Virono

Engångsdos. Användning på tandköttet.

Vuxna

Virono 50 mg häftande buckaltablett ska appliceras en gång per episod på den övre delen av tandköttet.

Virono ska appliceras så snart som möjligt efter att de första prodromala symtomen eller tecknen på herpes labialis uppkommit (se avsnitt Farmakodynamik).

Pediatrisk population

Virono är endast avsett för vuxna. Säkerhet och effekt för barn har inte fastställts. Inga data är tillgängliga.

Försiktighetsåtgärder före hantering eller administrering av läkemedlet

Virono ska appliceras så snart som möjligt efter att de första prodromala symtomen eller tecknen på herpes labialis uppkommit. Tabletten ska placeras med ett torrt finger omedelbart efter att det har tagits ut ur blisterförpackningen. Tabletten ska placeras på tandköttet i överkäken precis ovanför den andra framtanden och hållas på plats med ett lätt tryck på överläppen i 30 sekunder för att säkerställa vidhäftning. Det går att placera tabletten med båda sidorna mot tandköttet i överkäken men det är behagligare att placera den rundade sidan mot tandköttet i överkäken. Det går att använda Virono om den fastnar på insidan av läppen istället för tandköttet. Patienter som lider av muntorrhet bör dricka ett

glas vatten innan de placerar tabletten för att fukta munslemhinnorna och främja vidhäftning av tabletten.

Väl på plats sitter Virono kvar och löser gradvis upp sig under dagen.

Det går att äta och dricka på normalt sätt när Virono sitter på plats. Tabletterna får inte sugas på, tuggas eller sväljas.

Undvik alla situationer som kan hindra vidhäftning av tabletten t.ex.:

• röra vid eller trycka på en redan placerad tablett

• tugga tuggummi

• borsta tänderna under behandlingsdagen.

Om Virono inte fäster eller lossnar inom de 6 första timmarna, bör man omedelbart sätta in samma tablett på nytt. Om det inte går att sätta tillbaka tabletten på nytt, bör man sätta in en ny tablett.

Om patienten sväljer Virono under de första 6 timmarna, måste patienten dricka ett glas vatten och sätta in en ny tablett. Tabletten ska bara ersättas en gång.

Om Virono lossnar eller sväljs av misstag efter 6 timmar, ska tabletten inte ersättas.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen. Allergi mot mjölk eller mjölkderivat.

Virono är avsett för behandling av återkommande herpes labialis hos vuxna med normalt immunförsvar med frekventa herpesepisoder (se avsnitt Farmakodynamik).

Oavsiktligt intag av Virono kan förekomma. Om man oavsiktligt sväljer Virono, är det lämpligt att dricka ett glas vatten.

Det finns ingen erfarenhet av att använda Virono på patienter med nedsatt immunförsvar. Använd inte Virono på patienter med nedsatt immunförsvar, eftersom det inte går att utesluta en ökad risk för resistens mot aciklovir.

Effekt av Virono när tabletten appliceras när det väl har bildats vesikulära lesioner har inte visats. Därför ska Virono endast användas så snart de prodromala symtomen eller tecknen uppkommer.

Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte ta detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption. Detta läkemedel innehåller mjölkprotein som kan orsaka allergiska reaktioner hos personer med svår överkänslighet eller allergi mot mjölkprotein.

Detta läkemedel innehåller 5,2 mg natriumlaurilsulfat per tablett.

Natriumlaurilsulfat kan ge lokala hudreaktioner (stickande eller brännande) eller öka hudreaktioner orsakade av andra produkter som används på samma hudyta.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

Vironos säkerhetsprofil baseras på 1 klinisk prövning med 775 patienter, varav 378 fick Virono. Biverkningarna efter systemorganklass och frekvens räknas upp nedan (mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10); mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100); sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000); mycket sällsynta (<1/10 000); ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)). De vanligaste rapporterade biverkningarna är allmänna symtom och symtom vid administreringsstället.

Lokala misstänkta relaterade biverkningar är mindre vanliga (< 1 %) och innefattar smärta vid appliceringsstället, irritation vid appliceringsstället, aftös stomatit och smärta i tandköttet. Inget fall av avbrott av Vironobehandlingen på grund av biverkningar inträffade.

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via:

Läkemedelsverket Box 26 751 03 Uppsala Webbplats: www.lakemedelsverket.se

Farmakoterapeutisk grupp: Virushämmande medel, direkt verkande; Nukleosider och nukleotider, ATC-kod: J05AB01.

