekommenderas för dessa produkter. Behovet av intravenöst järn och ESL kan variera med tiden.

Nivåerna av serumferritin och TSAT ökar efter tillförsel av intravenöst järn och därför ska järnförrådsparametrarna kontrolleras efter behandling med intravenöst järn för att reflektera effekten av den intravenösa järnbehandlingen på patientens järnstatus. Lämplig tidpunkt för provtagning beror på vilken järnprodukt som använts, mängden tillfört järn och doseringsfrekvensen, men bör vara minst sju dagar efter behandling med intravenöst järn.

Patienter som behandlas med Xoanacyl ska inte få samtidig behandling med andra orala järnberedningar.

Alla patienter som får detta läkemedel måste kontrollera serumfosfat minst en gång i kvartalet. Behandlingen med Xoanacyl ska avbrytas tillfälligt om hypofosfatemi utvecklas (se avsnitt Biverkningar).

Patienter som behandlas med Xoanacyl ska inte få samtidig behandling med andra fosfatbindare.

Xoanacyl är kontraindicerat hos patienter med aktiva allvarliga magtarmbesvär (se avsnitt Kontraindikationer). Patienter med aktiv, symtomatisk inflammatorisk tarmsjukdom och patienter som nyligen haft en symtomatisk gastrointestinal blödning uteslöts från kliniska studier. Xoanacyl ska endast ges till dessa patienter efter noggrann bedömning av nytta-riskförhållandet, och gastrointestinala symtom ska övervakas efter behandlingsstart, med utsättning i händelse av exacerbation.

Gastrointestinala biverkningar har rapporterats, däribland allvarliga fall av diarré, buksmärta och illamående, och förekomsten av dessa ska övervakas (se avsnitt Biverkningar).

Xoanacyl ska sättas ut hos patienter med aktiva allvarliga magtarmbesvär (se avsnitt Kontraindikationer).

4

Varje filmdragerad tablett innehåller 0,99 mg para-orange FCF (E110) och 0,70 mg allurarött AC (E129) som kan orsaka allergisk reaktion.

De vanligaste rapporterade biverkningarna hos CKD-patienter som behandlades med Xoanacyl var diarré och missfärgad avföring som uppkom hos 20,2 procent respektive 19,5 procent av patienterna.

Rapporterade biverkningar baserade på kliniska studier på CKD-patienter (N = 858) visas i tabell 1. Biverkningarna är indelade efter organsystem och frekvenskategori, med de vanligaste biverkningarna först. Frekvenserna av biverkningar anges enligt följande konvention: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), ovanliga (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket ovanliga (< 1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Inom varje frekvensgrupp är biverkningarna presenterade efter fallande allvarlighetsgrad.

De vanligaste biverkningarna förekom i organsystemet Magtarmkanalen (42,1 %), inklusive svåra fall (2,7 %) och fall som ledde till utsättning av läkemedlet (5,9 %). Allvarliga biverkningar i magtarmkanalen innefattade diarré (1,3 %), buksmärta (0,6 %) och illamående (0,1 %). Biverkningar i magtarmkanalen som ledde till att behandlingen avbröts rapporterades oftast på grund av diarré (3,4 %).

Ökning av ferritin och TSAT till nivåer där säkerhetsproblem kan uppstå har observerats vid användning av Xoanacyl (se avsnitt Varningar och försiktighet).

6

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt kontrollera läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i

Farmakoterapeutisk grupp: Alla andra terapeutiska produkter; läkemedel för behandling av hyperkalemi och hyperfosfatemi, ATC-kod: V03AE08

Detta läkemedel innehåller järncitrat koordinationskomplex som aktiv substans, vilket är särskilt utformat för att ha en stor ytarea och en fastställd molarkvot mellan ferriskt järn och citrat. Den stora ytarean hos järncitrat koordinationskomplex påverkar järnlösligheten vid fysiologiskt pH och gör att en del av det ferriska järnet tas upp och tillför järn till metabolismvägen.

Järncitrat koordinationskomplex har en dubbel verkningsmekanism som dels tillhandahåller en källa till ferriskt järn, dels hämmar absorptionen av fosfor. Den dubbla verkningsmekanismen leder till en direkt påverkan på minskningen av funktionellt aktiv intakt fibroblasttillväxtfaktor 23 (iFGF-23).

Efter oral administrering reduceras lösligt ferriskt järn från ferrisk form till ferroform genom järnreduktas i magtarmkanalen. Efter transport genom enterocyterna till blodet cirkulerar oxiderat ferriskt järn bundet till plasmaproteinet transferrin, och kan införlivas i hemoglobin.

