Ambisome liposomal

AmBisome liposomal skall ges som intravenös infusion under 30-60 minuter. Vid doser över 5mg/kg/dygn, rekommenderas intravenös infusion given under 2 timmar (se avsnitt Varningar och försiktighet). Den rekommenderade koncentrationen för intravenös infusion varierar mellan 0,20 mg/ml och 2,0 mg/ml av amfotericin B i form av AmBisome liposomal (se avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering).

Vuxna patienter Behandling av systemiska och djupa mykoser (inklusive Aspergillosis, Candidiasis, Cryptococcus):

Påbörja behandling med 3 till 5 mg/kg, administrerad dagligen under minst 14 dagar.

Mucormycosis: Initiera behandling med 5 mg/kg, administreras dagligen. Durationen av behandlingen ska bestämmas på individnivå. Kurer upp till 56 dagar är vanligt använda i klinisk praxis; längre duration av terapi kan behövas för djupt sittande infektioner eller vid fall av förlängd kur av kemoterapi eller neutropeni.

Doser större än 5 mg/kg har använts under kliniska läkemedelsprövningar och vid klinisk praxis. Men det finns en begränsad mängd data för säkerhet och effekt för AmBisome liposomal för behandling av mucormycosis på dessa högre doser, därför ska en nytta-riskbedömning göras på individuell patientnivå för att bestämma om potentiell nytta av behandling bedöms överväga de kända ökade toxikologiska risker vid högre AmBisome liposomal doser (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Behandling av visceral leishmaniasis:

Vid visceral leishmaniasis kan en alternativ dosering användas. En daglig dos av 1,0 till 1,5 mg per kg kroppsvikt och dag i 21 dagar eller en daglig dos av 3,0 mg per kg kroppsvikt och dag i 10 dagar kan användas.

Empirisk behandling av febril neutropeni:

Rekommenderad dygnsdos 3,0 mg/kg kroppsvikt.

Barn:

Farmakokinetiken för amfotericin B efter administrering av AmBisome liposomal till barn har inte studerats. AmBisome liposomal har studerats på barn i åldern 1 månad till 18 år. Doseringen skall beräknas per kg kroppsvikt på samma sätt som för vuxna.

Säkerhet och effekt för AmBisome liposomal har inte fastställts för spädbarn yngre än 1 månad.

Äldre patienter:

Farmakokinetiken för amfotericin B efter administrering av AmBisome liposomal till äldre har inte studerats. Data från kliniska prövningar antyder att ingen dosjustering krävs och därmed ingen förändring av dos eller doseringsfrekvens hos denna behandlingsgrupp.

Nedsatt njurfunktion:

Effekten av nedsatt njurfunktion på plasmanivån av amfotericin B efter administrering av AmBisome liposomal har inte studerats. AmBisome liposomal har emellertid givits till patienter med befintlig nedsatt njurfunktion, i doser på 1-5 mg/kg/dygn i kliniska försök, och ingen ändring av dos eller frekvens krävdes (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakodynamik).

Nedsatt leverfunktion:

Det finns inga tillgängliga data som kan ge en dosrekommendation för patienter med nedsatt leverfunktion.

För instruktioner om rekonstituering och spädning av produkten före administrering, se avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne.

Svåra systemiska och djupa svampinfektioner. Hänsyn bör tas till officiella behandlingsriktlinjer för patienter med systemiska och djupa svampinfektioner. Var god se avsnitt Farmakodynamik för ytterligare information om AmBisome liposomals effekt på olika svamparter.

Empirisk behandling av förmodad svampinfektion hos neutropena patienter med feber.

Visceral leishmaniasis.

Anafylaxi och anafylaktoida reaktioner har rapporterats i samband med AmBisome liposomal- infusion. Om en svår anafylaktisk/anafylaktoid reaktion uppträder, skall infusionen omedelbart avbrytas och patienten skall inte ges ytterligare AmBisome liposomal-infusioner.

Andra svåra infusionsrelaterade reaktioner kan förekomma under administrering av läkemedel som innehåller amfotericin B, däribland AmBisome liposomal (se avsnitt Biverkningar). Även om infusionsrelaterade reaktioner vanligtvis inte är allvarliga, bör försiktighetsåtgärder övervägas för prevention eller behandling av sådana reaktioner hos patienter på AmBisome liposomal-terapi. Långsammare infusionshastighet (mer än 2 timmar) eller standarddoser av difenhydramin, paracetamol, petidin och/eller hydrokortison har rapporteratsvara effektivavid prevention eller behandling.

