Retsevmo

Behandling med Retsevmo ska sättas in och övervakas av läkare med erfarenhet av cancerbehandling.

Innan start av Retsevmobehandling ska förekomsten av en RET-genmutation (MTC) eller fusion (alla andra tumörtyper) bekräftas med en CE-märkt IVD med motsvarande syfte. Om en CE-märkt IVD inte finns tillgänglig bör bedömningen göras med ett alternativt validerat test.

Den rekommenderade dosen Retsevmo för patienter från 12 års ålder baseras på kroppsvikt:

- under 50 kg: 120 mg två gånger dagligen.

- 50 kg eller mer: 160 mg två gånger dagligen.

Den rekommenderade dosen Retsevmo för barn från 2 års ålder till yngre än 12 år är baserad på följande kategorier av kroppsyta (BSA) (tabell 1):

Retsevmo rekommenderas inte för barn vars kroppsyta är mindre än 0,45 m².

Tabletter finns tillgängliga för barn som inte kan svälja kapslar (se produktresumén för tablett).

Om en patient kräks eller missar en dos ska patienten instrueras att ta nästa dos vid nästa planerade tillfälle. Ingen extra dos ska tas.

Behandlingen ska fortsätta tills sjukdomsprogression eller oacceptabla biverkningar.

Aktuell selperkatinib-dos ska minskas med 50 % om läkemedlet samtidigt ges med en stark CYP3A- hämmare. Om behandlingen med CYP3A-hämmaren sätts ut ska selperkatinibdosen ökas (efter 3-5 halveringstider för hämmaren) till den dos som användes innan patienten började med hämmaren.

Dosjusteringar

För hantering av vissa biverkningar kan behandlingsuppehåll och/eller dosreduktion krävas. Justeringar av Retsevmo-dosen sammanfattas i tabell 2 och tabell 3.

*Sätt ut selperkatinib permanent hos patienter som inte tolererar tre dosreduktioner

Dosändringar för biverkningar hos barn ska fastställas utifrån aktuell dos och med den metod med stegvisa dosjusteringar som beskrivs för vuxna vid de biverkningar som listas nedan (tabell 3) om inte annat anges.

Äldre

Ingen dosjustering baserat på ålder behövs (se avsnitt Farmakokinetik).

Man såg inga skillnader i behandlingsrelaterade biverkningar eller på selperkatinibs effektivitet hos patienter som var ≥65 år och yngre patienter. Data på patienter ≥75 år är begränsade.

Nedsatt njurfunktion

Dosen behöver inte justeras för patienter med lätt, måttlig eller grav njurfunktionsnedsättning. Det finns inga data på patienter med terminal njursjukdom eller på patienter som får dialys (se avsnitt Farmakokinetik).

Nedsatt leverfunktion

Patienter med nedsatt leverfunktion måste övervakas noga. Dosen behöver inte justeras för patienter med lätt (Child–Pugh klass A) eller måttligt (Child–Pugh klass B) nedsatt leverfunktion. Vuxna med gravt nedsatt leverfunktion (Child–Pugh klass C) ska behandlas med 80 mg selperkatinib två gånger dagligen (se avsnitt Farmakokinetik). Användning av selperkatinib har inte studerats hos patienter yngre än 18 år med nedsatt leverfunktion. Behandling av patienter yngre än 18 år med gravt nedsatt leverfunktion ska sättas in med försiktighet och dosjusteringar ska vägledas av kliniskt omdöme och den enskilda

patientens tolerabilitet. För barn yngre än 12 år med gravt nedsatt leverfunktion visas rekommenderad startdos i tabell 4.

Pediatrisk population

Retsevmo ska inte ges till barn under 2 år eftersom inga data finns tillgängliga.

Retsevmo är avsett att användas från 2 års ålder och äldre för behandling av patienter med RET-muterad medullär tyreoideacancer (MTC), RET-fusionspositiv tyreoideacancer och RET- fusionspositiva solida tumörer (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakodynamik). Dosen för patienter från 12 års ålder ska anpassas efter patientens kroppsvikt (se avsnitt Dosering). Dosen för barn i åldern 2 till yngre än 12 år ska anpassas efter patientens kroppsyta (se avsnitt Dosering). Baserat på resultat från en preklinisk studie (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter) bör öppna tillväxtplattor hos ungdomar övervakas. Uppehåll eller utsättande av behandlingen bör övervägas och grunda sig i allvarlighetsgrad på eventuella avvikelser i tillväxtplattan samt en individuell risk/nytta-bedömning.

Retsevmo är avsett för oral användning.

Kapslarna ska sväljas hela (patienterna ska inte öppna, krossa eller tugga kapslarna innan de sväljs). De kan tas med eller utan föda. Tabletter finns tillgängliga för barn som inte kan svälja kapslar (se produktresumén för tablett).

Doserna ska tas vid ungefär samma tid varje dag.

Retsevmo måste tas i samband med måltid om det används tillsammans med en protonpumpshämmare (se avsnitt Interaktioner).

Retsevmo ska tas 2 timmar före, eller 10 timmar efter, samtidig behandling med H₂-receptorantagonist (se avsnitt Interaktioner).

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Retsevmo som monoterapi är avsett för behandling av vuxna med:

– RET-fusionspositiv avancerad icke-småcellig lungcancer (NSCLC), som inte tidigare behandlats med RET-hämmare. För patientselektion baserat på biomarkörer, se avsnitt Dosering.

Retsevmo som monoterapi är avsett för behandling av vuxna och barn från 2 års ålder med:

– RET-fusionspositiv avancerad tyreoideacancer som är radioaktivt jod-refraktära (om radioaktiv jod är lämpligt). För patientselektion baserat på biomarkörer, se avsnitt Dosering.

– RET-muterad avancerad medullär tyreoideacancer (MTC). För patientselektion baserat på biomarkörer, se avsnitt Dosering.

– RET-fusionspositiv avancerade solida tumörer, där behandlingsalternativ som inte är riktade mot RET ger begränsad klinisk nytta eller har uttömts (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakodynamik). För patientselektion baserat på biomarkörer, se avsnitt Dosering.

Nyttan med selperkatinib har fastställts i enarmade studier vilka omfattar ett relativt litet urval av patienter vars tumörer uppvisar RET-genfusion. Baserat på objektiv responsfrekvens och responsduration i ett begränsat antal tumörtyper har selperkatinib visat gynnsamma effekter. Effekten kan vara kvantitativt annorlunda beroende på tumörtyp och samtidig annan genomisk förändring (se avsnitt Farmakodynamik). Av dessa skäl skall selperkatinib endast användas om det inte finns några behandlingsalternativ för vilka klinisk nytta har fastställts, eller om sådana behandlingsalternativ har uttömts (dvs. inga tillfredsställande behandlingsalternativ).

Allvarliga, livshotande eller dödliga fall av ILD/pneumonit har rapporterats hos patienter som behandlats med selperkatinib (se avsnitt Biverkningar). Övervaka patienter med avseende på lungsymtom som tyder på ILD/pneumonit. Patienter som uppvisar akuta eller förvärrade luftvägssymtom som kan tyda på ILD (t.ex. dyspné, hosta och feber) ska omedelbart undersökas för ILD. Gör uppehåll med

selperkatinib och behandla som medicinskt lämpligt. Baserat på svårighetsgraden av ILD/pneumonit ska dosen av selperkatinib antingen sättas ut temporärt, minskas eller sättas ut permanent (se avsnitt Dosering).

Förhöjt ALAT grad ≥3 och ASAT grad ≥3 rapporterades hos patienter som fick selperkatinib (se avsnitt Biverkningar). ALAT och ASAT ska kontrolleras innan selperkatinibbehandling inleds, varannan vecka under de första 3 månaderna, en gång i månaden under de följande 3 månaderna, och i övrigt när kliniskt indicerat. Selperkatinibdosen kan behöva justeras beroende på graden av ALAT- eller ASAT- förhöjning (se avsnitt Dosering).

Hypertoni rapporterades hos patienter som fick selperkatinib (se avsnitt Biverkningar). Patientens blodtryck ska kontrolleras innan selperkatinibbehandling inleds, samt under behandlingen och behandlas efter behov med rutinmässig blodtryckssänkande behandling. Selperkatinibdosen kan behöva justeras beroende på graden av blodtryckshöjning (se avsnitt Dosering). Selperkatinib ska sättas ut permanent om medicinskt signifikant hypertoni inte kan kontrolleras med blodtryckssänkande läkemedel.

Förlängt QT-intervall rapporterades hos patienter som fick selperkatinib (se avsnitt Farmakodynamik). Selperkatinib ska användas med försiktighet till patienter med medfött långt QT-syndrom, förvärvat långt QT- syndrom, eller andra kliniska tillstånd som predisponerar för arytmier.

Innan behandling med selperkatinib inleds ska patienterna ha ett QTcF-intervall på ≤470 ms (≤440 ms för patienter yngre än 12 år) och serumelektrolyter inom det normala referensintervallet. Elektrokardiogram och serumelektrolyter ska kontrolleras hos alla patienter efter en veckas behandling med selperkatinib, minst en gång i månaden under de första 6 månaderna och i övrigt när kliniskt indicerat, med frekvensen anpassad efter riskfaktorer som diarré, kräkningar och/eller illamående. Hypokalemi, hypomagnesemi och hypokalcemi ska korrigeras innan selperkatinib sätts in, samt under behandlingen. QT-intervallet ska kontrolleras med EKG mer frekvent hos patienter som samtidigt behöver behandling med läkemedel som är kända för att förlänga QT-intervallet.

Selperkatinibdosen kan behöva justeras eller behandlingen avbrytas (se avsnitt Dosering).

