Fenylefrin unimedic

Vuxna Intravenös bolusinjektion:

Vanlig dos är 50 till 100 mikrogram, som kan upprepas tills önskad effekt uppnåtts. En bolusdos bör inte överstiga 100 mikrogram.

Kontinuerlig infusion:

Initial dos är 25 till 50 mikrogram/min. Doserna kan ökas eller minskas för att bibehålla det systoliska blodtrycket nära normalvärdet. Doser mellan 25 och 100 mikorgram/min har bedömts vara effektiva.

Nedsatt njurfunktion:

Lägre doser fenylefrin kan behövas hos patienter med nedsatt njurfunktion.

Nedsatt leverfunktion:

Högre doser fenylefrin kan behövas hos patienter med levercirros.

Äldre:

Behandling av äldre bör göras med försiktighet.

Barn:

Säkerhet och effekt av fenylefrin hos barn har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Parenteral administrering. Intravenös bolusinjektion eller intravenös infusion. För säker användning bör Fenylefrin Unimedic, endast ges av sjukvårdspersonal med lämplig utbildning och erfarenhet.

Fenylefrin bör inte ges

− till patienter som är överkänsliga mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

− till patienter med svår hypertension eller perifer vaskulär sjukdom på grund av risken för ischemisk gangrän eller vaskulär trombos.

− i kombination med icke-selektiva monoaminoxidashämmare (MAO) (eller inom 2 veckor efter utsättandet) på grund av risk för paroxysmal hypertension och möjlig fatal hypertermi (se avsnitt Interaktioner).

− till patienter med svår hypertyreos.

Behandling av hypotension vid spinal, epidural och generell anestesi.

Artierellt blodtryck bör övervakas under behandlingen.

Fenylefrin bör ges med försiktighet till patienter med :

• diabetes mellitus;

• arteriell hypertension;

• okontrollerad hypertyreos;

• kranskärlssjukdomar och kroniska hjärtproblem;

• icke-allvarlig perifer vaskulär insufficiens;

• bradykardi;

• partiellt hjärtblock;

• takykardi;

• arrytmier;

• angina pectoris (fenylefrin kan utlösa eller förvärra kärlkramp hos patienter med koronär arteriell sjukdom och vid tidigare kärlkramp);

• aneurysm;

• trång kammarvinkel glaukom;

Fenylefrin kan inducera en minskning i hjärtminutvolymen. Därför bör det administreras med största försiktighet till patienter med ateroskleros, hos äldre och till patienter med nedsatt cerebral eller koronär cirkulation.

Patienter med medicinska tillstånd som minskad hjärtminutvolym eller perifer kranskärlssjukdom bör ha frekvent övervakning av vitala organfunktioner och lägre systemisk blodtrycksgräns bör övervägas som kriterium för dosreduktion av fenylefrin.

Hos patienter med allvarlig hjärtsvikt eller kardiogen chock, kan fenylefrin orsaka en försämring av hjärtsvikt som följd av den inducerade vasokonstriktionen (ökning av afterload).

Särskild uppmärksamhet iakttas vid injektion av fenylefrin för att undvika extravasering, då det kan leda till vävnadsdöd.

Detta läkemedel innehåller 36,8 mg (1,6 mmol) natrium i varje 10 ml ampull, motsvarande 1,8% av WHOs högsta rekommenderat dagligt intag (2 g natrium för vuxna).

Varje 5 ml ampull innehåller 0,8 mmol (18,4 mg) natrium, dvs är näst intill natriumfritt.

De vanligaste biverkningarna för fenylefrin är bradykardi, episoder av hypertoni, illamående och kräkningar. Hypertoni är vanligare vid höga doser.

Den vanligaste rapporterade kardiovaskulära biverkningen verkar vara bradykardi, sannolikt på grund av baroreceptormedierad vagusstimulering som överensstämmer med den förväntade farmakologiska effekten av fenylefrin.

Frekvens: Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Ingen känd frekvens: Överkänslighet

Ingen känd frekvens: Ångest, upprymdhet, agitation, psykotiska tillstånd, förvirring

Ingen känd frekvens: Huvudvärk, nervositet, sömnlöshet, parestesier, tremor

Ingen känd frekvens: Mydriasis, försämring av existerande trångvinkelglaukom

Ingen känd frekvens: Reflex bradykardi, takykardi, palpitationer, hypertoni, arytmi, angina pectoris, myokardischemi

Ingen känd frekvens: Hjärnblödning, hypertensiv kris

Ingen känd frekvens: Dyspné, lungödem

Ingen känd frekvens: Illamående, kräkningar

Ingen känd frekvens: Svettningar, blekhet eller hudblekning, piloerektion, hudnekros med extravasering

Ingen känd frekvens: Muskelsvaghet

Ingen känd frekvens: Miktionssvårigheter och urinretention

Då fenylefrin ofta har använts i intensivvården hos patienter med hypotoni och chock, är vissa av de rapporterade allvarliga komplikationerna och dödsfallen troligen relaterade till den underliggande sjukdomen och inte till användningen av fenylefrin.

Äldre: Risken för fenyefrintoxicitet är ökad hos äldre patienter (se avsnitt Varningar och försiktighet)..

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket Box 26 751 03 Uppsala

Farmakoterapeutisk grupp: Adrenerga- och dopaminerga medel. ATC-kod: C01C A06

Fenylefrin är en potent vasokonstriktor som verkar nästan uteslutande genom stimulering av alfa-1- adrenerga receptorer. Sådan arteriell vasokonstriktion åtföljs även av venös kärlsammandragning. Detta ger en ökning av blodtrycket och reflex bradykardi. Den potenta arteriella vasokonstriktionen ger en ökning i motståndet av ventrikulär ejektionsfraktion (ökning av afterload). Vilket resulterar i en minskning av hjärtminutvolymen, denna är mindre uttalad hos friska personer men kan förvärras vid fall av tidigare hjärtsvikt.