Det är visat att AmBisome liposomal är avsevärt mindre toxiskt än konventionellt amfotericin B, i synnerhet vad gäller njurtoxicitet. Detta innebär dock inte att biverkningar, inklusive njurbiverkningar, kan uteslutas.

I studier där man jämförde AmBisome liposomal 3mg/kg/dygn med högre doser (5, 6 eller 10 mg/kg/dygn) fann man att incidensen av förhöjt serumkreatinin, hypokalemi och hypomagnesemi var märkbart högre i högdosgrupperna.

Regelbundna laboratoriekontroller av serumelektrolyter, i synnerhet kalium och magnesium, samt av njur-, lever- och blodbildningsfunktion bör utföras. På grund av risken för hypokalemi, kan lämpligt kaliumtillskott behövas under behandlingen med AmBisome liposomal. Om en kliniskt signifikant nedsättning av njurfunktionen eller försämring av andra parametrar inträffar, måste man överväga dosminskning, behandlingsavbrott eller utsättning. Fall av hyperkalemi (varav vissa leder till hjärtarytmier och hjärtstillestånd) har rapporterats. De flesta av dem uppträdde hos patienter med nedsatt njurfunktion, och vissa fall efter kaliumtillskott hos patienter med tidigare hypokalemi. Därför ska njurfunktion och laboratorieutvärdering av kalium mätas före och under behandlingen. Detta är särskilt viktigt för patienter med befintlig njursjukdom som redan har haft njursvikt, eller hos patienter som får samtidiga nefrotoxiska läkemedel (se avsnitt Interaktioner).

Akut lungtoxicitet har rapporterats för patienter som fått amfotericin B (i form av natriumdeoxikolatkomplex) under eller strax efter leukocyttransfusioner. Det rekommenderas att sådana infusioner ges med så långt mellanrum som möjligt och att lungfunktionen övervakas.

Interaktion med fosfor-kemisk assay:

Falska höjningar av serumfosfat kan förekomma när prover från patienter som får AmBisome liposomal är analyserade med PHOSm test (t ex användning i Beckman Coulteranalyser med Synchron LX20). Denna assay är avsedd för kvantitativ bestämning av oorganiskt fosfor i humant serum, plasma eller urinprov.

Vid behandling av diabetiker, bör noteras att en injektionsflaska AmBisome liposomal innehåller 900 mg sackaros.

Dödsfall har rapporterats som följd av överdosering när konventionellt amfotericin B har blivit utbytt mot liposomala produkter eller lipidprodukter innehållande amfotericin B. Verifiera produktnamn och dos före administrering.

I samband med konventionell amfotericin B-behandling ses generellt en hög incidens av biverkningar.

Feber och frossa/stelhet är de mest frekventa infusionsrelaterade reaktionerna som kan förväntas i samband med att AmBisome liposomal ges. Mindre vanliga infusionsrelaterade reaktioner kan bestå av ett eller flera av följande symtom: åtstramande känsla eller smärta i bröstkorgen, dyspné, bronkospasm, hudrodnad, takykardi, hypotoni och muskeloskeletal smärta (beskriven som smärta i lederna, ryggen eller i skelettet). Dessa symtom försvinner snabbt när infusionen avbryts och behöver inte uppträda vid varje påföljande dos eller vid lägre infusionshastighet (mer än 2 timmar) . Dessutom kan infusionsrelaterade reaktioner också förebyggas genom premedicinering. Vid allvarliga infusionsrelaterade reaktioner kan dock permanent utsättning av AmBisome liposomal bli nödvändig (se avsnitt Varningar och försiktighet).

I poolade studiedata från randomiserade, kontrollerade, kliniska studier, där AmBisome liposomal jämfördes med konventionell behandling med amfotericin B hos fler än 1 000 patienter, rapporterades att biverkningarna var avsevärt mindre allvarliga och mindre frekventa hos de AmBisome liposomal- behandlade patienterna jämfört med dem som fått konventionell behandling med amfotericin B.