Hypotyreos rapporterades hos patienter som fick selperkatinib (se avsnitt Biverkningar). Mätning av sköldkörtelfunktion rekommenderas för alla patienter före insättning av selperkatinib. Patienter med hypotyreos bör behandlas enligt klinisk praxis innan behandlingsstart. Alla patienter bör observeras noggrant under behandling med selperkatinib avseende tecken och symtom på sköldkörteldysfunktion, och tyrodeafunktionen bör undersökas regelbundet under behandlingen. Patienter som utvecklar sköldkörteldysfunktion bör behandlas enligt klinisk praxis. Patienter kan få ett otillräckligt svar på substitutionsbehandling med levotyroxin (T4) då selperkatinib kan hämma omvandlingen av levotyroxin till trijodtyronin (T3) och tillskott med liotyronin kan behövas (se avsnitt Interaktioner).

Samtidig användning av starka CYP3A4-inducerare ska undvikas på grund av risken för minskad effekt av selperkatinib (se avsnitt Interaktioner).

Fertila kvinnor måste använda ett högeffektivt preventivmedel under behandlingen och i minst en vecka efter den sista dosen selperkatinib. Män vars partner är en fertil kvinna måste använda ett

effektivt preventivmedel under behandlingen och i minst en vecka efter den sista dosen selperkatinib (se avsnitt Graviditet och amning).

Baserat på icke-kliniska säkerhetsresultat kan såväl manlig som kvinnlig fertilitet försämras av behandling med Retsevmo (se avsnitt Graviditet och amning och Prekliniska säkerhetsuppgifter). Både män och kvinnor bör söka rådgivning om fertilitetsbevarande åtgärder före behandlingen.

Överkänslighet rapporterades hos patienter som fick selperkatinib. Majoriteten av dessa fall sågs hos patienter med NSCLS som tidigare behandlats med anti-PD-1- eller anti-PD-L1-behandling (se avsnitt Biverkningar). Tecken och symtom på överkänslighet inkluderade feber, hudutslag och artralgi eller myalgi, med samtidigt minskat antal trombocyter eller förhöjda aminotransferaser. Gör uppehåll med selperkatinib vid överkänslighet och sätt in behandling med kortikosteroider. Selperkatinibdosen kan behöva justeras beroende på graden av överkänslighetsreaktion (se avsnitt Dosering). Steroidbehandlingen ska fortsätta tills patienten når måldosen och därefter trappas ned. Sätt ut selperkatinib permanent vid återkommande överkänslighet.

Allvarliga och även dödliga blödningar har rapporterats hos patienter som får selperkatinib (se avsnitt Biverkningar).

Sätt ut selperkatinib permanent hos patienter med livshotande blödning eller återkommande allvarlig blödning (se avsnitt Dosering).

Fall av TLS har observerats hos patienter vilka behandlats med selperkatinib. Riskfaktorer för TLS inkluderar hög tumörbörda, preexisterande kronisk njursvikt, oliguri, dehydrering, hypotoni och sur urin. Dessa patienter bör övervakas noggrant och behandlas såsom kliniskt indicerat. Lämplig profylax inklusive hydrering bör övervägas.

Epifyseolys av lårbenshuvudet har rapporterats hos pediatriska patienter (<18 år) som får selperkatinib (se avsnitt Biverkningar). Patienter ska övervakas med avseende på symtom som tyder på Epifyseolys av lårbenshuvudet och behandlas på medicinskt och kirurgiskt lämpligt sätt.

Stevens-Johnsons syndrom (SJS), som kan vara livshotande eller dödligt, har rapporterats i samband med behandling med selperkatinib (se avsnitt Biverkningar). Patienter bör informeras om tecken på allvarliga kutana biverkningar samt omedelbart söka medicinsk rådgivning av läkare när de observerar indikativa tecken eller symtom. Vid tecken och symtom som tyder på dessa reaktioner bör selperkatinib omedelbart sättas ut och en alternativ behandling övervägas (vid behov). Om en patient utvecklat en allvarlig kutan biverkning såsom SJS vid användning av selperkatinib får behandling med selperkatinib aldrig återupptas.

Den sammanställda frekvensen biverkningar är rapporterade från patienter vilka behandlats med selperkatinib från en fas 1/2-studie öppen, multicenter, doseskalerande (LIBRETTO-001) och från två

fas 3-studier öppna, multicenter, randomiserade (LIBRETTO-431 och LIBRETTO-531) sammanfattade.

De vanligaste (≥ 1,0 %) allvarliga biverkningarna är pneumoni (5,3 %), blödning (2,4 %), buksmärta (2,1 %), sänkning av natrium i blodet (2,0 %), diarré (1,5 %), överkänslighet (1,4 %), kräkning (1,3 %), förhöjt serumkreatinin (1,3 %), pyrexi (1,3 %), urinvägsinfektion (1,3 %), förhöjt alaninaminotransferas (ALAT) (1,0 %) och förhöjt aspartataminotransferas (ASAT) (1,0 %). Retsevmo sattes ut permanent på grund av biverkningar under behandlingen, oavsett orsak, hos 8,8 % av patienterna. De mest vanliga biverkningarna som resulterade i permanent utsättning (tre eller fler patienter) var förhöjt ALAT (0,7 %), fatigue (0,5 %), förhöjt ASAT (0,4 %), förhöjt bilirubin i blodet (0,3 %), pneumoni (0,3 %), trombocytopeni (0,3 %), blödning (0,3 %) och överkänslighet (0,3 %).

Den sammanställda frekvensen och allvarlighetsgrad av biverkningar som rapporterats hos patienter som behandlats med selperkatinib i studierna LIBRETTO-001, LIBRETTO-431 och LIBRETTO-531 presenteras i tabell 5.

Biverkningarna är indelade efter MedDRA organsystem och frekvens.

Frekvensgrupperna definieras enligt följande: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Mediantiderna för behandling med selperkatinib var 30,09 månader (studie LIBRETTO-001), 16,7 månader (studie LIBRETTO-431) och 14,9 månader (LIBRETTO-531).

^a Urinvägsinfektioner inkluderar urinvägsinfektion, cystit, urosepsis, escherichia urinvägsinfektion, escherichia pyelonefrit, njurinfektion, nitriturin närvarande, pyelonefrit, uretrit, bakteriell urinvägsinfektion och urogenital svampinfektion.

^b Lunginflammation inkluderar lunginflammation, lunginfektion, lunginflammation aspiration, empyema, lungkonsolidering, pleurainfektion, lunginflammation bakteriell, lunginflammation stafylokock, atypisk lunginflammation, lungabscess, pneumocystis jirovecii lunginflammation, lunginflammation pneumokock, lunginflammation respiratorisk syncytial viral, infektiös pleuravätskeutgjutning och viral lunginflammation. ^c Överkänslighetsreaktioner visade sig som makulopapulärt utslag, ofta föregånget av feber med artralgi/myalgi under den första behandlingscykeln (oftast mellan dag 7 och 21).

^d Överkänslighet inkluderar läkemedelsöverkänslighet och överkänslighet.

^e Huvudvärk inkluderar huvudvärk, sinuit och spänningshuvudvärk.

^f Yrsel inkluderar yrsel, svindel, presynkope och postural yrsel.

^g Elektrokardiogram QT förlängt inkluderar elektrokardiogram QT förlängt och Elektrokardiogram QT-intervall onormalt.

^h Hypertoni inkluderar högt blodtryck och förhöjt blodtryck.

ⁱ Blödning inkluderar näsblod, hemoptys, kontusion, hematuri, rektal blödning, vaginal blödning, cerebral blödning, traumatiskt hematom, förekomst av blodurin, konjunktival blödning, ekkymos, tandköttsblödning, hematochezi, petekier, blodblåsor, spontanhematom, hematom i bukväggen, anal blödning, angina bullosa haemorrhagica, disseminerad intravaskulär koagulation, ögonblödning, gastrisk blödning, gastrointestinal blödning, intrakranial blödning, blödning subkutan, hemorrojdblödning, leverhematom, intraabdominal blödning, blödning i mun, esofagusblödning, bäckenhematom, periorbitalt hematom, periorbitalt blödning,

pharynxblödning, lungkontusion, purpura, retroperitonealt hematom, hudblödning, subaraknoidal blödning, divertikel intestinal hemorragisk, ögonhematom, hematemes, blödning, hemorragisk stroke, leverblödning, larynxblödning, nedre gastrointestinal blödning, melena, menorragi, ockult blodpositiv, post-operativ blödning, postmenopausal blödning, retinal blödning, skleral blödning, subdural blödning, traumatisk hemothorax, tumörblödning, övre gastrointestinala blödning, livmoderblödning, kärlpunktshematom, hemartros och hematom. ^j Interstitiell lungsjukdom (ILD)/pneumonit inkluderar interstitiell lungsjukdom, pneumonit, strålningspneumonit, restriktiv lungsjukdom, akut andningssviktsyndrom, alveolit, bronkiolit, Langerhans cellhistiocytos, pulmonell strålningsskada, cystisk lungsjukdom, lunginfiltration och lungopacitet. ^k Diarré inkluderar diarré, anal inkontinens, brådskande avföring, frekventa tarmrörelser och gastrointestinal hypermotilitet.

^l Muntorrhet inkluderar muntorrhet och torrhet i slemhinnan.

^m Buksmärta inkluderar buksmärtor, övre buksmärtor, obehag i buken, nedre buksmärtor och magsmärtor. ⁿ Kräkningar inkluderar kräkningar, kväljningar och uppstötningar.

^o Stomatit inkluderar stomatit, munsår, slemhinneinflammation och blåsor i munslemhinnan. ^p Kylös ascites inkluderar kylös ascites och ascites kylös (MedDRA LLTs).

