Amzolynic

Azitromycin ska administreras som en engångsdos per dag. Dosrekommendationer för vuxna patienter anges i tabell 1.

Tabell 1: Dosrekommendationer för intravenöst azitromycin

Nedsatt njurfunktion

Det krävs inte någon dosjustering för patienter med GFR ≥ 10 ml/min. För patienter med GFR < 10 ml/min ska azitromycin administreras med försiktighet (se avsnitt Farmakokinetik).

Nedsatt leverfunktion

Det krävs inte någon dosjustering för patienter med lindrigt (Child–Pugh-klass A) eller måttligt nedsatt leverfunktion (Child–Pugh-klass B) (se avsnitt Farmakokinetik). Inga data finns tillgängliga för patienter med svårt nedsatt leverfunktion (Child–Pugh-klass C). Därför ska azitromycin administreras med försiktighet till dessa patienter (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Äldre

Ingen dosjustering krävs för äldre patienter (se avsnitt Farmakokinetik). Eftersom äldre patienter oftare drabbas av proarytmiska tillstånd rekommenderas särskild försiktighet på grund av risken att utveckla hjärtarytmi och torsade de pointes (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Säkerhet och effekt för Amzolynic för intravenös behandling av samhällsförvärvad pneumoni hos en pediatrisk population har inte fastställts.

Det finns ingen relevant användning av Amzolynic för behandling av bäckeninflammation hos barn under 12 år medan säkerhet och effekt hos tonårsflickor inte har fastställts.

För intravenös användning efter beredning och spädning.

Rekommenderad administreringsväg är endast genom intravenös infusion. Får inte administreras som intravenös bolus eller intramuskulär injektion. Koncentrationen av infusionslösningen och infusionshastigheten ska antingen vara 1 mg/ml under 3 timmar eller 2 mg/ml under 1 timme. En dos 500 mg azitromycin ska infunderas under minst 1 timme.

Anvisningar om rekonstituering och spädning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

Överkänslighet mot den aktiva substansen, erytromycin, någon makrolid- eller ketolidantibiotika eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Amzolynic är indicerat för behandling av följande infektioner hos vuxna (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakodynamik):

- Samhällsförvärvad pneumoni (CAP)

- Bäckeninflammation (PID), alltid i kombination med andra lämpliga antibakteriella medel (t.ex.

metronidazol).

Officiella riktlinjer angående lämplig användning av antibakteriella medel ska tas i beaktande.

Azitromycin kan gynna utvecklingen av resistens på grund av de associerade långvariga och minskande nivåerna i plasma och vävnader efter avslutad behandling (se avsnitt Farmakokinetik). Behandling med azitromycin ska endast sättas in efter en noggrann risk-nyttabedömning, med hänsyn till lokal förekomst av resistens, och när de föredragna behandlingsregimerna inte är lämpliga.

Sällsynta allvarliga allergiska reaktioner, inklusive angioödem med anafylaxi (sällan med dödlig utgång), allvarliga hudbiverkningar (SCAR) däribland Stevens-Johnsons syndrom (SJS), toxisk epidermal nekrolys (TEN), läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS), akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP), som kan vara livshotande eller dödlig, har rapporterats i samband med behandling med azitromycin (se avsnitt Biverkningar). Vid förskrivningen bör patienter informeras om sådana tecken och symtom samt övervakas noga gällande hudreaktioner. Några av dessa reaktioner med azitromycin orsakade återkommande symtom och krävde en längre tids observation och behandling. Om patienten får en allergisk reaktion ska användningen av azitromycin avbrytas och lämplig behandling påbörjas. Läkare ska vara medvetna om att de allergiska symtomen kan återkomma när den symtomatiska behandlingen avslutas.