Injektionsvätska, lösning.

Klar, färglös lösning med en osmolalitet av 270-300 mOsm/kg.

pH: 4,5 – 6,5

Paroxysmal hypertoni, hypertermi eventuellt fatal. På grund av den långa verkningstiden för MAO- hämmare, är denna interaktion fortfarande möjlig 15 dagar efter utsättande av MAO-hämmare.

Risk för vasokonstriktion och/eller hypertensiv kris.

Risk för vasokonstriktion och/eller hypertensiv kris.

Paroxysmal hypertoni med risk för arytmier (hämning av adrenalin eller noradrenalins återupptag i sympatiska fibrer).

Paroxysmal hypertoni med risk för arytmier (hämning av adrenalin eller noradrenalins återupptag i sympatiska fibrer).

Selektiva typ A MAO-hämmare (moklobemid, toloxaton):

Risk för vasokonstriktion och/eller hypertensiv kris.

Risk för vasokonstriktion och/eller hypertensiv kris.

Betydande ökning av blodtrycket (hyperreaktivitet kopplat till minskningen av sympatisk aktivitet och/eller hämning av adrenalin eller noradrenalins återupptag i sympatiska fibrer). Om kombinationen inte kan undvikas, använd under noga övervakning lägre doser av sympatomimetiska läkemedel.

Ökad risk för arytmier.

Risk för perioperativ hypertensiv kris och arytmi.

Effekten kan förstärkas hos pressoraktiva sympatomimetiska aminer. Således kan vissa oxytocinläkemedel orsaka svår ihållande hypertoni och stroke kan förekomma under post partum perioden.

Djurstudier är ofullständiga vad gäller reproduktionstoxicitet och teratogenicitet (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Administrering av fenylefrin i slutet av graviditeten eller vid förlossning kan potentiellt orsaka hypoxi och bradykardi hos fosteret. Användning av fenylefrin injektion är möjlig under graviditet i enlighet med indikationerna.

Kombinationen med vissa oxytocinläkemedel kan orsaka svår hypertoni (se avsnitt Interaktioner).

Små mängder fenylefrin utsöndras i bröstmjölk och oral biotillgänglighet kan vara låg. Administrering av vasokonstriktorer till modern utsätter barnet för en risk för kardiovaskulära och neurologiska effekter. Men i händelse av administrering av en enda bolusdos under förlossningen, är det möjligt att amma.

Det finns inga tillgängliga data beträffande fertilitet efter exponering av fenylefrin (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Ej relevant.

Symtom på överdosering kan vara huvudvärk, illamående, kräkningar, paranoid psykos, hallucinationer, högt blodtryck och reflex bradykardi. Hjärtarytmi såsom ventrikulära extra-slag och korta paroxysmala episoder av kammartakykardi kan förekomma.

Behandlingen bör bestå av symptomatiska och stödjande åtgärder. De hypertensiva effekterna kan behandlas med ett alfa-adrenoceptorblockerande läkemedel, såsom fentolamin.

Durationen är 20 minuter efter intravenös administrering.

Plasmaproteinbindningen är okänd.

Distributionsvolymen efter singeldos är 340 liter.

Fenylefrin utsöndras huvudsakligen via njurarna som m-hydroxymandelsyra och fenolkonjugat.

Det finns inga tillgängliga data på farmakokinetik i särskilda patientgrupper.

Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömningen utöver vad som redan beaktas i produktresumén.

Djurstudier är otillräckliga för att utvärdera effekter på fertilitet och reproduktion.

Natriumklorid, natriumcitrat, citronsyra, vatten för injektionsvätskor, saltsyra och natriumhydroxid för pH justering. .

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel.

2 år

Förvara ampullerna i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

Fenylefrin Unimedic 0,05 mg/ml: Glasampuller à 10 ml i förpackningar om 5, 10, 20, 50 eller 100 ampuller.

Fenylefrin Unimedic 0,1 mg/ml: Glasampuller à 5 ml och 10 ml i förpackningar om 5, 10, 20, 50 eller 100 ampuller.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Fenylefrin Unimedic 0,05 mg/ml, injektionsvätska, lösning Fenylefrin Unimedic 0,1 mg/ml, injektionsvätska, lösning

En ml Fenylefrin Unimedic 0,05 mg/ml, injektionsvätska, lösning innehåller fenylefrinhydroklorid motsvarande 0,05 mg fenylefrin.

- Varje 10 ml ampull av Fenylefrin Unimedic 0,05 mg/ml innehåller fenylefrinhydroklorid motsvarande 0,5 mg fenylefrin.

En ml Fenylefrin Unimedic 0,1 mg/ml, injektionsvätska, lösning innehåller fenylefrinhydroklorid motsvarande 0,1 mg fenylefrin.

- Varje 5 ml ampull av Fenylefrin Unimedic 0,1 mg/ml innehåller fenylefrinhydroklorid motsvarande

0,5 mg fenylefrin.

- Varje 10 ml ampull av Fenylefrin Unimedic 0,1 mg/ml innehåller fenylefrinhydroklorid motsvarande

1,0 mg fenylefrin.

1 ampull à 10 ml innehåller 1,6 mmol (36,8 mg) natrium.

1 ampull à 5 ml innehåller 0,8 mmol (18,4 mg) natrium.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Unimedic Pharma AB Box 6216

102 34 Stockholm

0,05 mg/ml: 51343

0,1 mg/ml: 51344

2015-03-26/2020-03-26

2021-04-23