^q Utslag inkluderar utslag, utslag makulopapulärt, dermatit, hudexfoliering, makulära utslag, erytematösa utslag, urtikaria, allergisk dermatit, exfoliativa utslag, papulära utslag, morbilliforma utslag, pruritiska utslag, vesikulära utslag, fjärilsexantem, follikulära utslag, generaliserade utslag, pustulära utslag och hudreaktioner. ^r från data efter marknadsföring.

^s Epifyseolys av lårbenshuvudet har varit vanligt förekommande (6,4 %) hos pediatriska patienter (<18 år) som behandlats med selperkatinib (n=47).

^t Erektil dysfunktion observerades som mycket vanligt förekommande (12,4 %) hos manliga patienter som behandlades med selperkatinib i de kliniska prövningarna (n=986) ^u Ödem inkluderar perifert ödem, ansiktsödem, Ödem runt ögonhåla, svullnad ansikte, lokaliserat ödem, perifer svullnad, generaliserat ödem, ögonlocksödem, ögonsvullnad, lymfödem, könsödem, pungsvullnad, angioödem, ögonödem, ödem, pungödem, hudödem, svullnad, orbital oedema, testikelsvullnad, vulvovaginal svullnad, orbital svullnad, penisödem, periorbital svullnad och svullnad av ögonlock.

^v Trötthet inkluderar trötthet, asteni och sjukdomskänsla.

^w Baserat på laboratorieanalyser. Procentandelen beräknas på antalet patienter med bedömning från baslinjen och minst en bedömning efter baslinjen som nämnare.

Förhöjda aminotransferaser (asat/alat)

Baserat på laboratorieanalyser rapporterades förhöjt ALAT och ASAT hos 59,4 % respektive 61,0 % av patienterna. ALAT- eller ASAT-förhöjning av grad 3 eller grad 4 rapporterades hos 14,1 % respektive 9,5 % av patienterna.

Mediantiden till debut i LIBRETTO-001 var 4,7 veckor (intervall: 0,7-227,9) för ASAT-förhöjning och 4,4 veckor (intervall: 0,9-186,1) för ALAT-förhöjning. Mediantiden till debut i LIBRETTO-431 var 5,1 veckor (intervall: 0,7-88,1) för ASAT-förhöjning och 5,1 veckor (intervall: 0,7-110,9) för ALAT-förhöjning. Mediantiden till debut i LIBRETTO-531 var 6,1 veckor (intervall: 0,1-85,1) för ASAT-förhöjning och 6,1 veckor (intervall: 0,1-85,1) för ALAT-förhöjning.

Dosjustering rekommenderas för patienter som utvecklar ALAT- eller ASAT-förhöjning av grad 3 eller 4 (se avsnitt Dosering).

Förlängt qt-intervall

Bland de 837 patienter i LIBRETTO-001 vilka hade en genomgång av EKG-data visade att 8,1 % av patienterna hade ett högsta QTcF-värde efter baslinjen på >500 ms, och 21,6 % av patienterna hade en högsta förlängning av QTcF-intervallet från baslinjen på >60 ms. Av de 156 patienter i LIBRETTO- 431 som hade en genomgång av EKG-data hade 5,1 % av patienterna > 500 ms maximalt QTcF-värde efter studiestart och 16,7 % av patienterna hade en maximal förlängning på >60 ms från baslinjen i QTcF-intervall. Av de 191 patienter i LIBRETTO-531 som hade en genomgång av EKG-data hade 3,7 % av patienterna > 500 ms maximalt QTcF-värde efter studiestart och 17,8 % av patienterna hade en maximal förlängning på >60 ms av QTcF-intervallet från baslinjen.

I studierna LIBRETTO-001, LIBRETTO-431 och LIBRETTO-531 fanns inga rapporter om torsades de pointes händelser av grad ≥3 eller kliniskt signifikanta behandlingsrelaterade arytmier, kammartakykardi, kammarflimmer eller kammarfladder. Dödsfall i form av plötslig död och hjärtstillestånd rapporterades hos patienter med betydande anamnes av hjärtsjukdom. I samtliga studier

avbröt 2 patienter (0,2 %) behandlingen med selperkatinib på grund av QT-förlängning. Retsevmobehandlingen kan vid behov avbrytas eller dosjusteras (se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet).

Hypertoni

Hos de 837 patienter som gjorde blodtrycksmätningar i LIBRETTO-001 studien var den högsta ökningen av det systoliska blodtrycket från baslinjen i median 32 mmHg (intervall: –15, +100). Resultaten för det diastoliska blodtrycket var likartade men ökningarna var av mindre storlek. Endast 10,3 % av patienterna i LIBRETTO-001 hade samma blodtryck som vid baslinjen under hela behandlingstiden, 40,7 % fick en ökning med 1 grad, 38,5 % med 2 grader och 9,8 % med 3 grader. En behandlingsframkallad hypertoni-biverkan rapporterades hos 44,8 % av patienter med hypertoni- anamnes (28,2 % med grad 3, 4) och 41,7 % av patienterna utan hypertoni i anamnesen (14,1 % med grad 3 eller 4).

Av de 154 patienter som behandlades med selperkatinib och som gjorde blodtrycksmätningar i LIBRETTO-431 behöll 23,4 % av patienterna samma blodtryck som vid baslinjen under hela behandlingen, 49,4 % hade en ökning med 1 grad, 22,7 % med 2 grader och 3,3 % med 3 grader. Av de 192 patienter som behandlades med selperkatinib och som gjorde blodtrycksmätningar i LIBRETTO-531 behöll 20,8 % av patienterna samma blodtryck som vid baslinjen under hela behandlingen, 43,8 % hade en ökning med 1 grad, 27,6 % med 2 grader och 6,8 % med 3 grader. 19,8 % av patienterna i LIBRETTO-001, 20,3 % av patienterna i LIBRETTO-431, 19,2 % av patienterna i LIBRETTO-531 uppvisade behandlingsframkallad grad 3 hypertoni (definierat som ett högsta systoliskt blodtryck överstigande 160 mmHg). Behandlingsframkallad hypertoni grad 4 rapporterades hos 0,1 % av patienterna i LIBRETTO-001, i LIBRETTO-431 och LIBRETTO-531 rapporterades inga.

Två patienter (0,2 %) avbröt behandlingen permanent på grund av hypertoni i LIBRETTO-001, inga patienter avbröt i LIBRETTO-431 och LIBRETTO-531. Dosjustering rekommenderas för patienter som utvecklar hypertoni (se avsnitt Dosering). Selperkatinib ska sättas ut permanent om medicinskt signifikant hypertoni inte kan kontrolleras med blodtryckssänkande behandling (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Överkänslighet

Tecken och symtom på överkänslighet inkluderade feber, hudutslag och artralgi eller myalgi, med samtidigt minskat antal trombocyter eller förhöjda aminotransferaser.

I studien LIBRETTO-001 hade 24,0 % (201/837) av patienterna som behandlats med selperkatinib tidigare fått anti-PD-1- eller anti-PD-L1-behandling. Överkänslighet inträffade hos totalt 5,7 % (48/837) av patienterna som fick selperkatinib. Grad 3 överkänslighet inträffade hos 1,9 % (16/837) av patienterna.

Av de 48 patienterna i LIBRETTO-001 med överkänslighetsreaktioner hade 54,2 % (26/48) NSCLC och tidigare fått anti-PD-1- eller anti-PD-L1-behandling.

Grad 3 överkänslighet inträffade hos 3,5 % (7/201) av de patienter som tidigare behandlats med anti- PD-1- eller anti-PD-L1 i LIBRETTO-001.

I LIBRETTO-001 var mediantiden till överkänslighetsreaktion 1,9 veckor (intervall: 0,7 till 203,9 veckor): 1,7 veckor hos patienter med tidigare anti-PD-1- eller anti-PD-L1-behandling och 4,4 veckor hos patienter som inte tidigare fått anti-PD-1- eller anti-PD-L1 immunterapi.

I studien LIBRETTO-531 inkluderades patienter med avancerad eller metastaserad MTC. Överkänslighet inträffade hos 1 patient (0,5 % [1/193]) som fick selperkatinib. Denna patient hade överkänslighet av grad 3.

Retsevmobehandlingen kan vid behov avbrytas eller dosjusteras (se avsnitt Dosering).

Blödningar

Blödningar av grad ≥3 förekom hos 2,5% av patienterna som behandlades med selperkatinib i studierna LIBRETTO-001, LIBRETTO-431 och LIBRETTO-531. I LIBRETTO-001 fick 4 fall (0,5%) dödlig utgång; två fall med cerebral blödning och ett fall vardera med blödning på

trakeostomistället och hemoptys. Inga fall med dödlig utgång rapporterades hos patienter behandlade med selperkatinib i LIBRETTO-431 eller LIBRETTO-531. Mediantiden till debut var 34,1 veckor (intervall; 0,1 till 234,6 veckor) i LIBRETTO-001,16,8 veckor (intervall; 1,1 till 94,1 veckor) i LIBRETTO-431 och 10,7 veckor (intervall 1,0 till 124,1) i LIBRETTO-531.

Selperkatinib ska sättas ut permanent hos patienter med livshotande blödning eller återkommande allvarlig blödning (se avsnitt Dosering).

Pediatrisk population I LIBRETTO-001 deltog 3 patienter <18 år (intervall; 15–17 år) med RET muterad MTC. I LIBRETTO-121 deltog 11 patienter <18 år (intervall; 2–17 år) med RET muterad MTC, 13 patienter <18 år (intervall; 6–17 år) med RET-fusionspositiv tyreoideacancer och 6 patienter <18 år (intervall; 5–15 år) med RET-genförändrade solida tumörer, varav 3 var patienter med RET-fusionspositiva solida tumörer. I LIBRETTO-531 deltog 1 patient, 12 år gammal med RET muterad MTC. Fall av epifyseolys av lårbenshuvudet har rapporterats hos patienter <18 år som behandlats med selperkatinib (se avsnitt Varningar och försiktighet). Inga andra unika säkerhetsfynd för barn under 18 år har identifierats.