Aciklovir är ett antiviralt läkemedel som är mycket aktivt in vitro mot herpes simplex-virus (HSV) typ 1 och 2. Aciklovir hämmar HSV1 och HSV2 mycket specifikt.

Då det trängt in i herpesinfekterade celler, fosforyleras aciklovir till den aktiva föreningen aciklovirtrifosfat. Det första steget i denna process beror på förekomsten av det HSV-kodade tymidinkinaset. Enzymet tymidinkinas (TK) i normala, oinfekterade celler använder inte aciklovir som substrat på ett effektivt sätt och toxicitet för mammalievärdcellerna är därför låg. Aciklovirtrifosfat fungerar som hämmare och är substrat till det herpesspecificerade DNA-polymeraset och hindrar vidare syntes av viralt DNA utan att påverka normala processer i cellen. Minskad känslighet för aciklovir är mycket sällsynt hos personer med normalt immunförsvar.

775 vuxna patienter (378 i Virono-gruppen mot 397 i placebogruppen) som haft minst 4 herpesepisoder under det senaste året (varav 68,4 % hade ≥5 episoder) med prodromala symtom vid minst 50 % av de återkommande episoderna randomiserades och behandlades (771 i ITT- populationen) och inkluderades i en fas 3, randomiserad (Virono 50 mg vs placebo), dubbelblind prövning och skulle sätta in behandlingen så snart de första prodromala symtomen eller tecknen uppkom. Resultaten visade att administrering av en singeldos Virono 50 mg häftande buckaltablett minskade läkningstiden för den primära vesikulära lesionen signifikant: medianen av varaktigheten var 5,03 dagar i Vironogruppen jämfört med 5,95 dagar i placebogruppen i ITT-populationen (p = 0,002) och 7,0 dagar jämfört med 7,6 dagar i mITT-populationen (n = 521, p = 0,015).

De sekundära effektmåtten presenteras i tabellen nedan:

Aciklovir 50 mg Placebo P-värde (N=376) (N=395)

Avbrutna lesioner: n (%) 130 (34,9%) 109 (28,1%) 0,0419 Varaktighet av episoder (dagar): median 5,57 (5,03; 6,01) 6.38 (5,93; 6,97) 0,0033 (95% CI) Icke-primära lesioner: n (%) 39 (10,4%) 62 (15,7%) 0,037 Varaktighet av symtom (dagar): median 3,57 (3,04; 4,01) 4,16 (3,75; 4,89) 0,0098 (95% CI) Symtomens intensitet (dag 5): median 5,0 (0; 100) 9,0 (0; 100) 0,0078 (intervall)

I pivotstudien satte 85 % av patienterna in Virono inom 1 timme efter det att de prodromala symtomen uppkommit. Det finns inga data som påvisar effekt av Virono som sätts in när vesikulära lesioner har bildats. I studien var tabletternas vidhäftningstid längre än 6 timmar hos 88,5 % av patienterna.

Säkerheten skilde sig inte åt i Vironogruppen och kontrollgruppen.

Patienternas tillfredsställelse var signifikant högre i Vironogruppen (81,8 %) jämfört med placebogruppen (72,4 %, p=0,002).

Europeiska läkemedelsmyndigheten har beviljat undantag från kravet att skicka in studieresultat för Virono för en eller flera grupper av den pediatriska populationen för behandling av herpes simplex labialis (information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering).

Buckaltablett, häftande.

Vita till svagt gula tabletter på 8 mm med en rundad sida och en platt sida där ”AL21” är graverat.

Det finns inga utförda interaktionsstudier med Virono. Aciklovir elimineras huvudsakligen oförändrat i urinen genom aktiv tubulär sekretion. Även om plasmakoncentrationerna av aciklovir är låga efter administrering av Virono, kan eventuella läkemedel som administreras samtidigt och som konkurrerar om samma mekanism öka plasmakoncentrationen av aciklovir. På grund av den låga dosen och den

låga systemiska exponeringen av aciklovir efter applicering av Virono, är det dock osannolikt att interaktionerna är av klinisk betydelse.

Det finns inga eller begränsad mängd data från användningen av Virono hos gravida kvinnor. Dokumentation av lokal eller systemisk användning av aciklovirpreparat under graviditet efter marknadsintroduktionen har inte visat någon ökning av antalet missbildningar jämfört med den allmänna befolkningen. Dessutom visade de observerade missbildningarna inga unika egenskaper eller konsekventa mönster som tyder på en gemensam orsak. Det finns dock för närvarande inga epidemiologiska data tillgängliga som utesluter en risk.

Data från djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta reproduktionstoxikologiska effekter i doser jämförbara med den terapeutiska dosen för människor (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Användning av Virono hos gravida kvinnor bör endast övervägas när de potentiella fördelarna överväger eventuella okända risker.

Baserat på begränsade data från människor går aciklovir över i bröstmjölk i mycket små mängder (relativ spädbarnsdos ca 1 %) efter oral användning. Eftersom C_max och AUC i plasma efter användning av häftande buckaltablett är cirka 8–10 gånger lägre jämfört med oral administrering, förväntas användning av Virono under amning inte påverka det ammade barnet. Dessutom är tillgängligheten från mag-tarmkanalen hos spädbarnet också låg.

Även om den dos som ett ammande spädbarn får efter moderns användning av Virono skulle vara försumbar, bör användning av Virono under amning endast övervägas när de potentiella fördelarna överväger eventuella okända risker.

Det finns ingen erfarenhet av effekten av Virono häftande buckaltablett på kvinnors fertilitet. I en studie med 20 manliga patienter med normalt spermieantal visades aciklovir, som administrerades oralt i doser om upp till 1 g om dagen i upp till sex månader, inte ha någon kliniskt signifikant effekt på spermiernas antal, motilitet eller morfologi.

Virono har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Absorption och systemisk exponering efter insättning av Virono är minimala. Risken för överdosering är därför osannolik.

Biotillgängligheten för aciklovir som administreras oralt varierar från 15 till 30 %. Efter administrering av tabletter med aciklovir 200 mg, var medianen av plasmakoncentrationen (C_max) 0,350 ± 0,100 µg/ml, och T_max observerades mellan 1 och 3 timmar. Plasmaproteinbindningen är i intervallet 9 till 33 %. Huvuddelen av aciklovir elimineras oförändrat i urin.

Efter applicering av Virono 50 mg häftande buckaltablett som singeldos till friska frivilliga (n = 12), var det genomsnittliga C_max-värdet för aciklovir i plasma ungefär 28 ng/l. C_max och AUC i plasma var ungefär 10 respektive 8 gånger lägre efter insättning av Virono 50 mg häftande buckaltablett jämfört med oral administrering av en 200 mg aciklovirtablett. C_max och T_max som erhölls i saliv var 440 000 ng/ml respektive 7 timmar.

Koncentrationerna av aciklovir i saliv som erhölls hos 56 patienter från fas 3-studien är enhetliga med de som erhållits hos friska frivilliga försökspersoner.

Studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet, karcinogenicitet, reproduktionseffekter och effekter på utveckling visade inte några särskilda risker för människa. I huvudsak reversibla biverkningar på spermabildning kopplat till allmäntoxicitet hos råtta och hund har endast rapporterats vid aciklovirdoser som är mycket högre än de som används terapeutiskt. Tvågenerationsstudier på mus visade ingen påverkan på fertiliteten från (oralt administrerad) aciklovir.

Systemisk administrering av aciklovir vid internationellt godkända standardtester orsakade inga embryotoxiska eller teratogena effekter på kanin, råtta och mus. I ett icke-standardtest på råtta, observerades endast fostermissbildningar efter subkutana doser som var så höga att de orsakade toxicitet hos modern. Den kliniska relevansen av dessa fynd är osäker.

Lokala toleransstudier (på kindslemhinnorna hos hamster) visade ingen toxicitet.

Cellulosa, mikrokristallin Povidon Hypromellos Mjölkproteinkoncentrat med spår av laktos.

Kiseldioxid, kolloidal, vattenfri Natriumlaurilsulfat Magnesiumstearat

Ej relevant.

3 år.

Förvaras vid högst 30°C.

Alu/Alu enhetsdosblisterförpackning i kartonger med 1x1 eller 2x1 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar för destruktion.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Virono 50 mg häftande buckaltabletter

Varje tablett innehåller 50 mg aciklovir.

Hjälpämne med känd effekt: spår av laktos från mjölkproteinkoncentrat, natriumlaurilsulfat.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Navamedic ASA Postboks 2044 Vika 0125 Oslo Norge

46953

Datum för det första godkännandet: 2013-02-21
Datum för den senaste förnyelsen: 2017-12-18

2025-11-19