Förlängd hjärtrepolarisation och förlängt QT-intervall som medför risk för hjärtarytmi och torsades de pointes har rapporterats vid behandling med andra makrolider, inklusive azitromycin (se avsnitt Biverkningar). Eftersom följande situationer kan leda till en ökad risk för ventrikulär arytmi (inklusive torsade de pointes) vilket kan orsaka hjärtstillestånd ska azitromycin användas med försiktighet hos patienter med pågående proarytmiska tillstånd (särskilt kvinnor och äldre patienter), t.ex. följande:

• patienter med kongenital eller dokumenterad QT-förlängning

• patienter som får samtidig behandling med andra aktiva substanser som är kända för att förlänga

QT-intervallet (se avsnitt Interaktioner)

• patienter med elektrolytstörningar, särskilt vid fall av hypokalemi och hypomagnesemi

• patienter med kliniskt relevant bradykardi, hjärtarytmi eller svår hjärtinsufficiens

• äldre patienter: äldre patienter kan vara mer mottagliga för läkemedelsassocierade effekter på QT- intervallet.

Eftersom azitromycin huvudsakligen elimineras genom levern ska azitromycin användas med försiktighet hos patienter med signifikant leversjukdom. Fall där fulminant hepatit potentiellt lett till livshotande leversvikt har rapporterats med azitromycin. Hepatit, kolestatisk ikterus, levernekros och leversvikt har också rapporterats med azitromycin, där vissa fall lett till dödsfall (se avsnitt Biverkningar). Vissa patienter kan ha befintlig leversjukdom eller kan ha tagit andra hepatotoxiska läkemedel. Patienter ska rådas att avbryta administreringen av azitromycin och kontakta sin läkare om de får tecken eller symtom på leverdysfunktion, som snabbt utvecklad asteni förknippad med gulsot, mörk urin, blödningstendens eller hepatisk encefalopati. I sådana fall ska leverfunktionstester/- undersökningar genomföras omgående.

CDAD och pseudomembranös tjocktarmsinflammation har rapporteras med azitromycin. Svårighetsgraden kan variera från lindrig diarré/lös avföring till dödlig tjocktarmsinflammation (se avsnitt Biverkningar). CDAD och pseudomembranös tjocktarmsinflammation måste övervägas hos patienter som har lös avföring under eller efter administreringen av azitromycin. Utsättning av behandling med azitromycin samtidigt som stödjande åtgärder tillsammans med administrering av specifik behandling för C. difficile ska övervägas. Peristaltikhämmande läkemedel ska inte ges.

Neisseria gonorrhoeae är mycket sannolikt resistent mot makrolider, däribland azaliden azitromycin (se avsnitt Farmakodynamik). Därför rekommenderas inte azitromycin för behandling av okomplicerad gonorré och bäckeninflammation såvida inte laboratorieresultat bekräftar att organismen är känslig för azitromycin. Om tillståndet inte behandlas eller om icke-optimal behandling används kan det leda till sent debuterande komplikationer som infertilitet och ektopisk graviditet.

En samtidig infektion som orsakas av Treponema pallidum ska även uteslutas då symtom på inkuberande syfilis kan maskeras vilket försenar diagnos.

För alla patienter med sexuellt överförda urogenitala infektioner ska lämplig antibakteriell behandling initieras och mikrobiologiska uppföljningstester utföras.

Försämring av symtom vid myasthenia gravis och debut av myastheniasyndrom har rapporterats hos patienter som har fått behandling med azitromycin (se avsnitt Biverkningar).

Användningen av azitromycin kan orsaka överväxt av icke-känsliga organismer. Om superinfektion uppstår kan det krävas att behandlingen avbryts eller att andra lämpliga åtgärder vidtas.

Hos patienter som får ergotderivat har ergotism rapporterats efter samtidig administrering av vissa makrolidantibiotika. Det finns inga data avseende en möjlig interaktion mellan ergotamin och azitromycin. På grund av en teoretisk risk för ergotaminförgiftning får azitromycin och ergotderivat inte administreras samtidigt.