Tabell över biverkningar i LIBRETTO-121

Frekvensen och allvarlighetsgraden för biverkningar rapporterade hos patienter ≤ 21 år behandlade med selperkatinib i studien LIBRETTO-121 redovisas i tabell 6.

Biverkningarna klassificeras enligt MedDRA:s organsystem och frekvens.

Frekvensgrupperna definieras enligt följande konvention: mycket vanliga (≥ 1/10); vanliga (≥ 1/100, < 1/10); mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100); sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000); mycket sällsynta (< 1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Mediantiden för behandling med selperkatinib var 30,26 månader.

^#Av de 36 patienterna i LIBRETTO-121 var 31 patienter yngre än 18 år och 5 patienter var mellan 18 och 21 år.

^a Urinvägsinfektioner inkluderar urinvägsinfektion och cystit.

^b Lunginflammation inkluderar lunginflammation och lunginflammation respiratorisk syncytial viral. ^c Överkänslighetsreaktioner visade sig som makulopapulärt utslag, ofta föregånget av feber med artralgi/myalgi under den första behandlingscykeln (oftast mellan dag 7 och 21).

^d Överkänslighet inkluderar läkemedelsöverkänslighet och överkänslighet.

^e Hypotyreos inkluderar hypotyreos, förhöjt tyreoideastimulerande hormon och förhöjt tyreoglobulin. ^f QT-förlängning på EKG inkluderar QT-förlängning på EKG och förlängt QRS-komplex på EKG. ^g Blödning inkluderar näsblod, hematuri, förlängd partiell tromboplastintid, anal blödning, blod i urinen, hemoptys, menorragi och blödning i mun.

^h Diarré inkluderar diarré och anal inkontinens.

ⁱ Buksmärta inkluderar buksmärtor, övre buksmärtor, obehag i buken.

^j Hudutslag inkluderar utslag makulopapulärt, utslag, erytematösa utslag och urtikaria. ^k Muskuloskeletal smärta inkluderar artralgi, smärta i extremitet, ryggsmärta, icke-kardiell bröstsmärta, skelettsmärta, muskuloskeletal bröstsmärta, muskuloskeletal smärta och halsryggsmärta. ^l Erektil dysfunktion hos patienter av manligt kön behandlade med selperkatinib. Nämnaren är justerad på grund av könsspecifik biverkning hos män (n=19)

^m Trötthet inkluderar trötthet, asteni och sjukdomskänsla.

ⁿ Ödem inkluderar ansiktsödem, perifert ödem, ödem runt ögonhåla, generaliserat ödem, lokalt ödem och svullnad.

^o Baserat på laboratorieanalyser. Procentandelen beräknas på antalet patienter med bedömning från baslinjen och minst en bedömning efter baslinjen som nämnare.

Äldre

Bland de patienter som fick selperkatinib i LIBRETTO-001 studien var 24,7 % ≥65-74 år, 8,6 % var 75-84 år och 1,0 % var ≥85 år. Bland de patienter som fick selperkatinib iLIBRETTO-431 studien var 26,6 % ≥65-74 år, 9,5 % var 75-84 år och 1,3 % var ≥85 år. Bland de patienter som fick selperkatinib i LIBRETTO-531 studien var 20,2 % ≥65-74 år, 5,2 % var 75-84 år och ingen var ≥85 år. Frekvensen av allvarliga biverkningar var högre hos patienter som var ≥65-74 år (58,0 %), 75-84 år (62,5 %) och ≥85 år (100,0 %) än hos patienter som var <65 år (46,7 %) i LIBRETTO-001. I LIBRETTO-431 var ≥65-74 år (38,1 %), 75-84 år (46,7 %) och ≥85 år (50,0 %) än hos patienter som var <65 år (31,1 %). I LIBRETTO-531 var frekvensen av allvarliga biverkningar högre hos patienter 75-84 år (50 %) än hos patienter som var <65 år (20,8 %) och 65-74 år (17,9 %).

I LIBRETTO-001 studien var frekvensen av biverkningar som ledde till utsättning av selperkatinib högre hos patienter som var ≥65-74 år (10,1 %), 75-84 år (19,4 %) och ≥85 år (37,5 %) än hos patienter som var <65 år (7,6 %). I LIBRETTO-431 studien var frekvensen av biverkningar som ledde till utsättning av selperkatinib högre hos patienter som var ≥65-74 år (14,3 %), 75-84 år (20,0 %) än hos patienter som var <65 år (7,1 %). Inga patienter ≥85 år sattes ut selperkatinib på grund av biverkningar. I LIBRETTO-531 studien var frekvensen för biverkningar som ledde till utsättning av selperkatinib högre hos patienter som var 75-84 år (10,0 %) och ≥65-74 år (7,7 %) än hos patienter som var <65 år (3,5 %).

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella biverkningssystemet listat i bilaga V.

Farmakoterapeutisk grupp: Antineoplastiska och immunmodulerande medel, antineoplastiska medel, proteinkinashämmare, ATC-kod: L01EX22

Selperkatinib är en hämmare av RET-tyrosinkinasreceptorn (RET = rearranged during transfection). Selperkatinib hämmade vildtyp-RET och flera muterade RET-isoformer, liksom VEGFR1 och VEGFR3, med IC50-värden från 0,92 nM till 67,8 nM. I andra enzymanalyser hämmade selperkatinib även FGFR 1, 2 och 3 vid högre koncentrationer som fortfarande kunde uppnås kliniskt. I en bindningsanalys vid koncentrationen 1 µM selperkatinib sågs en signifikant antagonistbindande aktivitet (>50 %) för 5-HT-transportören (serotonin) (70,2 % antagonist) och α2C-adrenoreceptorn (51,7 % antagonist). Koncentrationen 1 µM är cirka 7 gånger högre än maximal obunden plasmakoncentration vid den effektiva selperkatinibdosen.

Vissa punktmutationer i RET eller kromosomala omfördelningar som involverar fusion av RET och olika partners inom läsramen, kan leda till konstitutivt aktiverade chimära RET-fusionsproteiner som kan vara drivande i cancerutvecklingen genom att främja cellproliferation i tumörcellinjerna. I

tumörmodeller in vitro och in vivo uppvisade selperkatinib aktivitet mot tumören i celler med konstitutiv aktivering av RET-protein som resultat av genfusioner och -mutationer, såsom CCDC6-RET, KIF5B-RET, RET V804M och RET M918T. Dessutom uppvisade selperkatinib effekt mot tumörer hos möss med en intrakraniellt implanterad RET-fusionspositiv tumör från en patient.

Hjärtats elektrofysiologi I en grundlig QT-studie på 32 friska försökspersoner, med positiv kontroll, påvisades inga större förändringar (dvs. >20 ms) av QTcF-intervallet vid selperkatinibkoncentrationer som motsvarar dem som ses vid ett terapeutiskt doseringsschema. En analys av exponering–respons tydde på att supraterapeutiska koncentrationer kunde leda till ett förlängt QTc på >20 ms.

Hos patienter som fick selperkatinib rapporterades förlängt QT-intervall. Behandlingsavbrott eller dosjustering kan därför behövas hos patienterna (se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet).

Effekten av Retsevmo har utvärderats hos vuxna patienter med RET-fusionspositiv avancerad NSCLC, RET-fusionspositiv avancerad tyreoideacancer, andra RET-fusionspositiva solida tumörer och hos vuxna och ungdomar med RET-muterad avancerad MTC, som deltog i en öppen klinisk enarmad multicenterprövning i fas 1/2: LIBRETTO-001-studien. Effekten av Retsevmo vid RET-fusionspositiv NSCLC bekräftades i fas 3-studien LIBRETTO-431 (se avsnitt RET-fusionspositiv behandlingsnaiv NSCLC). Effekten av Retsevmo vid RET-mutanterad MTC bekräftades i fas 3-studien LIBRETTO- 531 (se avsnitt Vandetanib och kabozantinib naiv RET-muterad medullär tyreoideacancer (MTC)).

LIBRETTO-001 studien bestod av två delar: fas 1 (doseskalering) och fas 2 (dosexpansion). Primärt syfte med fas 1 var att fastställa den rekommenderade dosen selperkatinib för fas 2. Primärt syfte med fas 2 var att utvärdera selperkatinibs antitumorala effekt genom att bestämma objektiv responsfrekvens (ORR), enligt bedömning av en oberoende granskningskommitté. Patienter med mätbar eller icke- mätbar sjukdom, bedömt enligt RECIST 1.1, med evidens på en RET-genförändring i tumören inkluderades. Patienter med metastaser i centrala nervsystemet (CNS) kunde delta i prövningen om de var stabila, medan patienter med symtomatisk primär CNS-tumör, metastaser, leptomeningeal karcinomatos eller ryggmärgskompression exkluderades. Patienter med annan känd förändring som driver cancerutveckling förutom RET, patienter med kliniskt signifikant pågående kardiovaskulär sjukdom eller med hjärtinfarkt i anamnesen, eller med QTcF-intervall på >470 ms, exkluderades.