Den del av komplexet som inte tas upp reagerar med dietfosfat i magtarmkanalen och fäller ut fosfat som järncitrat-fosfatkomplex. Denna förening är olöslig och utsöndras i avföringen, vilket minskar den mängd fosfat som tas upp från magtarmkanalen. Genom att binda fosfat i magtarmkanalen och hämma absorptionen sänker järncitrat koordinationskomplex nivåerna av serumfosfor. Efter absorptionen omvandlas citrat till bikarbonat i vävnaderna.

Tre centrala kliniska studier har genomförts som stöd för effekten av järncitrat koordinationskomplex vid behandling av samtidig förekomst av järnbrist och förhöjt serumfosfor hos vuxna patienter med kronisk njursjukdom (CKD). Två studier gjordes på icke-dialysberoende (NDD) CKD-patienter och en studie gällde dialysberoende (DD) CKD-patienter.

7

Totalt 149 NDD CKD-försökspersoner med järnbristanemi (hemoglobin > 9,0 och < 12,0 g/dl [> 5,6 och < 7,5 mmol/l], serumferritin ≤ 300 ng/ml, transferrinmättnad [TSAT] ≤ 30 %, serumferritin ≤ 300 ng/ml) och förhöjt serumfosfor (≥ 4 och < 6 mg/dl [≥ 1,3 och < 1,9 mmol/l]) randomiserades till att få antingen järncitrat koordinationskomplex (N = 75) eller placebo (N = 74). Startdosen var tre filmdragerade tabletter/dag som titrerades baserat på serumfosfornivåer. Den maximala dosen var tolv filmdragerade tabletter/dag.

Det koprimära effektmåttet var förändring i TSAT från baslinjen till vecka tolv och förändring i serumfosfor från baslinjen till vecka tolv. Viktiga sekundära effektmått inkluderade förändring i serumferritin, hemoglobin och intakt fibroblasttillväxtfaktor 23 (iFGF-23) från baslinjen till vecka tolv.

Vid inskrivningen i studien hade 20,3 procent, 52,7 procent respektive 25,7 procent av försökspersonerna CKD i stadium 3, 4 respektive 5. Försökspersonernas genomsnittliga ålder var 65,1 år (intervall 21–88 år; 56,1 % ≥ 65 år), där de flesta var kaukasier (77,7 %) och kvinnor (64,9 %). Den genomsnittliga dagliga dosen av järncitrat koordinationskomplex var 5,1 filmdragerade tabletter/dag.

Primära och sekundära effektmått avseende järn- och fosforhomeostas sammanfattas i tabell 2.

8

En sekventiell hierarkisk teststrategi användes för de primära och sekundära effektmåtten. KI = konfidensintervall; iFGF-23 = intakt fibroblasttillväxtfaktor 23; SD = standardavvikelse; SE = standardfel; TSAT = transferrinmättnad.

[a] Värden kan uppskattas till mmol/l med omvandlingsfaktor på 0,3229. [b] Värden kan beräknas till mmol/l med omvandlingsfaktor på 0,6206. [c] ANCOVA-modell med behandling som fast effekt och baslinjevärde som kovariat.

NDD CKD-försökspersoner med järnbristanemi (hemoglobin ≥ 9,0 och ≤ 11,5 g/dl [≥ 5,6 och ≤ 7,1 mmol/l], serumferritin ≤ 200 ng/ml och TSAT ≤ 25 %) med serumfosfor ≥ 3,5 mg/dl [≥ 1,1 mmol/l] inkluderades. Totalt 234 försökspersoner randomiserades för att få antingen järncitrat koordinationskomplex (N = 117) eller placebo (N = 117) i 16 veckor med en startdos på tre filmdragerade tabletter/dag som därefter titrerades baserat på hemoglobinnivåer med en maximal dos på tolv filmdragerade tabletter/dag. Vid vecka 16 kunde försökspersonerna gå in i en åtta veckor lång förlängningsfas där alla försökspersoner fick järncitrat koordinationskomplex i dosen tre filmdragerade tabletter/dag som kunde titreras baserat på kliniskt svar.

Det primära effektmåttet var procentandelen försökspersoner med hemoglobinsvar, definierat som en försöksperson med en ökning på ≥ 1,0 g/dl [0,62 mmol/l] vid någon tidpunkt under den 16 veckor långa placebokontrollerade fasen. Sekundära effektmått inkluderade både järn- och fosforparametrar: förändring från baslinjen till vecka 16 i hemoglobin, TSAT, serumferritin, procentandel försökspersoner med kvarstående hemoglobinsvar (genomsnittlig förändring ≥ 0,75 g/dl [0,47 mmol/l] under någon 4-veckorsperiod under den placebokontrollerade fasen som pågick i 16 veckor, förutsatt att ≥ 1,0 g/dl [0,62 mmol/l] också uppnåddes under denna period) och förändring från baslinjen till vecka 16 av serumfosfor.

Vid inskrivningen i studien hade 48,1 procent, 42,1 procent respektive 9,9 procent av försökspersonerna kronisk njursjukdom i stadium 3, 4 respektive 5. Försökspersonernas genomsnittliga ålder var 65,4 år (intervall 26–93 år; 58,8 % ≥ 65 år), där de flesta var kaukasier (68,7 %) och kvinnor (63,1 %). Den genomsnittliga dagliga dosen av järncitrat koordinationskomplex var 5,0 filmdragerade tabletter/dag.

De primära och sekundära effektmåtten sammanfattas i följande tabell.

9

En sekventiell hierarkisk teststrategi användes för de primära och sekundära effektmåtten. KI = konfidensintervall; SD = standardavvikelse; SE = standardfel; TSAT = transferrinmättnad. [a] Värden kan beräknas till mmol/l med omvandlingsfaktor på 0,6206. [b] Värden kan beräknas till mmol/l med omvandlingsfaktor 0,3229. [c] Tvåsidig chi-två-test. [d] Blandad modell med upprepade

10

mätningar med behandlingsvillkor, baslinjevärde, vecka efter baslinje och behandling per vecka- interaktion efter baslinje.

Denna studie var en öppen, aktivt kontrollerad studie i 52 veckor följt av en 4 veckor lång placebokontrollerad fas. DD CKD-försökspersoner (hemodialys tre gånger i veckan eller peritonealdialys) med förhöjda fosfornivåer (serumfosfor ≥ 6,0 mg/dl [≥ 1,9 mmol/l] efter utspolning av befintlig fosfatbindare), ferritin < 1 000 ng/ml och TSAT < 50 procent inkluderades. Försökspersonerna randomiserades (N = 441) till att antingen få järncitrat koordinationskomplex (N = 292) eller ett jämförelseläkemedel (N = 149) i förhållandet 2:1. Den aktiva kontrollgruppen fick kalciumacetat, sevelamerkarbonat, eller en kombination av dessa, som administrerades baserat på den sista dosen som administrerades före utspolningsstart, eller, om personen inte kvarstod på samma fosfatbindare, i enlighet med förskrivningsinformationen enligt prövarens bedömning. Försökspersonerna kunde fortsätta att få intravenösa järn- och erytropoetinstimulerande medel enligt kliniskt behov. Vid baslinjen var det 61 procent (265/438) respektive 82 procent (359/438) av studiepopulationen som fick intravenöst järn respektive erytropoetinstimulerande medel. Gruppen som fick järncitrat koordinationskomplex gavs sex filmdragerade tabletter/dag och dosen titrerades baserat på serumfosforhalterna, med en maximal dos på tolv filmdragerade tabletter/dag. Vid slutet av den 52 veckor långa aktiva kontrollerade fasen randomiserades försökspersoner som hade fått järncitrat koordinationskomplex till att antingen fortsätta att få järncitrat koordinationskomplex eller att få placebo i ytterligare 4 veckor.

Medelåldern för DD CKD-försökspersoner som deltog i studien var 54,4 år (intervall 19–90 år; 20,5 % ≥ 65 år). De flesta av försökspersonerna var afroamerikaner/svarta (53,0 %) och män (61,2 procent). Under den 52 veckor långa aktivt kontrollerade fasen var den genomsnittliga dagliga dosen av järncitrat koordinationskomplex 8,8 filmdragerade tabletter/dag.

Det primära effektmåttet utvärderade förändringen från baslinjen till vecka 12 i serumfosfor för gruppen med järncitrat koordinationskomplex jämfört med gruppen som fick sevelamerkarbonat som enda läkemedel i den aktiva kontrollarmen (N = 78). Medelvärdet för minsta kvadratmeter (95 % KI) var –2,03 mg/dl (–2,21; –1,86) i gruppen med järncitrat koordinationskomplex jämfört med – 2,17 mg/dl (–2,51; –1,84) i gruppen med sevelamerkarbonat; med ett medelvärde för minsta kvadratmeter i behandlingsskillnad på 0,14 mg/dl (95 % KI för skillnad: –0,24; 0,52). Detta motsvarar ungefär en genomsnittlig minskning på –0,66 och –0,70 mmol/l i gruppen som fick järncitrat koordinationskomplex respektive sevelamer (skillnad på 0,04 mmol/l).

Sekundära effektmått utvärderade behandlingseffekten av järncitrat koordinationskomplex i förhållande till den aktiva kontrollarmen (alla behandlingar) och utgjordes av förändring från baslinjen till vecka 52 i serumferritin, TSAT och den kumulativa användningen till vecka 52 av intravenöst järn och ESL (genomsnittlig daglig dos).

Under den 4 veckor långa placebokontrollerade fasen sågs en ökning av serumfosfor i gruppen som övergick till placebo (medelvärde för minsta kvadratmeter [95 % KI] från vecka 52 till vecka 56 med 1,86 mg/dl [1,57; 2,15]) och en fortsatt minskning i gruppen som stod kvar på järncitrat koordinationskomplex (–0,32 mg/dl [–0,61; –0,03]). Den genomsnittliga behandlingsskillnaden i minsta kvadratmeter var –2,18 (95 % KI för skillnad: –2,59; –1,77), vilket var signifikant (p < 0,0001).

Resultaten från de sekundära effektmåtten sammanfattas i tabellen nedan.

11

En sekventiell hierarkisk teststrategi användes för de primära och sekundära effektmåtten. KI = konfidensintervall; SD = standardavvikelse; SE = standardfel; TSAT = transferrinmättnad; ESL = erytropoetinstimulerande medel [a] Inkluderar kalciumacetat, sevelamerkarbonat eller en kombination av dessa. [b] ANCOVA-modell med behandling som fast effekt och studiens baslinje som kovariat. [c] Tvåsidigt Wilcoxon-test.

I en post hoc-analys sågs en sänkning av hemoglobinvärdet i serum under 52 veckor i båda behandlingsgrupperna (se tabellen nedan). Sänkningen var mindre i den arm som fick järncitrat koordinationskomplex.

KI = konfidensintervall; SD = standardavvikelse; SE = standardfel

12

[a] Inkluderar kalciumacetat, sevelamerkarbonat eller en kombination av dessa. [b] Värden kan beräknas till mmol/l med omvandlingsfaktor på 0,6206. [c] ANCOVA-modell med behandling som fast effekt och studiens baslinjevärde som kovariat.

Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultatför järncitrat koordinationskomplex i en eller flera undergrupper av den pediatriska populationen vid behandling av järnbristanemi vid kronisk njursjukdom (CKD) med förhöjda serumfosforhalter (information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering).

Filmdragerad tablett.

Persikofärgad ovalformad (19 mm lång, 7,2 mm tjock och 10 mm bred) präglad med ”KX52” på ena sidan.

Eftersom citrat är känt för att öka absorptionen av aluminium ska aluminiumbaserade föreningar (t.ex. antacider som innehåller aluminiumhydroxid) undvikas medan patienterna får Xoanacyl.

Följande läkemedel kan interagera med Xoanacyl och bör inte tas samtidigt med, utan minst två timmar före eller efter Xoanacyl:

• Kalciumtillskott.

• Kalciumbaserade och magnesiumbaserade antacider (som t.ex. innehåller oxider, hydroxider eller salter av magnesium och kalcium).

Följande läkemedel kan interagera med Xoanacyl och bör inte tas samtidigt med, utan minst två timmar före eller efter Xoanacyl:

• Levotyroxin (tyroxin). Eftersom järnbaserade beredningar är kända för att hämma absorptionen av levotyroxin kan tillgängligheten av levotyroxin minska. Sköldkörtelfunktionen ska övervakas, särskilt efter insättning och dosjusteringar av Xoanacyl. Dosen levotyroxin kan behöva justeras under behandling med Xoanacyl.

• Vissa behandlingar mot Parkinsons sjukdom (levodopa, benserazid, entakapon).

• Kaptopril (angiotensinkonverterande enzymhämmare med sulfhydrylgrupp).

• Järnkelatbehandling (t.ex. penicillamin).

• Bifosfonater (t.ex. alendronatnatrium).

• Metyldopa (alfa-2-adrenerg receptoragonist).

• Vissa antibiotika: tetracykliner (t.ex. doxycyklin), cefdinir, fluorokinoloner (t.ex. ciprofloxacin och levofloxacin). I studier av läkemedelsinteraktion hos friska manliga och kvinnliga försökspersoner sänkte Xoanacyl biotillgängligheten av samtidigt administrerat ciprofloxacin (enligt uppmätt area under kurvan [AUC]) med cirka 45 procent. Ingen interaktion sågs dock när Xoanacyl och ciprofloxacin togs med två timmars mellanrum.

Det finns inga eller en begränsad mängd data från användningen av järncitrat koordinationskomplex hos gravida kvinnor. Djurstudier är ofullständiga vad gäller reproduktionstoxikologiska effekter. Xoanacyl rekommenderas inte under graviditet eller till fertila kvinnor som inte använder preventivmedel.

Det är inte känt om järncitrat koordinationskomplex eller dess metaboliter utsöndras i bröstmjölk. En

risk för nyfödda barn/spädbarn kan inte uteslutas. Vid beslut om att avbryta amning eller att avbryta/avstå

5

från behandling med Xoanacyl ska man ta hänsyn till amningens nytta för barnet och behandlingens nytta för modern.

Uppgifter saknas om den potentiella effekten av Xoanacyl på fertiliteten.

Xoanacyl har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Överdosering av järn är farligt och kräver omedelbara åtgärder. Symtomen på akut järnöverdos innefattar kräkningar, diarré, buksmärta, irritabilitet och dåsighet. Om man vet eller misstänker att någon har råkat eller avsiktligt tagit en överdos av Xoanacyl ska läkare omedelbart uppsökas. Stödjande och symtomatiska åtgärder i enlighet med bästa möjliga standardvård ska sättas in, och järnkelatbehandling i form av deferoxamin bör övervägas.

Överdosering av Xoanacyl kan också framkalla hypopfosfatemi som kan leda till illamående och huvudvärk och bör behandlas enligt klinisk standardpraxis.

Inga formella farmakokinetiska studier har utförts.

Efter oral administrering reduceras lösligt ferriskt järn från ferrisk form till ferroform genom järnreduktas i magtarmkanalen. Efter transport genom enterocyterna till blodet cirkulerar oxiderat ferriskt järn bundet till plasmaproteinet transferrin. Det distribueras främst till levern, mjälten och benvävnaden genom inkorporering i röda blodkroppar.

Icke absorberat järn från järncitrat koordinationskomplex interagerar med fosfat i magtarmkanalen och bildar ett järncitrat-fosfatkomplex, ett olösligt komplex som utsöndras i avföringen.

Efter absorptionen omvandlas citrat till bikarbonat i vävnaderna.

Målorganet för primär toxicitet av järncitrat koordinationskomplex vid studier av oral toxicitet vid upprepad dosering på råttor och hundar är magtarmkanalen. Brun pigmentering som återspeglar ett järnöverskott som leder till leverskada observerades hos järncitratbehandlade hundar, den känsligaste arten, i en 42 veckor lång studie. Säkerhetsmarginalen vid NOAEL (den nivå där inga skadliga verkningar har iakttagits) för den föreslagna maximala terapeutiska dosen hos människor på 200 mg/kg (12 g/dag) motsvarar 1,1 baserat på kroppsytan.

Järncitrat koordinationskomplex var varken mutagent i den bakteriella tillbakamutationanalysen (Ames-test) eller klastogent i kromosomavvikelsetestet på fibroblasterna hos kinesisk dvärghamster.

Data från cancerogenitetsstudier har visat att järnföreningar och citronsyra inte är cancerframkallande hos möss och råttor vid intramuskulär eller subkutan administrering.

Potentialen hos järncitrat koordinationskomplex att försämra fortplantningsförmågan eller att orsaka fostermissbildning har inte utvärderats.

Pregelatiniserad stärkelse Kalciumstearat

Hypromellos Titandioxid (E171)

13

Triacetin Para-orange FCF (E110) Allurarött AC (E129) Indigokarmin (E132)

Ej tillämpligt.

2 år

Hållbarhet för öppnad burk: 2 månader.

Förvaras vid högst 30 °C.

Tillslut burken väl. Fuktkänsligt.

Burkar av högdensitetspolyeten (HDPE) förseglade med barnskyddande skruvlock av polypropen, en aluminiumfolie som är värmeförseglad med en polyetenfilm och två dospåsar av kiselgel. Varje burk innehåller 200 filmdragerade tabletter och förpackas i en kartong.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Xoanacyl 1 g filmdragerade tabletter

Varje filmdragerad tablett innehåller 1 g järncitrat (som koordinationskomplex_, innehållande 210 mg av ferriskt järn).

Varje filmdragerad tablett innehåller 0,99 mg para-orange FCF (E110) och 0,70 mg allurarött AC (E129).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

AVEROA SAS 11 Avenue Paul Verlaine 38100 Grenoble Frankrike

EU/1/25/1923/001

Datum för första godkännandet:

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats

14