Detta läkemedel innehåller 114 mg natrium (huvudingrediensen i koksalt/bordsalt) per flaska motsvarar 5,7 % av WHO:s högsta rekommenderat dagligt intag (2 gram natrium för vuxna).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

De vanligaste rapporterade biverkningarna under behandlingen innefattar diarré/lös avföring, huvudvärk, kräkningar, buksmärta, illamående och onormala laboratorietestvärden. Andra viktiga biverkningar innefattar anafylaktiska reaktioner, torsade de pointes, arytmi inklusive ventrikulär takykardi, pseudomembranös tjocktarmsinflammation och leversvikt (se avsnitt Varningar och försiktighet). Allvarliga hudbiverkningar (SCAR) däribland Stevens-Johnsons syndrom (SJS), toxisk epidermal nekrolys (TEN), läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS) och akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP) har rapporterats i samband med behandling med azitromycin (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Nedan listas de biverkningar som har identifierats genom erfarenhet från kliniska prövningar och uppföljning efter marknadsföring efter organsystem och frekvens.

Biverkningarnas frekvens definieras som mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Inom varje frekvensgrupp presenteras biverkningar i fallande allvarlighetsgrad.

Tabell 3. Tabell över biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via

Läkemedelsverket Box 26 751 03 Uppsala Webbplats: www.lakemedelsverket.se

Farmakoterapeutisk grupp: Antibakteriella medel för systemiskt bruk, makrolider ATC-kod: J01FA10

Verkningsmekanismen för azitromycin baseras på hämning av bakteriell proteinsyntes genom att binda till den ribosomala subenheten 50 S och hämma translokation av peptider.

Effekten beror främst på ration av AUC (area under kurvan) och MIC (lägsta inhiberade koncentration) för den kausativa organismen.

Resistens mot azitromycin kan baseras på följande mekanismer:

- Efflux: Resistensen kan orsakas av ett ökat antal effluxpumpar i cytoplasmamembranet.

Endast makrolider med 14 och 15 atomers ringstrukturer berörs (M-fenotyp).

- Förändring av målstrukturen: Affinitet till bindningsställen på ribosomen sänks genom metylering av 23S-rRNA vilket orsakar resistens mot makrolider (M), linkosamider (L) och streptograminer i B-gruppen (SB) (MLSB-fenotyp). Resistensgivande metylaser kodas av erm-gener. Affinitet till bindningsställen på ribosomen sänks också genom mutationer i 23S-rRNA-målstrukturen eller genom mutationer i proteiner i den stora ribosomala subenheten.

- Enzymatisk inaktivering av makrolider är endast av mindre kliniskt intresse.

En fullständig korsresistens mellan azitromycin, klaritromycin, erytromycin och roxitromycin har observerats med M-fenotypen. MLSB-fenotypen uppvisar ytterligare korsresistens med klindamycin och streptogramin B. Med makroliden spiramycin, med 16 atomers ringstruktur, uppstår en delvis korsresistens.

På grund av låg permeabilitet hos det yttre membranet är de flesta gramnegativa arter naturligt resistenta mot makrolider.

Tolkningskriterier för känslighetstester för MIC (lägsta inhiberande koncentration) har fastställts av EUCAST (European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing) för azitromycin och listas

Förekomsten av förvärvad resistens kan variera geografiskt och över tid för valda arter och det är önskvärt med lokal information om resistens, särskilt vid behandling av svåra infektioner. Vid behov bör specialist rådfrågas, när den lokala förekomsten av resistens innebär att medlets användbarhet kan ifrågasättas vid åtminstone vissa typer av infektioner. Särskilt vid svåra infektioner eller behandlingssvikt ska en mikrobiologisk diagnos sökas där patogenen identifieras och dess känslighet för azitromycin fastställs.

Tabell 4: Förekomst av förvärvad resistens

° Inga uppdaterade data fanns tillgängliga när tabellerna publicerades. Primär litteratur, vetenskaplig standardlitteratur och behandlingsrekommendationer förutsätter känslighet.

⁺ Det är mer sannolikt att penicillinkänsliga stammar av Streptococcus pneumoniae är känsliga mot azitromycin än pencillinresistenta stammar av Streptococcus pneumoniae.

Pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning

Vitt till benvitt pulver.

Även om azitromycin är en svag CYP450-hämmare och inte har någon betydande interaktion med CYP450-substrat kan hämning av CYP3A4 inte helt uteslutas. Därför rekommenderas försiktighet vid samtidig administrering med CYP3A4-substrat med smalt terapeutiskt fönster.