Patienter i fas 2-delen av studien fick Retsevmo 160 mg peroralt två gånger dagligen fram till oacceptabla biverkningar eller sjukdomsprogression. Förändring av RET-genen bestämdes prospektivt på lokala laboratorier med nästa-generationssekvensering (NGS), polymeraskedjereaktion (PCR) eller fluorescerande in situ-hybridisering (FISH). De primära effektmåtten var ORR bedömt av en blindad oberoende granskningskommitté (IRC) i enlighet med RECIST v.1.1. Sekundära effektmått inkluderade responsduration (DOR), progressionsfri överlevnad (PFS) och total överlevnad (OS).

LIBRETTO-431

KI = konfidensintervall, CR = komplett respons, NE = kan inte beräknas, PR = partiell respons *Medianduration för uppföljningen var 17,97 månader (25:e; 75:e percentilen: 12,32, 21,03) i selperkatinib-armen och 14,55 månader (25:e; 75:e percentilen: 9,69, 20,73) i kontrollarmen. Brytdatum: 01 maj 2023

Brytdatum: 01 maj 2023

Totalöverlevnaden var inte mogen vid tidpunkten för den primära PFS-analysen. Vid tidpunkten för en uppdaterad deskriptiv interims analys av totalöverlevnad (motsvarande 43 % av för-definierade OS- händelser som behövdes för final analys, datalås 1 maj 2024) observerades 75 händelser i ITT- populationen med riskkvot (HR) på 1,259 ([95 % KI: 0,777, 2,040]; p=0,3496) i de två armarna. Vid 30 månader var den estimerade totalöverlevnaden 71 % (95 % KI: 63, 78) i selperkatinib-armen och 76 % (95 % KI: 66, 84) i kontrollarmen. Totalöverlevnad kan påverkas av obalansen i behandlingarna efter progression. Av 68 patienter med sjukdomsåterfall i kontrollarmen fick 50 patienter (74 %) selperkatinib vid progression. Av 71 patienter med sjukdomsåterfall i selperkatinib- armen fick 16 (23 %) kemoterapi och/eller behandling med immunkontrollpunktshämmare (immune check point inhibitors) behandling, 44 patienter (62 %) fick fortsatt selperkatinib.

I ITT-Pembrolizumab-populationen fördröjde selperkatinib signifikant tiden till försämring av patientrapporterade NSCLC-symtom, mätt med NSCLC-SAQ totalpoäng (ökning ≥2 poäng) jämfört med kontrollen (HR: 0,34 [95 % KI: 0,20; 0,55]. Mediantid uppnåddes inte för selperkatinib-armen, motsvarande mediantid för kontrollarmen var 1,9 månader [95 % KI: 0,7; 6,6]). Selperkatinib fördröjde dessutom signifikant tiden till bekräftad försämring av den fysiska funktionen samt bibehöll den allmänna livskvaliteten över tid.

Libretto-001

Av de 362 RET-fusionspositiva NSCLC-patienter som inkluderades i LIBRETTO-001 var 69 behandlingsnaiva. Medianåldern var 63 år (intervall 23 år till 92 år). 62,3 % av patienterna var kvinnor. 69,6 % av patienterna var vita, 18,8 % var asiatiska, 5,8 % var svarta och 69,6 % rökte aldrig. De flesta patienter (98,6 %) hade metastaserad sjukdom vid rekryteringen och 23,2 % hade CNS- metastaser vid baslinjen enligt bedömning av utredaren. ECOG-status rapporterades som 0–1 (94,2 %) eller 2 (5,8 %). Den vanligaste fusionspartnern var KIF5B (69,6 %), följt av CCDC6

(14,5 %) och sedan NCOA4 (1,4 %). Effektresultat för behandlingsnaiva RET-fusionspositiva NSCLC-patienter sammanfattas i tabell 8.

KI = konfidensintervall, CR = komplett respons, PR = partiell respons *Medianduration för uppföljningen var 37,09 månader (25:e; 75:e percentilen: 24,0, 45,1) Brytdatum: 13 januari 2023

Av de 247 patienter som tidigare behandlats med platinuminnehållande kemoterapi in studien LIBRETTO-001. Medianåldern var 61 år (intervall 23 till 81 år). 56,7 % av patienterna var kvinnor. 43,7 % var vita, 47,8 % var asiater, 4,9 % var svarta 66,8 % hade aldrig rökt. De flesta patienterna (98,8 %) hade metastaserad sjukdom vid rekryteringen och 31,2 % hade CNS-metastaser vid baslinjen enligt bedömning av utredaren. ECOG-status rapporterades som 0–1 (97,1 %) eller 2 (2,8 %). Den vanligaste fusionspartnern var KIF5B (61,9 %), följt av CCDC6 (21,5 %) och NCOA4 (2,0 %). Medianantalet tidigare systemiska terapier var 2 (intervall 1–15) och 43,3 % (n = 107/247) fick 3 eller fler tidigare systemiska kurer; tidigare behandlingar inkluderade anti-PD1/PD L1-terapi (58,3%), multikinashämmare (MKI) (31,6%) och taxaner (34,8%); 41,3 % hade annan systemisk terapi. Effektresultat för tidigare behandlad RET-fusionspositiv avancerad NSCLC sammanfattas i tabell 9.

KI = konfidensintervall, CR = komplett respons, PR = partiell respons *Medianduration för uppföljningen var 39,52 månader (25:e; 75:e percentilen: 24,6; 45,0) Brytdatum: 13 januari 2023

CNS ORR bedömd av IRC var 84,6 % (22/26; 95 % KI: 65,1, 95,6) hos 26 patienter med mätbar sjukdom i LIBRETTO-001 studien. CR observerades hos 7 (26,9 %) patienter och PR hos 15 (57,5 %) patienter. Median CNS DOR var 9,36 månader (95 % KI: 7,4, 15,3).

Av de RET-fusionspositiva patienterna med tyreoideacancer naiva till annan systemisk behandling än radioaktiv jod, och som rekryterades till LIBRETTO-001, kunde 24 patienter följas upp i minst 6 månader och ansågs lämpliga för effektbedömning. Medianåldern var 60,5 år (intervall 20 till 84 år). 58,3 % av patienterna var män. 75 % av patienterna var vita. ECOG-funktionsstatus var 0-1 (95,8 %) eller 2 (4,2 %). 100 % av patienterna hade metastaserad sjukdom. 22 av 24 patienter (91,7 %) fick radioaktivt jod innan enrollering och ansågs därmed vara radioaktivt jod-refraktära. Den histologiska bilden hos de 24 patienterna var papillär (n = 23) och lågt differentierad (n = 1). Den vanligaste fusionspartnern var CCDC6 (62,5 %) följt av NCOA4 (29,2 %). Effektresultat för systemiskt behandlingsnaiv RET-fusionspositiv tyreoideacancer sammanfattas i tabell 10.

KI = konfidensintervall, CR = komplett respons, NE = kan inte beräknas, PR = partiell respons *Medianduration för uppföljningen var 54,80 månader (25:e; 75:e percentilen: 32,3, 62,5) Brytdatum: 14 februari 2025

Av de RET-fusionspositiva patienterna med tyreoideacancer som tidigare fått annan systemisk behandling än radioaktiv jod, och som rekryterades till LIBRETTO-001, kunde 41 patienter följas upp i minst 6 månader och ansågs lämpliga för effektbedömning. Medianåldern var 58 år (intervall 25 till 88 år). 43,9 % av patienterna var män. 58,5 % av patienterna var vita, medan 29,3 % var asiater och 7,3 % var svarta. ECOG-funktionsstatus var 0-1 (92,7 %) eller 2 (7,3 %). 100 % av patienterna hade metastaserad sjukdom. Patienterna hade tidigare fått i median 3 systemiska behandlingar (intervall: 1-7). De mest vanliga tidigare behandlingarna inkluderade radioaktivt jod (73,2 %) och MKI (85,4 %). 9,8 % hade fått annan systemisk behandling. Den histologiska bilden hos de 41 patienterna var papillär (n = 31), lågt differentierad (n = 5), anaplastisk (n = 4) och Hurthle-cell (n = 1). Den vanligaste fusionspartnern var CCDC6 (61,0 %) följt av NCOA4 (19,5 %).

Effektresultat för tidigare behandlad RET-fusionspositiv tyreoideacancer sammanfattas i tabell 11.

KI = konfidensintervall, CR = komplett respons, NE = kan inte beräknas, PR = partiell respons *Medianduration för uppföljningen var 33,87 månader (25:e; 75:e percentilen: 12,9; 44,8) Brytdatum: 13 januari 2023

Libretto-531

Effekten av Retsevmo vid RET-muterad MTC bekräftades i LIBRETTO-531, en randomiserad, öppen fas 3 multicenter jämförelsestudie, i vilken selperkatinib jämfördes med läkarens val av kabozantinib eller vandetanib hos patienter med progressiv, avancerad, kinashämmar-naiv RET-muterad MTC. Vuxna eller ungdomar med histologiskt bekräftad, icke-resektabel, lokalt avancerad eller metastaserad MTC utan tidigare behandling med kinashämmare var lämpliga. Patienterna fick 160 mg selperkatinib två gånger dagligen (startdos) eller läkarens val av kabozantinib (140 mg en gång dagligen) eller vandetanib (300 mg en gång dagligen). Patienterna stratifierades efter RET-mutation (M918T jämfört med andra) och den avsedda behandlingen om denne randomiserades till kontrollarmen (kabozantinib jämfört med vandetanib). Det primära effektmåttet var progressionsfri överlevand (PFS) per RECIST 1.1 enligt BICR. Huvudsakliga sekundära effektmått inkluderade överlevnad utan behandlingssvikt (TFFS) och jämförande tolerabilitet, andra sekundära effektmått inkluderade OS och ORR/DOR enligt BICR.