I två dubbelblinda studier med 301 patienter var incidensen av nefrotoxicitet (mätt som serumkreatininökning mer än 2 gånger baslinjevärdet) för AmBisome liposomal 9-15 %, vilket var cirka hälften av incidensen som rapporterades för konventionellt amfotericin B.

Följande biverkningar har hänförts till AmBisome liposomal, baserat på data från kliniska prövningar och erfarenheter efter godkännande. Frekvensen baseras på en analys av poolade kliniska studier omfattande 688 patienter som behandlats med AmBisome liposomal; frekvensen av biverkningar som framkommit efter godkännande är inte känd. Biverkningarna nedan är listade enligt MedDRAs

klassificering av organsystem och är sorterade efter frekvens. Inom varje frekvensgrupp presenteras biverkningarna efter minskande svårighetsgrad.

Frekvenserna definieras som:

Mindre vanliga: trombocytopeni Okänd frekvens: anemi

Mindre vanliga: anafylaktoid reaktion Okänd frekvens: anafylaktiska reaktioner, överkänslighet

Mycket vanliga: hypokalemi Vanliga: hyponatremi, hypokalcemi, hypomagnesemi, hyperglykemi, hyperkalemi

Vanliga: huvudvärk Mindre vanliga: kramper

Vanliga: takykardi Okänd frekvens: hjärtstillestånd, arytmi

Vanliga: hypotension, vasodilatation, hudrodnad

Vanliga: dyspné Mindre vanliga: bronkospasm

Mycket vanliga: illamående, kräkningar Vanliga: diarré, buksmärtor

Vanliga: avvikande värden på leverfunktionsprover, hyperbilirubinemi, förhöjda alkaliska fosfataser

Vanliga: hudutslag Okänd frekvens: angioödem

Vanliga: ryggsmärta Okänd frekvens: rabdomyolys (associerad med hypokalemi), muskuloskeletal smärta (beskrivs som artralgi eller smärta i skelett)

Vanliga: kreatininstegring, förhöjda ureavärden i blod

Okänd frekvens: njursvikt, njurinsufficiens

Mycket vanliga: stelhet, feber Vanliga: bröstsmärta

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se.

Läkemedelsverket Box 26 751 03 Uppsala

Farmakoterapeutisk grupp: Antimykotika för systemiskt bruk, antibiotika;

ATC-kod: J02AA01

Amfotericin B är ett makrocykliskt, antimykotiskt polyenantibiotikum som produceras av Streptomyces nodosus. Liposomer är slutna, sfäriska vesikler som bildas av en mängd olika amfifila substanser såsom fosfolipider. Fosfolipider arrangerar sig i tvåskiktsmembran när de utsätts för vattenlösningar. Den lipofila delen av amfotericin B gör att läkemedelssubstansen kan integreras i liposomernas lipidskikt. Amfotericin B har fungistatisk eller fungicid verkan beroende på den koncentration som uppnås i kroppsvätskorna och på svampens känslighet. Läkemedlet anses verka genom bindning till steroler i svampens cellmembran, vilket leder till en förändring av membranpermeabiliteten, och detta i sin tur medför läckage av en mängd olika molekyler. Däggdjurscellers membran innehåller också steroler, och det har antytts att den skada amfotericin B orsakar på humana celler och på svampceller kan ha vissa gemensamma mekanismer.

Mikrobiologi

Amfotericin B, som är den antimykotiska komponenten i AmBisome liposomal, visar hög grad av in vitro- aktivitet mot många svamparter. De flesta stammar av Histoplasma capsulatum, Coccidioides immitis, Candida albicans, Candida non-albicans spp, Pseudoallerscheria boydii och fusarium, Blastomyces dermatitidis, Rhodotorula, Cryptococcus neoformans, Sporothrix schenkii, Aspergillus fumigatus, Penicillium marneffei, och medlemmar ur gruppen mucormycetessvampar inkluderande Mucor mucedo, Rhizomucor och Rhizopus oryzae hämmas av amfotericin B-koncentrationer på 0,03– 1,0 μg/ml in vitro. Minskad känslighet hos vissa non-albicans stammar av Candida mot amfotericin B- beredningar har visats in vitro, men den kliniska betydelsen av detta är än så länge oklar.