Azitromycin är en hämmare av transportören P-glykoprotein (P-gp). Samtidig administrering av azitromycin och P-gp-substrat, som digoxin och kolkicin, kan öka exponeringen för dem. För läkemedel med smalt terapeutiskt fönster tillråds försiktighet och klinisk och/eller terapeutisk läkemedelsövervakning och dosjustering enligt vad som är lämpligt. Den relativt långa halveringstiden hos azitromycin ska beaktas i det här sammanhanget (se avsnitt Farmakokinetik).

Azitromycin ska användas med försiktighet hos patienter som får läkemedel som är kända för att förlänga QT-intervallet (se avsnitt Varningar och försiktighet), t.ex. antiarytmika klass IA (t.ex. kinidin och prokainamid) och III (t.ex. dofetilid, amiodaron och sotalol), antipsykotika (t.ex. pimozid), antidepressiva (t.ex. citalopram), fluorokinoloner (t.ex. moxifloxacin och levofloxacin), cisaprid, klorokin samt hydroxiklorokin.

Information om läkemedelsinteraktioner mellan azitromycin och läkemedel som potentiellt kan ges samtidigt sammanfattas i tabellen och texten nedan. Läkemedelsinteraktionerna som beskrivs baseras på kliniska läkemedelsinteraktionsstudier som har utförts med azitromycin eller, där det anges, är potentiella läkemedelsinteraktioner som kan uppstå med azitromycin.

Tabell 2 Kliniskt relevanta läkemedelsinteraktioner mellan azitromycin och andra läkemedel

Ingen kliniskt relevant förändring av exponeringen för azitromycin eller samtidigt administrerade läkemedel har observerats i kliniska studier som utvärderat potentiella läkemedelsinteraktioner mellan azitromycin och karbamazepin, cetirizin, efavirenz, flukonazol, metylprednisolon, midazolam, rifabutin, sildenafil, teofyllin, triazolam, trimetoprim/sulfametoxazol och zidovudin.

Reproduktionstoxikologiska studier på djur har utförts med doser upp till doskoncentrationer som orsakar måttlig maternell toxicitet. I dessa studier observerades inga teratogena effekter. Det finns dock inga adekvata och välkontrollerade studier på gravida kvinnor.

Det finns en stor mängd data från observationsstudier om exponering för azitromycin under graviditet (över 7 000 graviditeter med exponering för azitromycin). De flesta studierna tyder inte på en förhöjd

risk för fosterbiverkningar såsom större medfödda missbildningar eller kardiovaskulära missbildningar.

Den epidemiologiska evidensen för en ökad risk för missfall efter exponering för azitromycin under tidig graviditet är begränsad. Data från djurstudier tyder inte på reproduktionstoxikologiska effekter (se 5.3).

Azitromycin ska endast användas under graviditet om det är kliniskt nödvändigt.

Azitromycin utsöndras i bröstmjölk i betydande omfattning. Inga allvarliga biverkningar av azitromycin har observerats hos ammade spädbarn, men biverkningar såsom diarré/lös avföring, svampinfektion i slemhinnorna samt överkänslighet kan uppträda hos ammade nyfödda/spädbarn även vid subterapeutiska doser. Ett beslut måste fattas om man ska avbryta amningen eller avbryta/avstå från behandling med azitromycin efter att man tagit hänsyn till fördelen med amning för barnet och fördelen med behandling för kvinnan.

I fertilitetsstudier på råtta observerades reducerade dräktighetsfrekvenser efter administrering av azitromycin. Relevansen av dessa fynd för människa är okänd.

Amzolynic har måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Yrsel, dåsighet och krampanfall har rapporterats hos vissa patienter som tar azitromycin och vissa patienter har upplevt syn- och/eller hörselnedsättning. Detta ska tas i beaktande vid bedömning av en patients förmåga att framföra fordon och använda maskiner (se avsnitt Biverkningar).