Av de 291 patienter som inkluderades och randomiserades i LIBRETTO-531 för att bilda ITT- populationen, randomiserades 193 patienter till selperkatinib-armen och 98 patienter randomiserades

till kontrollarmen. Av de 98 patienter som randomiserades till kontrollarmen stratifierades 73 till kabozantinib och 25 stratifierades till vandetanib. Medianåldern för patienterna i ITT-populationen var 55 år (intervall: 12 till 84 år). 37,1 % av patienterna var kvinnor. 69,4 % av patienterna var vita, 27,7 % var asiater och 2,9 % var svarta. De flesta patienterna (77 %) hade metastaserad sjukdom vid rekryteringen. ECOG-status rapporterades som 0–1 (98,3 %) eller 2 (1 %). Den vanligaste mutationen var M918T (62,5 %). Studien uppfyllde sitt primära mål med att förbättra progressionsfri överlevnad (PFS) i ITT-populationen. Effektresultaten för ITT-populationen sammanfattas i tabell 12 och figur 2.

KI = konfidensintervall, CR = komplett respons, NE = kan inte beräknas, PR = partiell respons *Överlevnad utan behandlingssvikt definieras som tiden från randomisering till den första förekomsten av: radiologiskt dokumenterad sjukdomsprogression enligt RECIST 1.1, eller oacceptabel toxicitet som lett till att behandlingen avbryts enligt prövarens bedömning, eller dödsfall oavsett orsak. ^#Medianduration för uppföljningen var 11,14 månader (25:e; 75:e percentilen: 5,62; 16,62) i selperkatinib-armen och 12,81 månader (25:e; 75:e percentilen: 6,34; 15,51) i kontrollarmen. Brytdatum: 22 maj 2023

Brytdatum: 22 maj 2023

Vid tidpunkten för primära PFS-analysen observerades i totalöverlevnaden 18 händelser i de två armarna. I ITT-populationen var totalöverlevnadens riskkvot (HR) 0,374 ([95 % KI: 0,147; 0,949]. Censureringsfrekvensen var 95,9 % i selperkatinib-armen och 89,8 % i kontrollarmen.

Jämförande tolerabilitet utvärderades hos 242 patienter (selperkatinib-armen, N=161; kontrollarmen, N=81). Selperkatinib-armen hade en statistiskt signifikant lägre andel av behandlingstid där patienterna rapporterade "höga besvär av biverkningar" (8 %) jämfört med kontrollarmen (24 %) (95 % KI: -23 %, -10 %, p <0,0001) bedömd med Functional Assessment of Cancer Therapy artikel GP5 svar 3 "Ganska mycket" eller 4 "Väldigt mycket".

Vid en senare analys av totalöverlevnad, med ett brytdatum den 11 mars 2024, observerades 26 händelser i de två armarna. HR var 0,275 (95 % KI: 0,124, 0,608). PFS HR för denna analys var 0,202 (95 % KI: 0,128; 0,320) och ORR för selperkatinib var 82,4 % jämfört med 43,9 % för kontrollarmen.

Libretto-001

Av de 324 RET-muterade MTC-patienterna som inkluderades i LIBRETTO-001 var 143 naiva för behandling med kabozantinib och vandetanib. Av dessa var 116 behandlingsnaiva till annan systemisk behandling och 27 hade tidigare fått annan systemisk behandling. Bland patienter som var behandlingsnaiva för kabozantinib och vandetanib var medianåldern 57 år (intervall 15 till 87 år). 2 patienter (1,4 %) var <18 år gamla. 58,0 % av patienterna var män. 86,7 % av patienterna var vita, 5,6 % var asiater, 1,4 % var svarta. De flesta patienter (97,9 %) hade metastaserad sjukdom vid rekryteringen. ECOG-status rapporterades som 0–1 (95,9 %) eller 2 (4,2 %). Den vanligaste mutationen var M918T (60,1 %), följt av extracellulära cysteinmutationer (23,8 %). Effektresultat för kabozantinib och vandetanib behandlingsnaiva RET-muterade MTC-patienter sammanfattas i tabell 13.

KI = konfidensintervall, CR = komplett respons, NE = kan inte beräknas, PR = partiell respons *Medianduration för uppföljningen var 39,4 månader (25:e; 75:e percentilen: 32,3; 45,4). Brytdatum 13 januari 2023

Av de patienter med RET-muterad MTC som rekryterades till LIBRETTO-001, var 152 tidigare behandlad med kabozantinib och/eller vandetanib, och ansågs lämpliga för effektbedömning. Medianåldern var 58 år (intervall 17 till 90 år); 1 patient (0,7 %) var <18 år. 63,8 % av patienterna var män. 90,1 % av patienterna var vita, 1,3 % var asiater, och 1,3 % var svarta. ECOG-funktionsstatus var 0-1 (92,7 %) eller 2 (7,2 %). 98,0 % av patienterna hade metastaserad sjukdom. Den vanligaste fusionspartnern var M918T (65,1 %), följt av extracellulära cysteinmutationer (15,8 %). 100 % (n=152) av patienterna hade fått systemisk behandling tidigare med i median 2 tidigare systemiska regimer och 27,6 % (n=42) hade fått 3 eller fler tidigare behandlingsregimer.

Effektresultat för tidigare behandlad RET-muterad MTC sammanfattas i tabell 14.

KI = konfidensintervall, CR = komplett respons, NE = kan inte beräknas, PR = partiell respons *Medianduration för uppföljningen var 38,3 månader (25:e; 75:e percentilen: 23,0; 46,1) Brytdatum 13 januari 2023

Effekten utvärderades hos 75 patienter med andra RET-fusionspositiva tumörer än NSCLC och tyreoideacancer med sjukdomsprogression under eller efter tidigare systemisk behandling eller som inte haft några tillfredsställande behandlingsalternativ. Medianåldern var 59 år (intervall 21 till 92); 50,7 % var kvinnor; 60,0 % var vita, 34,7 % var asiater och 4,0 % var svarta. ECOG funktionsstatus var 0 - 1 (90,6 %) eller 2 (9,3 %) och 96,0 % av patienterna hade metastaserad sjukdom. 69 patienter (92,0 %) hade tidigare fått systemisk behandling med en median på 2 tidigare systemiska behandlingar

(intervall 0 till 9) och 36,0 % hade haft 3 eller fler tidigare systemiska behandlingar. Inga av patienterna hade tidigare behandlats med en selektiv RET-hämmare. De vanligaste cancerformerna var tjocktarm (29,3 %), pankreas (24,0 %), spottkörtel (6,7 %), sarkom (6,7 %) och kolangiokarcinom (6,7 %). De vanligaste fusionspartnerna var NCOA4 (38,7 %), CCDC6 (20,0%) och KIF5B (8,0 %). Effektresultat för RET-fusionspositiva solida tumörer utöver NSCLC och tyreoideascancer sammanfattas i tabell 15 och tabell 16.

*Medianduration för uppföljningen var 32,23 månader (25:e; 75:e percentilen: 13,3; 50,8) KI = konfidensintervall, CR = komplett respons,NE = kan inte beräknas, PR = partiell respons Brytdatum 14 februari 2025

+ betecknar pågående svar ^a En patient med xantogranulom hade en sjukdom som inte kunde utvärderas med IRC på grund av att huden var den enda sjukdomslokalen. Baserat på prövarens bedömning hade denna patient en CR. KI = konfidensintervall, CR = fullständigt svar, DOR = responsduration, NA = ej tillämpligt NE = kan inte beräknas, ORR = objektiv respons, PR = partiell respons, SD = stabil sjukdom. Brytdatum: 14 februari 2025

På grund av sällsyntheten av RET-fusionspositiv cancer, studerades patienterna över flera tumörtyper och med ett begränsat antal patienter i vissa tumörtyper vilket orsakade osäkerhet i ORR- uppskattningen per tumörtyp. ORR i den totala populationen kanske inte återspeglar det förväntade svaret i en specifik tumörtyp.

Från och med den 8 november 2024 har effekten utvärderats hos 36 patienter i åldern 2 till <20 år i LIBRETTO-121, en pågående fas 1/2-studie på pediatriska patienter med avancerad solida tumörer eller primär CNS-tumör som var RET-genförändrad. Av dessa 36 patienter var 31 yngre än 18 år. Av de 36 patienterna hade 14 patienter RET-muterad MTC, 1 patient hade RET-fusionspositiv MTC, 15 patienter hade RET-fusionspositiv tyreoidacancer, 3 patienter hade RET-fusionspositiva andra solida tumörer och 3 patienter hade RET-muterade andra solida tumörer.

Av de 14 patienterna med RET-muterad MTC var 11 patienter yngre än 18 år, varav 5 var yngre än 12 år. För samtliga 14 patienter var den objektiva responsfrekvensen 57,1 % (95 % KI: 28,9; 82,3), enligt IRC. 5 patienter hade bekräftad komplett respons medan 3 patienter hade bekräftad partiell respons.

För de 14 patienterna kunde mediantiden för responsduration (månader) inte beräknas (95 % KI: 24,9; NE). Frekvensen (%) av patienter med responsduration vid ≥24 månader var 100 % (95 % KI: 100;

100) och vid ≥30 månader var den 83,3 % (95 % KI: 27,3; 97,5).

Av de 15 patienterna med RET-fusionspositiv tyreoideacancer var 13 patienter yngre än 18 år, varav 3 patienter var yngre än 12 år. Av de 15 patienterna hade 7 tidigare behandlats med radioaktivt jod. För samtliga 15 patienter var den objektiva responsfrekvensen 53,3 % (95 % KI: 26,6; 78,7), enligt IRC. 4 patienter hade bekräftad komplett respons medan 4 patienter hade bekräftad partiell respons. För de 15 patienterna kunde mediantiden för responsduration (månader) inte beräknas (95 % KI: NE, NE). Frekvensen (%) av patienter med responsduration vid ≥42 månader var 100 % (95 % KI: 100; 100).