Prov för svampodling och andra relevanta laboratorieanalyser (antigendetektion, PCR, direktmikroskopi, histopatologi) ska tas före behandling för att fastställa de sjukdomsalstrande organismerna. Behandling kan påbörjas innan resultaten från odlingarna och andra laboratorietester har erhållits; men så snart som dessa resultat erhållits ska antibiotikabehandlingen justeras i enlighet med dessa.

Känslighet för AmBisome liposomal hos vissa stammar kan variera geografiskt och med tiden.

EUCAST brytpunkter för AmBisome liposomal har ännu inte blivit etablerade, känsligheten för AmBisome liposomal kan dock skilja sig från känsligheten för amfotericin B deoxykolat.

Amfotericin B, den antifungala komponenten hos AmBisome liposomal är aktiv in vitro mot många svamparter, de flesta stammarna av Histoplasma capsulatum, Coccidioides immitis, Candida spp, Blastomyces dermatidis, Rhodotorula, Cryptococcus neoformans, Sporotrix schenkii, Aspergillus fumigatus, Penicillinum marneffei, och medlemmar ur gruppen mucormycetessvampar inkluderande Mucor mucedo, Rhizomucor och Rhizopus oryzae.

Majoriteten av kliniskt viktiga svamparter verkar vara känsliga för amfotericin B, även om sällsynta fall av egentlig resistens har rapporterats för några stammar av S. schenckii, C. glabrata, C.krusei, C. tropicalis, C. lusitaniae, C parapsilosis och Aspergillus terreus.

Det är visat att AmBisome liposomal är effektivt i djurmodeller av visceral leishmaniasis (orsakad av Leishmania infantum och Leishmania donovani). Möss som infekterats med Leishmania infantum, och som behandlats med 3–7 doser av AmBisome liposomal 3 mg/kg, botades vid alla doseringsregimer av AmBisome liposomal snabbare än med natriumstiboglukonat, och ingen toxicitet observerades. Hos möss som infekterats med Leishmania donovani var AmBisome liposomal >5 gånger så effektivt som och <25 gånger mindre toxiskt än amfotericin B.

Klinisk effekt och säkerhet

Den kliniska effekten av AmBisome liposomal vid systemiska svampinfektioner har fastställts i ett antal kliniska försök, såsom empirisk behandling av feber av okänd orsak hos neutropena patienter och för behandling av visceral leishmaniasis. Dessa studier omfattar jämförande randomiserade studier med AmBisome liposomal jämfört med konventionellt amfotericin B vid verifierade Aspergillus- och Candida infektioner där effekterna hos de båda läkemedlen var jämförbara. Hos både vuxna och neutropena patienter med feber och som antogs ha svampinfektion, visade resultatet i en randomiserad, dubbelblind, klinisk studie att AmBisome liposomal givet i dosen 3 mg/kg/dag är lika effektivt som konventionellt amfotericin B. Effekten av AmBisome liposomal vid behandling av visceral leishmaniasis har tydligt visats i en stor population av immunokompetenta och immunosupprimerade patienter.

Invasiv mögelsvampinfektion inkluderande Aspergillus spp.: AmBisome liposomals effekt har visats i en prospektiv, randomiserad multicenterstudie som förstahandsbehandling till immunosupprimerade, i huvudsak neutropena vuxna och barn (>30 dagar gamla) med diagnosticerad eller förmodad invasiv mögelsvampinfektion (AmBiLoad-studien). Patienterna följdes i 12 veckor. En standardiserad behandlingsregim på 3 mg/kg/dag (N=107) jämfördes med en uppladdningsdos-regim på 10 mg/kg/dag (N=94) under de första 14 dagarna av behandlingen. Från dag 15 gavs alla patienter 3 mg/kg/dag. Ett gott behandlingsresultat erhölls hos 50 % av patienterna behandlade i standarddos- gruppen hos 46 % av patienterna i uppladdningsdos-gruppen i den modifierade intent-to treatanalysen. Skillnaderna var inte statisktiskt signifikanta. Mediantiden till feberfrihet var jämförbar vid standardos- och laddningsdosgruppen (6 respektive 5 dagar). Tolv veckor efter den första dosen AmBisome liposomal var överlevnaden 72 % i standarddos-gruppen och 59 % i uppladdningsdos- gruppen, en skillnad som inte var statistiskt signifikant.

Invasiv candidiasis: AmBisome liposomal (3 mg/kg/dag) var lika effektivt som micafungin (100 mg/dag [kroppsvikt >40 kg] eller micafungin 2 mg/kg/dag [kroppsvikt <40 kg]) som förstahandsbehandling av candidemi och invasiv candidiasis i en randomiserad, dubbelblind, multinationell non-inferioritystudie hos vuxna och barn. AmBisome liposomal och micafungin gavs under 15 dagar (mediantid). Gynnsamt behandlingsresultat erhölls hos 89,5 % (170/190) i AmBisome liposomal-gruppen och hos 89,6 % (181/202) i micafungin-gruppen. Den pediatriska sub-studien, som omfattade 98 patienter av vilka 57 var < 2 år gamla, (inkluderande 19 prematura spädbarn) visade

gynnsamt behandlingsresultat på: 88,1 % (37/42) för AmBisome liposomal och 85,4 % (35/41) för micafungin (per protocol analys set).

Invasiv mucomykos: En retrospektiv studie täckande en 15-årsperiod inkluderade 59 patienter med hematologiska maligniteter med diagnosticerad eller förmodad mucomykos. Behandling var framgångsrik hos 18 patienter (37 %): 9 av 39 patienter som erhöll konventionell amfotericin B (23%) och 7 av de 12 patienter som erhöll AmBisome liposomal (58 %), svarade på behandling.

Pulver till infusionsvätska, dispersion

Gul frystorkad kaka eller pulver.

Inga specifika interaktionsstudier har utförts med AmBisome liposomal. Det är dock känt att följande läkemedel interagerar med amfotericin B, vilket även kan gälla för AmBisome liposomal: Nefrotoxiska läkemedel: Samtidig administrering av AmBisome liposomal och andra nefrotoxiska läkemedel, (t.ex. ciklosporin, aminoglykosider och pentamidin), kan höja risken för läkemedelsinducerad njurtoxicitet hos vissa patienter. Hos patienter som samtidigt behandlades med ciklosporin och/eller aminoglykosider kunde emellertid AmBisome liposomal sättas i samband med signifikant minskad nefrotoxicitet jämfört med amfotericin B. Regelbundna kontroller av njurfunktionen rekommenderas för patienter som får AmBisome liposomal tillsammans med något nefrotoxiskt läkemedel.

Kortikosteroider, kortikotropin (ACTH) och diuretika: Samtidig användning av kortikosteroider, ACTH och diuretika (loop och tiazid) kan förstärka hypokalemi.

Digitalisglykosider: AmBisome liposomal-inducerad hypokalemi kan förstärka digitalistoxicitet.

Muskelavslappande medel: AmBisome liposomal-inducerad hypokalemi kan förstärka den muskelförlamande effekten av avslappande medel (t.ex. tubokurarin).

Antimykotika: Samtidig användning med flucytosin kan öka toxiciteten hos flucytosin möjligen genom ökat cellupptag och/eller försämrad renal utsöndring.

Cancerläkemedel: Användning samtidigt med cancerläkemedel kan öka potentialen för njurtoxicitet, bronkospasm och hypotension. Försiktighet skall iakttas vid samtidig behandling med cancerläkemedel.

Leukocyttransfusioner: Akut lungtoxicitet har rapporterats hos patienter som fått amfotericin B (i form av natriumdeoxikolatkomplex) under eller strax efter leukocyttransfusioner. Det rekommenderas att sådana infusioner ges med så långt mellanrum som möjligt och att lungfunktionen övervakas.

Graviditet:

Säkerheten för behandling av gravida kvinnor med AmBisome liposomal har inte fastställts.

Reproduktionstoxikologiska studier i råtta och kanin har inte visat på någon teratogen potential av AmBisome liposomal (se också avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Systemiska svampinfektioner har med framgång behandlats hos gravida kvinnor med konventionellt amfotericin B utan uppenbara effekter på fostret, men antalet rapporterade fall är otillräckligt för att man skall kunna dra några slutsatser i fråga om säkerheten med AmBisome liposomal under graviditet. AmBisome liposomal bör användas under graviditet endast om de möjliga fördelarna överväger de potentiella riskerna för modern och fostret.

Amning:

Det är inte känt om AmBisome liposomal utsöndras i human modersmjölk. Då man fattar beslut om eventuell amning under behandling med AmBisome liposomal bör man väga in såväl den potentiella risken för barnet som nyttan av amningen för barnet och nyttan av AmBisome liposomal-behandlingen för modern.

Inga studier har utförts avseende AmBisome liposomals effekter på förmågan att framföra fordon och /använda maskiner. Några av de biverkningar som presenteras nedan för AmBisome liposomal kan påverka förmågan att framföra fordon eller använda maskiner.

Toxiciteten hos AmBisome liposomal vid akut överdosering har inte fastställts. Avbryt administrering omedelbart vid överdosering. Övervaka noggrant kliniskt status, inklusive njur- och leverfunktion, serumelektrolyter och hematologiskt status. Hemodialys eller peritonealdialys verkar inte påverka eliminationen av AmBisome liposomal.

AmBisome liposomals farmakokinetiska profil har fastställts baserat på total plasmakoncentration av amfotericin B hos cancerpatienter med febril neutropeni och benmärgstransplanterade patienter som fått infusioner under 1 timme av 1,0 till 7,5 mg/kg/dygn AmBisome liposomal i 3-20 dagar. AmBisome liposomals farmakokinetiska profil är signifikant skild från den i litteraturen beskrivna profilen för konventionella former av amfotericin B, med högre plasmakoncentrationer av amfotericin B (C_max) och ökad exponering (AUC_0-24) efter administrering av AmBisome liposomal, jämfört med konventionellt amfotericin B.

Steadystate uppnåddes i allmänhet inom 4 dagar. AmBisome liposomals farmakokinetik verkar vara icke-linjär med högre än proportionell ökning av plasmakoncentrationerna med ökad dos. Denna icke- linjära kinetik antas bero på en mättnad av retikuloendotelialt AmBisome liposomal-clearance. Distributionsvolymen vid steady-state är cirka 0,15 l/kg. Efter upprepad administrering av AmBisome liposomal 1,0-2,5 mg/kg/dygn var clearance cirka 20 ml/h/kg och den terminala eliminationshalveringstiden cirka 7 timmar. Utsöndringen av AmBisome liposomal har inte studerats. Nedbrytningsvägarna för amfotericin B och AmBisome liposomal är inte kända. På grund av liposomernas storlek förväntas ingen glomerulär filtrering och elimination via njurarna av intakt AmBisome liposomal. Interaktion mellan amfotericin B och cellerna i distala tubuli undviks troligen därför och risken för nefrotoxicitet, som förekommer vid konventionell amfotericin B-behandling, minskar sannolikt.

Nedsatt njurfunktion

Effekten av nedsatt njurfunktion på AmBisome liposomals farmakokinetik har inte studerats formellt. AmBisome liposomal elimineras inte via hemodialys.

En ökad frekvens av avvikelser från normal fosterutveckling noterades i reproduktionstoxikologiska studier i på kanin och råtta som behandlades med doser från 7 mg/kg respektive 15 mg/kg. Hos kanin sågs en ökad abortfrekvens. Resultaten ger inga belägg för teratogena effekter.

I subkroniska toxicitetsstudier på hund (1 månad), kanin (1 månad) och råtta (3 månader) med doser lika med eller lägre än de kliniska terapeutiska doserna på 1-3 mg/kg/dygn, var målorganen för AmBisome liposomals toxicitet lever och njurar, båda kända målorgan för amfotericin B- toxicitet.

AmBisome liposomal har visats vara icke-mutagent i bakterie- och däggdjurssystem.

Karcinogenicitetsstudier har inte utförts med AmBisome liposomal.

All-rac-α-Tokoferol Hydrerat sojafosfatidylkolin Kolesterol Distearoylfosfatidylglycerol

Sackaros Dinatriumsuccinathexahydrat Natriumhydroxid (för pH-justering) Saltsyra (för pH-justering)

AmBisome liposomal är inte fysikaliskt kompatibelt med natriumkloridlösning och skall därför inte spädas med natriumklorid. Natriumklorid skall inte tillsättas till AmBisome liposomal stamlösning eller infusionsvätska. AmBisome liposomal skall inte infunderas tillsammans med andra läkemedel eller elektrolyter.

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns i avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

4 år

Eftersom AmBisome liposomal inte innehåller konserveringsmedel bör rekonstituerad och utspädd lösning ur mikrobiologisk synvinkel användas omedelbart. Lagringstid och betingelser före administrering är användarens ansvar men bör normalt inte överstiga 24 timmar vid förvaring i 2 °C-8 °C, såvida inte beredningen utförts under kontrollerade och validerade aseptiska förhållanden (se kemisk/fysikalisk hållbarhet nedan).