Biverkningar som upplevdes vid högre doser än de rekommenderade doserna liknade de som observerades vid normala doser (se avsnitt Biverkningar). Typiska symtom på en överdos av azitromycin innefattar mag-tarmsymtom, dvs. kräkningar, diarré/lös avföring, buksmärta och illamående.

Om en överdos uppstår är allmän symtomatisk behandling och stöd för vitala funktioner indicerat. Det finns inga data gällande effekterna av dialys på elimineringen av azitromycin. På grund av azitromycins elimineringsmekanism är det dock osannolikt att dialys leder till att betydande mängder av den aktiva substansen avlägsnas.

Hos sjukhusinlagda patienter med samhällsförvärvad pneumoni som fick 500 mg azitromycin intravenöst under en timme en gång per dag i 2 till 5 dagar vid en koncentration på 2 mg/ml var medelvärdet för C_max ± standardavvikelse som uppnåddes 3,63 ± 1,60 µg/ml, medelvärdet för C_trough (C₂₄) efter att den sista infusionsdosen inleddes var 0,2 µg/ml och medelvärdet för AUC_0–24 var 9,6 ± 4,8 µg.h/ml.

Medelvärdena för C_max, C_trough (C₂₄) och AUC_0–24 var 1,14 ± 0,14 µg/ml, 0,18 ± 0,02 µg/ml respektive 8,03 ± 0,86 µg·h/ml hos friska frivilliga som fick en intravenös infusion av 500 mg azitromycin under 3 timmar vid en koncentration på 1 mg/ml.

Jämförelser av farmakokinetiska parametrar för plasma efter den första och femte dagliga dosen av 500 mg intravenöst azitromycin hos friska frivilliga visade nästan ingen förändring av C_max, men det förekom en ökning av AUC_0–24 på 40–61 %, vilket innebär en 2,2- till 3-faldig ökning av C_trough (C₂₄).

Azitromycin distribueras snabbt och i stor utsträckning från plasma till det extravaskulära rummet, däribland vävnader som tonsiller, lungor och gynekologisk vävnad samt det intracellulära rummet, särskilt till polymorfonukleära leukocyter, makrofager och monocyter. Farmakokinetikstudier har visat betydligt högre koncentrationer av azitromycin i viss vävnad (upp till 50 gånger den maximala koncentrationen som observerats i plasma). Det tyder på en höggradig bindning till dessa vävnader med en distributionsvolym vid steady state på mellan 23 och 31 l/kg. Omfördelningsfasen från det intracellulära till det extracellulära rummet och till plasma kan resultera i förlängda låga koncentrationer efter avbruten behandling.

Azitromycin uppvisar låg plasmaproteinbindning, främst till alfa-1-syra-glykoprotein, och bindningen minskar med minskande koncentrationer av antibiotika: 50 %, 23 % och 7 % proteinbindning vid koncentrationer om 0,05, 0,1 respektive 1 mg/l.

Azitromycin metaboliseras minimalt i levern. Den primära metaboliseringsvägen är N-demetylering av desosamin. Andra vägar inkluderar O-demetylering, hydrolys av kladinos (dekonjugering av kladinos) och hydroxylering av desosamin och makrolidring.

Det finns ingen evidens för kliniskt relevant induktion eller hämning av levercytokrom CYP 3A4 via bildning av ett cytokrom-metabolitkomplex. Automatiskt inducerad metabolisering av azitromycin via denna väg har inte heller detekterats.

Azitromycin elimineras främst genom (aktiv) utsöndring via gallvägarna, främst som oförändrat läkemedel men även som metaboliter utan antibakteriell aktivitet. Utsöndring via urinvägarna är en mindre elimineringsväg med mindre än 6 % av en oral dos, och cirka 20 % av läkemedlet som når systemisk cirkulation utsöndras i urin. Över 50 % av utsöndringen i faeces och 12 % av utsöndringen i urin utgörs av oförändrad förening.