Av de 3 patienterna med RET-fusionspositiva andra solida tumörer var alla 3 patienter yngre än 18 år, varav 1 var yngre än 12 år. Av de 3 patienterna hade 2 patienter bekräftad partiell respons.

Av de 3 patienterna med RET-muterade andra solida tumörer var alla 3 patienter yngre än 18 år, varav 2 var yngre än 12 år. Av de 3 patienterna med RET-muterade andra solida tumörer hade ingen patient respons på behandling med selperkatinib.

Europeiska läkemedelsmyndigheten har strukit kravet att studieresultat ska lämnas in för selperkatinib hos patienter i åldern 6 månader och yngre med solida tumörer (se avsnitt Dosering för information om pediatrisk användning).

Hårda kapslar.

Grå ogenomskinlig kapsel, 6 x 18 mm (storlek 2), märkt med ”Lilly”, ”3977” och ”40 mg” i svart bläck.

Blå ogenomskinlig kapsel, 8 x 22 mm (storlek 0), märkt med ”Lilly”, ”2980” och ”80 mg” i svart bläck.

Selperkatinib metaboliseras via CYP3A4. Läkemedel som kan påverka CYP3A4-enzymets aktivitet kan därför förändra selperkatinibs farmakokinetik.

Selperkatinib är ett substrat till P-glykoprotein (P-gp) och bröstcancerresistensprotein (BCRP) in vitro, dock verkar inte dessa transportörer begränsa det orala upptaget av selperkatinib eftersom dess orala biotillgänglighet är 73 % och exponeringen ökade minimalt vid samtidig administrering av P-gp- hämmaren rifampicin (en ökning av AUC_0-24 för selperkatinib med cirka 6,5 % och av C_max med cirka 19 %).

Substanser som kan öka plasmakoncentrationen av selperkatinib

Samtidig administrering av en engångsdos selperkatinib 160 mg och itrakonazol, en stark CYP3A- hämmare, ökade C_max för selperkatinib med 30 % och AUC med 130 % jämfört med då enbart selperkatinib administrerades. Om starka CYP3A- och/eller P-gp-hämmare, t.ex. ketokonazol, itrakonazol, vorikonazol, ritonavir, sakvinavir, telitromycin, posakonazol och nefazodon, måste ges samtidigt ska selperkatinibdosen reduceras (se avsnitt Dosering).

Substanser som kan minska plasmakoncentrationen av selperkatinib

Samtidig administrering av rifampicin, en stark CYP3A4-inducerare, resulterade i en minskning av AUC för selperkatinib med cirka 87 % och av C_max med cirka 70 % jämfört med då enbart selperkatinib administrerades. Samtidig användning av starka CYP3A4-inducerare, t.ex. karbamazepin, fenobarbital, fenytoin, rifabutin, rifampicin och johannesört (Hypericum perforatum), ska därför undvikas.

Känsliga cyp2c8-substrat

Selperkatinib ökade C_max för repaglinid (ett substrat till CYP2C8) med cirka 91 % och AUC med cirka 188 %. Samtidig administrering av känsliga CYP2C8-substrat (t.ex. amodiakvin, cerivastatin, enzalutamid, paklitaxel, repaglinid, torasemid, sorafenib, rosiglitazon, buprenorfin, selexipag, dasabuvir och montelukast) ska därför undvikas.

Känsliga cyp3a4-substrat

Selperkatinib ökade C_max för midazolam (ett CYP3A4-substrat) med cirka 39 % och AUC med cirka 54 %. Samtidig användning av känsliga CYP3A4-substrat (t.ex. alfentanil, avanafil, buspiron, konivaptan, darifenacin, darunavir, ebastin, lomitapid, lovastatin, midazolam, naloxegol, nisoldipin, sakvinavir, simvastatin, tipranavir, triazolam, vardenafil) ska därför undvikas.

Selperkatinibs löslighet är pH-beroende, med lägre löslighet vid högre pH-värden. Inga kliniskt signifikanta skillnader i selperkatinibs farmakokinetik observerades när substansen administrerades samtidigt med multipla dagliga doser ranitidin (H₂-receptorantagonist) som gavs 2 timmar efter selperkatinibdosen.

Samtidig administrering med multipla dagliga doser omeprazol (en protonpumpshämmare) minskade AUC_0-INF och C_max när selperkatinib gavs i fastande tillstånd. Samtidig administrering med multipla dagliga doser omeprazol ledde inte till någon signifikant förändring av AUC_0-INF eller C_max för selperkatinib när Retsevmo gavs tillsammans med föda.

Selperkatinib hämmar det renala transportproteinet MATE1 (multidrug and toxin extrusion protein 1). In vivo kan interaktioner mellan selperkatinib och kliniskt relevanta substrat till MATE1, t.ex. kreatinin, förekomma (se avsnitt Farmakokinetik).

Selperkatinib hämmar P-gp och BCRP in vitro. In vivo ökar selperkatinib C_max och AUC för dabigatran, ett P-gp substrat, med 43% respektive 38%. Därmed bör försiktighet iakttas vid behandling

med ett känsligt P-gp-substrat (t.ex. fexofenadin, dabigatranetexilat, kolkicin, saxagliptin), framförallt de med smala terapeutiska index (t.ex. digoxin) (se avsnitt Farmakokinetik).

In vivo ökade selperkatinib C_max och AUC för rosuvastatin, ett BCRP-substrat, med 71 % respektive 80 %. Försiktighet ska iakttas vid behandling med BCRP-substrat (t.ex. rosuvastatin, prazosin) (se avsnitt Farmakokinetik).

Selperkatinib skulle kunna hämma D2-dejodinas och därigenom minska omvandlingen av levotyroxin (T4) till trijodtyronin (T3), varvid patienter kan få ett otillräckligt svar på substitution med levotyroxin och tillägg med liotyronin kan behövas (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.

Fertila kvinnor måste använda ett högeffektivt preventivmedel under behandlingen och i minst en vecka efter den sista dosen selperkatinib. Män vars partner är en fertil kvinna måste använda ett effektivt preventivmedel under behandlingen och i minst en vecka efter den sista dosen selperkatinib.

Det finns inga data från användning av selperkatinib hos gravida kvinnor. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Retsevmo rekommenderas inte under graviditet eller till fertila kvinnor som inte använder preventivmedel. Läkemedlet ska endast användas under graviditet om den potentiella fördelen för modern överväger den potentiella risken för fostret.

Det är okänt om selperkatinib utsöndras i bröstmjölk. En risk för nyfödda barn/spädbarn som ammas kan inte uteslutas. Amning ska avbrytas under behandling med Retsevmo och i minst en vecka efter den sista dosen.

Det finns inga data om effekten av selperkatinib på människans fertilitet. Baserat på resultat från djurstudier kan såväl manlig som kvinnlig fertilitet försämras av behandling med Retsevmo (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Både män och kvinnor bör söka rådgivning om fertilitetsbevarande åtgärder före behandlingen.

Retsevmo kan ha en mindre effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Patienterna ska rekommenderas att vara försiktiga vid framförande av fordon eller användning av maskiner om de får symtom som trötthet eller yrsel under behandlingen med Retsevmo (se avsnitt Biverkningar).

Symtom på överdosering har inte fastställts. Vid misstänkt överdosering ska stödjande behandling sättas in.

Farmakokinetiken för selperkatinib utvärderades hos patienter med lokalt avancerade eller metastaserade solida tumörer, som behandlades med 160 mg två gånger dagligen om inget annat anges. Steady state selperkatinib AUC och C_max ökade linjärt till supra proportionellt med dosen inom dosintervallet 20 mg en gång dagligen till 240 mg två gånger dagligen.

Steady state uppnåddes inom cirka 7 dagar och medianvärdet för ackumuleringskvoten efter administrering av 160 mg två gånger dagligen var 3,4 gånger. Genomsnittlig C_max för selperkatinibkoncentration vid steady state (variationskoefficient [CV%]) var 2 980 (53 %) ng/ml och AUC_0-24h var 51 600 (58 %) ng*h/ml.

In vivo-studier indikerar att selperkatinib är en svag hämmare av P-gp.

In vitro-studier visar att selperkatinib inte hämmar eller inducerar CYP1A2, CYP2B6, CYP2C9, CYP2C19 eller CYP2D6 vid kliniskt relevanta koncentrationer.

In vitro-studier visar att selperkatinib hämmar MATE1 och BCRP, men inte OAT1, OAT3, OCT1, OCT2, OATP1B1, OATP1B3, BSEP eller MATE2-K vid kliniskt relevanta koncentrationer. Selperkatinib kan öka serumkreatinin genom minskad sekretion av kreatinin i njurtubuli via hämning av MATE1.

Doseringsformerna av selperkatinib i hård kapsel och filmdragerad tablett är bioekvivalenta.

Efter en peroral dos om 160 mg absorberades Retsevmo snabbt, med T_max efter cirka 2 timmar. Det geometriska medelvärdet för absolut oral biotillgänglighet för selperkatinib var 73,2 % (intervall: 60,2-81,5 %).

Effekt av föda AUC för selperkatinib ökade med 9 % och C_max minskade med 14 % efter oral administrering av en engångsdos om 160 mg som intogs tillsammans med fettrik föda av friska försökspersoner, jämfört med AUC och C_max vid fasta. Dessa förändringar bedömdes inte som kliniskt relevanta. Selperkatinib kan följaktligen tas med eller utan föda.

Genomsnittlig (CV%) skenbar distributionsvolym (V_ss/F) för selperkatinib, beräknad med populationsfarmakokinetisk analys, är 203,1 (69 %) efter oral administrering av selperkatinib till vuxna patienter. Selperkatinib är till 96 % bundet till humana plasmaproteiner in vitro, oberoende av koncentrationen. Kvoten blod/plasma-koncentration är 0,7.