Injektionsflaska av glas: 24 timmar vid högst 25°C under normala ljusförhållanden Injektionsflaska av glas och polypropylenspruta: upp till 7 dygn vid 2 °C-8 °C Får ej frysas SPARA INTE delvis använda injektionsflaskor för senare användning till patient.

Infusionspåse (PVC eller polyolefin) förvaras vid högst 25 °C under normala ljusförhållanden eller vid 2 °C–8 °C. Får ej frysas: Se tabellen nedan för rekommendationer.

Förvaras vid högst 25 °C.

För förvaringsanvisningar för färdigberedd och utspädd produkt se avsnitt Hållbarhet.

Injektionsflaskor 10 x 50 mg (10 injektionsflaskor är förpackade med tio 5 mikrometerfilter). AmBisome liposomal finns i 20 ml sterila glasflaskor av typ I.

LÄS HELA DETTA AVSNITT NOGA INNAN PÅBÖRJANDE AV REKONSTITUERING

Användning av någon annan lösning än de rekommenderade, eller närvaro av ett bakteriostatiskt ämne (t ex bensylalkohol) i lösningen kan ge utfällning av AmBisome liposomal.

AmBisome liposomal är INTE blandbart med saltlösning och får inte rekonstitueras eller spädas ut med saltlösning eller administreras genom en intravenös kanal som tidigare använts för saltlösning ifall den först inte sköljts med glukoslösning (50, 100 eller 200 mg/ml) för infusion. Ifall detta inte är genomförbart, skall AmBisome liposomal administreras via en separat kanal.

Blanda INTE AmBisome liposomal med andra läkemedel eller elektrolyter.

Aseptisk teknik måste beaktas under beredning av AmBisome liposomal eftersom inget konserveringsmedel eller bakteriostatiskt ämne ingår.

AmBisome liposomal 50 mg, pulver till infusionsvätska, dispersion bereds enligt följande:

1. Tillsätt 12 ml sterilt vatten för injektionsvätskor till varje AmBisome liposomalflaska (50 mg amfotericin B), för att uppnå en beredning innehållande 4 mg amfotericin B per ml (= stamlösning 4 mg/ml).

2. SKAKA OMEDELBART FLASKAN KRAFTIGT under 30 sekunder för att få en fullständig dispergering av AmBisome liposomal. Efter rekonstituering är koncentratet en halvgenomskinlig, gul dispersion. Inspektera dispersionen med avseende på synliga partiklar och fortsätt att skaka till all substans är fullständigt löst. Använd ej vätskan ifall utfällning av främmande ämne iakttas.

3. Infusionsvätskan erhålls genom spädning av stamlösning med mellan en (1) och nitton (19) delar glukoslösning (50, 100 eller 200 mg/ml) för infusion i volym. Beräkna mängden stamlösning som skall spädas vidare för att ge en infusionsvätska med en slutlig koncentration i det rekommenderade intervallet 2,00 mg/ml till 0,20 mg/ml amfotericin (se tabell nedan för exempel vid spädning av 50 mg amfotericin B).

4. Drag upp den uträknade volymen av stamlösningen i en steril spruta.

5. Använd det bifogade 5 mikrometerfiltret för att installera stamlösningen i en steril behållare med rätt volym glukoslösning (50, 100 eller 200 mg/ml) för infusion.

SPARA INTE delvis använda injektionsflaskor för senare användning till patient.

Den färdiga AmBisome liposomal infusionsvätskan skall administreras intravenöst genom infusion under 30-60 minuter. Vid behov kan ett infusionsfilter användas. Porstorleken får dock ej understiga 1,0 mikrometer.

Ej använt läkemedel och avfall skall kasseras enligt gällande anvisningar.

AmBisome liposomal 50 mg pulver till infusionsvätska, dispersion

En injektionsflaska innehåller: 50 mg amfotericin B inkapslat i liposomer.

För fullständig förteckning över hjälpämnen se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Gilead Sciences Ireland UC Carrigtohill County Cork, T45 DP77 Irland

11480

1992-01-10/2007-01-10

2024-04-25