Efter administrering av en engångsdos med 500 mg azitromycin uppskattades en plasmaclearance på 630 ml/min med en terminal halveringstid på cirka 68 timmar. Njurclearance sker i allmänhet i området 100–189 ml/min vilket som förväntat är avsevärt lägre än plasmaclearance då njurvägen bidrar till elimineringen i relativt låg grad.

Efter oral administrering av en dos med omedelbar frisättning sågs dosproportionalitet för AUC_0–24 och C_max i området 250 mg till 1 000 mg.

Nedsatt njurfunktion

Azitromycins farmakokinetik undersöktes hos 43 vuxna (21 till 85 års ålder) efter oral administrering av en engångsdos med 1,0 g azitromycin (4 × 250 mg-kapslar) till forskningspersoner med GFR > 80 ml/min (n = 12), forskningspersoner med GFR mellan 10 och 80 ml/min (n = 12) och forskningspersoner med GFR <10 ml/min (n = 19).

Farmakokinetiken för azitromycin hos forskningspersoner med GFR mellan 10 och 80 ml/min påverkades inte (medelvärde för C_max och AUC_0–120 ökade med 5,1 % respektive 4,2 % jämfört med forskningspersoner med GFR > 80 ml/min). Medelvärdet för C_max och AUC_0–120 ökade 61 % respektive 35 % hos forskningspersoner med GFR < 10 ml/min jämfört med forskningspersoner med GFR > 80 ml/min.

Inga data finns tillgängliga för patienter som får dialys. På grund av azitromycins elimineringsmekanism är det dock osannolikt att dialys leder till att betydande mängder av den aktiva substansen avlägsnas.

Nedsatt leverfunktion

Azitromycins farmakokinetik undersöktes hos 22 vuxna efter oral administrering av en engångsdos med 500 mg azitromycin (2 × 250 mg kapslar) till forskningspersoner med normal leverfunktion (n = 6), Child–Pugh A (n = 10) och Child–Pugh B (n = 6). Farmakokinetiken för azitromycin hos forskningspersoner med Child–Pugh A och B var 3 % respektive 19 % lägre för AUC_0–inf och 34 % respektive 72 % högre för C_max jämfört med forskningspersoner med normal leverfunktion.

Äldre

Hos äldre frivilliga (> 65 år) som fick 500 mg azitromycin (2 × 250 mg-kapslar) dag 1 följt av 250 mg från dag 2 till dag 5 i fastande tillstånd var AUC_0–24 dag 1 och dag 5 3,0 respektive 2,7 μg•h/ml. 29 %

högre AUC_0–24, 8 % högre C_max och 37,5 % högre T_max än hos yngre frivilliga (< 40 år) observerades dag 5. Eftersom dessa skillnader inte anses vara kliniskt signifikanta krävs ingen dosjustering för äldre patienter med normal njur- och leverfunktion.

Icke-kliniska data baserade på gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmän och gentoxicitet tydde inte på några biverkningar med tydlig relevans för människa som inte redan beaktats i andra delar av produktresumén.

Fosfolipidos (intracellulär fosfolipidackumulation) har dock observerats i flera vävnader hos möss, råttor och hundar som fått flera doser av azitromycin. Fosfolipidos har observerats i liknande utsträckning i vävnad hos neonatala råttor och hundar. Effekten har visat sig vara reversibel efter att azitromycinbehandling avslutats. Signifikansen av dessa fynd för människa är i allmänhet okänd.

I djurstudier avseende embryotoxiska effekter utförda med doser upp till måttligt maternellt toxiska doser (2 till 3 gånger den maximala rekommenderade dagliga dosen för vuxna på 500 mg baserat på kroppsyta) observerades inga teratrogena effekter hos möss och råttor. Azitromycin har visat sig passera placenta. Hos råttor ledde azitromycindoser på 100 och 200 mg/kg kroppsvikt/dag (2 till 3 gånger den maximala rekommenderade dagliga dosen för vuxna på 500 mg baserat på kroppsyta) till lindrigt fördröjd förbening hos foster och till maternell viktuppgång. I peri- och postnatala studier på råttor observerades lindrig fördröjning efter behandling med azitromycindoser på 200 mg/kg/dag (3 gånger den maximala rekommenderade dagliga dosen för vuxna på 500 mg baserat på kroppsyta).

Citronsyra, vattenfri (E330) Natriumhydroxid (för pH-justering)

Det här läkemedlet får inte blandas med andra läkemedel förutom de som anges i avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering. Inga andra ämnen får infunderas via samma intravenösa kanyl.

3 år.

Koncentrerad lösning efter rekonstituering (enligt instruktionerna):

Kemisk och fysikalisk stabilitet vid användning har visats i 48 timmar vid 25 °C och vid 2 till 8 °C.

Ur mikrobiologisk synvinkel, om inte beredningsmetoden utesluter risken för mikrobiologisk kontaminering, bör produkten användas omedelbart. Om den inte används omedelbart är förvaringstider och förhållanden under användning användarens ansvar.

Utspädda lösningar, beredda enligt instruktionerna:

Kemisk och fysikalisk stabilitet vid användning har visats i 72 timmar vid 25 °C och i 7 dagar vid 2 till 8 °C.

Av mikrobiologiska skäl bör utspädd lösning användas omedelbart. Om användningen inte sker omedelbart ansvarar användaren för förvaringstid och förvaringsbetingelser för den utspädda lösningen. Normalt ska förvaringstiden inte vara längre än 24 timmar vid 2 °C till 8 °C, såvida inte spädningen har gjorts under kontrollerade och validerade aseptiska förhållanden.

Oöppnat: Det här läkemedlet kräver inga särskilda förvaringsanvisningar.

Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter rekonstituering och spädning finns i avsnitt Hållbarhet.

Klar glasflaska, försluten med en grå gummipropp av bromobutyl och aluminiumhätta med avrivningsflik av plast förpackat i kartong.

Förpackningsstorlekar om 1 flaska med pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning

Amzolynic 500 mg pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning tillhandahålls i flaskor för engångsdos.

Den första lösningen av azitromycin bereds genom att tillsätta 4,8 ml sterilt vatten för injektionsvätskor till injektionsflaskan och skaka flaskan tills allt läkemedel har lösts upp. För att säkerställa att volymen sterilt vatten för injektionsvätskor är exakt 4,8 ml rekommenderas användning av en standardiserad 5 ml-spruta.

1 ml rekonstituerad lösning innehåller azitromycindihydrat motsvarande 100 mg azitromycin (100 mg/ml).

Tillsätt 5 ml av azitromycinlösningen (100 mg/ml) till en lämplig mängd kompatibel infusionsvätska för att erhålla den slutliga azitromycinlösningen för infusion med en koncentration på antingen 1,0 mg/ml eller 2,0 mg/ml.

Det rekonstituerade pulvret till koncentrat till infusionsvätska, lösning kan spädas med följande infusionslösningar:

- 0,9 % natriumklorid

- 0,45 % natriumklorid

- 5 % glukos

- Ringers laktatlösning

- 5 % glukos i 0,45 % natriumklorid med 20 mEq KCl

- 5 % glukos i Ringers laktatlösning

- 5 % glukos i 0,3 % natriumklorid

- 5 % glukos i 0,45 % natriumklorid

Parenteralt administrerade läkemedel ska inspekteras visuellt för partiklar i lösningen före administrering. Om den rekonstituerade lösningen tydligt innehåller partiklar ska läkemedelslösningen kasseras.

Infusionstid: se avsnitt Dosering.

Amzolynic ska inte administreras som intravenös bolusinjektion eller intramuskulär injektion.

Amzolynic 500 mg pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning

Varje flaska innehåller azitromycindihydrat motsvarande 500 mg azitromycin, vilket ger 100 mg/ml koncentrat efter rekonstituering.

Hjälpämnen med känd effekt:

Varje flaska innehåller 114 mg (4,96 mmol) natrium som en beståndsdel i hjälpämnena.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Macure Pharma ApS Hejrevej 39 2400 Köpenhamn Danmark

61889

Datum för det första godkännandet: 2022-08-29
Datum för den senaste förnyelsen: {DD månad ÅÅÅÅ}>

2025-12-19