Selperkatinib metaboliseras främst av CYP3A4. Efter oral administrering av en radiomärkt [¹⁴C] engångsdos om 160 mg selperkatinib till friska försökspersoner, utgjordes 86 % av den uppmätta radioaktiva komponenten i plasma av oförändrat selperkatinib.

Genomsnittlig (CV%) skenbar clearance (CL/F) av selperkatinib är 5,5 l/h (45 %) och halveringstiden är 26,5 timmar efter oral administrering av selperkatinib till vuxna patienter.

Efter oral administrering av en radiomärkt [¹⁴C] engångsdos om 160 mg selperkatinib till friska försökspersoner, återfanns 69 % (14 % oförändrat) av den administrerade radioaktiviteten i feces och 24 % (11,5 % oförändrat) i urinen.

Ålder, kön och kroppsvikt

Ålder (intervall: 12-92 år) eller kön hade inte någon kliniskt betydelsefull effekt på Retsevmos farmakokinetik. Vss/F och CL/F för selperkatinib ökade med ökande kroppsvikt (9,6 kg till 179 kg). Patienter från 12 års ålder som väger <50 kg ska inleda behandlingen med Retsevmo med dosen 120 mg två gånger dagligen, medan patienter som väger ≥50 kg ska inleda behandlingen med Retsevmo med 160 mg två gånger dagligen.

Pediatriska patienter i åldern 2 till yngre än 12 år ska inleda behandlingen med Retsevmo med en dos som bestäms utifrån kroppsytan (tabell 1). Retsevmo rekommenderas inte för pediatriska patienter vars kroppsyta är mindre än 0,45 m².

Nedsatt leverfunktion

Nedsatt njurfunktion

njurfunktionsnedsättning. Patienter med terminal njursjukdom (eGFR <15 ml/min) eller patienter som står på dialys har inte studerats.

Pediatrisk population

Exponeringen för selperkatibin hos pediatriska patienter från 2 års ålder är jämförbar med den hos vuxna patienter som ges rekommenderade doser.

Studier med upprepad dosering har utförts på juvenila och tonåriga/vuxna råttor samt tonåriga/vuxna minigrisar för att beskriva läkemedlets toxicitet. Målorgan för toxiska effekter som var gemensamma för råtta och minigris var hematopoetiska systemet, lymfvävnad, tunga, pankreas, magtarmkanalen, epifyseala tillväxtplattor och reproduktionsvävnad hos handjur. I allmänhet var de toxiska effekterna på dessa organ reversibla, med undantag av testikelpåverkan hos tonåriga/vuxna och juvenila djur, och förändringar i tillväxtplattor hos juvenila råttor. Reversibel toxicitet i ovarier och magtarmkanal observerades enbart hos minigris. Vid höga doser ledde den gastrointestinala toxiciteten till morbiditet vid en exponering hos minigris som generellt var lägre än den som fastställts hos människa vid den rekommenderade dosen. I en studie på minigris fick hondjuren en liten och reversibel ökning av QTcF-intervallet på cirka 12 % jämfört med kontrollgrupper, och 7 % jämfört med värdena före dosen. Målorgan för toxiska verkningar som enbart observerades hos råtta var incisiver, lever, vagina, lungor, Brunners körtlar och mineralisering av flera vävnader i samband med hyperfosfatemi. Dessa toxiska verkningar, som enbart förekom i dessa organ hos råtta, var reversibla.

Selperkatinib exponering om cirka 0,5-2 gånger exponeringen hos vuxna människor orsakade dödlighet hos råttor yngre än 21 dagar gamla. Jämförbar exponering tolererades hos råttor från 21 dagar och äldre.

Juvenila och tonåriga/vuxna råttor samt tonåriga/vuxna minigrisar med öppna tillväxtplattor administrerades selperkatinib uppvisade mikroskopiska förändringar av hypertrofi, hyperplasi och

dysplasi av tillväxtplattans brosk. Hos unga råttor var dysplasin vid tillväxtplattorna irreversibel och associerad med minskad lårbenslängd och reduktion i bentäthet. Skelettförändringar observerades vid exponeringsnivåer motsvarande de som ses hos vuxna patienter vilka tog den rekommenderade dosen, 160 mg två gånger dagligen.

Juvenila hanråttor vilka administrerades selperkatinib fick nå reproduktionsålder, uppvisade efter avslutad administration, minskad reproduktionsförmåga när de parades med obehandlade honråttor. Minskad fertilitets- och kopulationsindex, ökad förlust före och efter implantation och minskat antal livsdugliga embryon observerades vid en exponering ungefär 3,4 gånger den effektiva exponeringen hos vuxna.

Selperkatinib är inte gentoxiskt vid terapeutiska doser. I en in vivo-analys av mikronuklei hos råtta var selperkatinib positivt vid koncentrationer på >7 gånger C_max vid dosen 160 mg två gånger dagligen till människa. I en in vitro-analys av mikronuklei i humana lymfocyter i perifert blod var responsen tvetydig vid en koncentration som var ca 485 gånger högre än C_max vid klinisk dos.

Mutagenicitet

Selperkatinib orsakade inte mutationer i en bakteriell mutagenicitetsanalys.

I en 2-årig karcinogenicitetsstudie av selperkatinib på råtta observerades vaginala tumörer hos vissa honor vid plasmaexponeringsnivåer liknande de nivåer som observerats hos vuxna patienter som behandlades med dosen 160 mg två gånger dagligen. Inga preneoplastiska förändringar observerades i fortplantningsorganen hos honråttor. Den kliniska relevansen av dessa fynd är okänd. Selperkatinib var inte karcinogent hos hanråttor i denna studie.

Selperkatinib var inte karcinogent hos han- och honmöss i en 6-månadersstudie.

Baserat på data från reproduktionsstudier på djur och på läkemedlets verkningsmekanism, kan selperkatinib orsaka fosterskador om det ges till en gravid kvinna. Administrering av selperkatinib till dräktiga råttor under organogenesen där moderdjurets exponering var ungefär likvärdig den som ses vid den rekommenderade dosen 160 mg två gånger dagligen till människa, resulterade i embryodöd och missbildningar.

Resultat av studier på råtta och minigris tyder på att selperkatinib kan försämra fertiliteten hos han- och hondjur.

I en fertilitetsstudie på hanråttor sågs en dosberoende minskning av germinalceller samt spermatidretention vid subkliniska AUC-baserade exponeringsnivåer (0,2 gånger den kliniska exponeringen vid rekommenderad dos till människa). Dessa effekter åtföljdes av lägre organvikt, nedsatt spermierörlighet och ett ökat antal onormala spermier vid AUC-baserade exponeringsnivåer som var dubbelt så höga som den kliniska exponeringen vid rekommenderad dos till människa. Mikroskopifynd i fertilitetsstudien hos hanråttor stämde överens med effekterna vid upprepad dosering till råtta och minigris, där dosberoende, icke-reversibel testikeldegeneration hade samband med minskat antal spermier i epididymislumen vid subkliniska AUC-baserade exponeringsnivåer (0,1 till 0,4 gånger den kliniska exponeringen vid rekommenderad dos till människa).

I en studie av fertilitet och tidig embryonal utveckling hos honråttor sågs minskat antal östruscykler samt embryodöd vid AUC-baserade exponeringsnivåer som var jämförbara med den kliniska exponeringen vid rekommenderad dos till människa. I studier med upprepad dosering till

råtta noterades reversibel vaginal mucifiering med förhorning av enskilda celler och förändrade östruscykler vid kliniskt relevanta AUC-baserade exponeringsnivåer. Hos minigris observerades färre gulkroppar och/eller gulkroppscystor vid subkliniska AUC-baserade exponeringsnivåer (0,07 till 0,3 gånger den kliniska exponeringen vid rekommenderad dos till människa).

Mikrokristallin cellulosa Kolloidal vattenfri kiseldioxid

Retsevmo 40 mg hårda kapslar

Gelatin Titandioxid (E171) Järnoxid (E172)

Retsevmo 80 mg hårda kapslar

Gelatin Titandioxid (E171) Briljantblått FCF (E133)

Shellack Etanol (96 procent) Isopropylalkohol Butanol Propylenglykol Renat vatten Ammoniak, koncentrerad Kaliumhydroxid Svart järnoxid

Ej relevant.

3 år.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Varje förpackning innehåller 1 HDPE-burk med en skruvkork i plast.

Retsevmo 40 mg hårda kapslar

Retsevmo 40 mg hårda kapslar levereras om 60 stycken i HDPE-burk.

Retsevmo 80 mg hårda kapslar

Retsevmo 80 mg hårda kapslar levereras om 60 stycken i HDPE-burk eller 120 stycken i HDPE-burk.

Retsevmo 40 mg hårda kapslar PCTFE/PVC-blister förseglade med aluminiumfolie i blisterförpackningar om 14, 42, 56 eller 168 hårda kapslar.

Retsevmo 80 mg hårda kapslar PCTFE/PVC-blister förseglade med aluminiumfolie i blisterförpackningar om 14, 28, 56 eller 112 hårda kapslar.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Retsevmo 40 mg hårda kapslar Retsevmo 80 mg hårda kapslar

Varje hård kapsel innehåller 40 mg selperkatinib.

Varje hård kapsel innehåller 80 mg selperkatinib.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Eli Lilly Nederland B.V.

Orteliuslaan 1000 3528 BD Utrecht Nederländerna

Datum för första godkännandet: 11 februari 2021 Datum för den senaste förnyelsen: 12 december 2025

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats